Konsten att överleva en bilfärd med Victoria
Okej, först borde jag kanske nämna att Victoria kör jättebra. Det är absolut inte vårt problem. Vårt problem å andra sidan tycks vara att varje gång vi sätter oss i en bil tillsammans så slutar det alltid med en mindre katastrof. Senast nu i kväll höll jag på att dö av en smärre hjärtattack då det sprang ut en stor fet grävling rakt framför bilen i den tätaste dimman jag någonsin varit med om och för att inte köra på grävlingen svängde Victoria så att bilen tappade greppet med bakhjulen och hamnade på tvären över vägen. Tack gode gud att den där grävlingen inte hade valt att försöka döda oss en minut senare då vi fick mötande trafik. Det hade kunnat sluta riktigt illa faktiskt!
Förra gången jag åkte bil med Victoria var för ca två veckor sedan. Då lyckades vi få rött ljus på bokstavligen vartenda övergångställe vi kom till. Vartenda ett. Vad är chansen egentligen?
Gången innan det åkte vi nästan vilse i jakten på adressen där vi skulle mötas upp för en diskussionskväll för 20+are i Leicester och när vi väl hittat dit hittade vi knappt någon parkering. Till slut parkerat vi ett parkeringshus. Låter ju inte så farligt eller hur? Nej, det tyckte inte vi heller tills vi kom tillbaks för att hämta bilen igen klockan 22.00 och inser att parkeringshuset stängde två timmar tidigare. Snacka om panik! Det slutade med att en av vakterna visade oss in bakvägen men när vi väl kom in kunde vi inte hitta den jäkla bilen igen! Jag tror vi letade efter den där bilen i säkert en halvtimme i det svinkalla parkeringshuset innan vi insåg att vi var på fel våning och till slut lyckades hitta bilen så vi kunde åka hem igen.
Förstår ni vad jag menar när jag säger att jag alltid är smått nervös då jag sätter mig i en bil med Victoria? Hur underbar hon än är så skrämmer det mig lite! xD
