En snusmumriks vandring ^.^

Det är otroligt vad man faktiskt klarar av när man väl är så illa tvungen till det. I 16 år var jag helt övertygad om att jag absolut inte kunde laga mat alls och att jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna hantera att hjälpa små barn efter ett toalettbesök av den brunare sorten. Sen blev jag erbjuden ett jobb i Göteborg en sommar. Lät hur soft som helst! Passa två barn (i åldrarna 3 samt 4 samt år gamla) uppe i Göteborg i två veckor då deras dagis var under ombyggnad och deras båda föräldrar var tvungna att jobba. Jag kom hemifrån i två veckor och tjänade ganska bra med pengar undertiden. Som sagt, lät hur bra som helst. Blond som jag är hade jag ju inte en tanke på att i jobbet ingick matlagning dagligen och hjälp efter toan.

När jag kom hem igen tittade mamma på mig och med ett litet skratt erkände hon att hon aldrig hade trott att jag skulle klara av det så äckelmagad som jag är. Men vad finns det egentligen att göra när du har en fyraåring som sitter och skriker ”fäääääääääääärdig”? Jag kunde ju inte precis svara ”lessen, men jag gör inte sånt” och gå därifrån. På samma sätt som jag inte kunde låta dem svälta i två veckor eftersom jag har extrem fobi för allt vad matlagning heter. Nöden har ingen lag, eller vad är det man säger? Men i ärlighetens namn, den första dagen var jag ett nervvrak men efter 8 timmars sömn var jag tillbaks på banan igen. Så jobbigt var det inte när jag väl var så illa tvungen att göra det.

På samma sätt har jag nu insett att jag har nog inte ett så stort problem med spyor som jag först trodde heller. Ni vet kombinationen av ”för mycket mat, för mycket fett och alldeles för mycket upphetsning” ja, hm, låt oss bara säga att det inte är en sådär superbra kombination för en människa som inte är van vid det annars. För min kära familj som vet vad jag pratar om kan jag ju säga att det var lite som ”Catta möter Österrike för första gången och vägrar äta något annat är pommes och snitsel samt glass trotts att hon är laktosintolerant”. Mysigt! Situationen i fråga blir ju sedan inte bättre när du vänder dig om och inser att din kollega håller på att förvärra alltihopa bara av lukten i rummet. Han hade lite problem om vi säger så.

Här kommer det lustiga. Om han inte hade reagerat så dåligt på…hm, ”röran” vet jag inte om jag hade kunnat ta tag i det. Men p.g.a. hans lilla dilemma var jag lämnad med två alternativ: 1. Låt det ligga och lämna skiten till de som avlöser oss runt tre tiden eller 2. Ta tag i det.

Jag jobbar split i dag så jag skulle egentligen ha slutat kl 1 för att sedan börja igen kl 4. Kl 12 kom vi tillbaks från kyrkan (Stuart tyckte att det var bäst att vi bara fick iväg alla i tid på morgonen så kunde vi oroa oss över röran senare), 12.30 frågade jag om inte Stuart kunde stanna nere med de boende så jag kunde gå upp och ta tag i JH:s sovrum och få det överstökat innan jag gick på rast så att säga. Redan då insåg jag att jag nog skulle behöva jobba över ett par minuter. Ett par! Knappast 70! Men vem vet, om sovrummet hade varit det enda problemet hade jag kanske ändå hunnit bli klar i tid men på väg bort till städskåpet råkade jag gå förbi en av killarnas toaletter. Å herre gud! Jag säger bara översvämning, från båda hållen! Man kunde inte se golvet längre och från brösthöjd och ner var väggarna täckta i torkade rester. Toaletten var…hemsk! Aldrig i hela mitt liv har jag tidigare varit så glad för en förkylning som jag var i dag. Jag trodde alvarligt inte att en människa (inte ens en vuxen man) kunde få plats med så mycket mat i kroppen. Det var förfärligt! Men igen, vad skulle jag göra? Stuart kunde inte hjälpa mig, halva personalstyrkan är sjuka så vi var redan underbemannade och jag kunde inte precis lämna det där. Inte heller kunde jag 30 minuter senare, halvvägs igenom, säga ”nej, lessen, men nu slutar jag enligt schemat, ses igen om ett par timmar”.

Så, 14.15 kastade jag samtliga av mina kläder i tvättkorgen och hoppade in i duschen. 30 minuter och tre hårtvättar senare kände jag mig som en människa igen. Nu, med lite mat i magen och efter att ha fått ”prata/klaga av mig en stund” känner jag mig redo för jobb igen ^.^ Börjar igen om 15 min, borde nog se till att göra mig redo.