En blek snusmumrik i Sydafrika!

Tisdag 15/10 -13

Utflykt med barnen igen :D Denna gång till en mindre djurpark – the giraff house ^.^ Jag kommer inte berätta supermycket om detta för det finns inte så mycket att berätta är jag rädd xD haha.

 

I vanlig ordning (enligt den sydafrikanska ordningen det vill säga) klämde vi in alla barnen och alla vuxna + vår matsäck och tre barnvagnar i tre varma och svettiga minibussar vi hyrt och med vad som kändes som 10 personer för många/bil var bar det av mot vår slutdestination 30 minuter bort.

 

Väl där tittade vi på alla djur, ooo:ade och aaa:ade, pekade och försökte mata, fotograferade och förklarade. Barnen fick klappa ormar, hålla i en spindel om de vågade och pussa på en groda. De fick springa runt och leka, skutta upp och ner på klätterställningen som lägligt nog fanns mitt på området och de blev underbart kladdiga överallt från sina saftmuggar och korvar med alldeles för mycket ketchup och senap. De lekte sig trötta och hoppade sedan över sina två timmars sömn efter lunch eftersom vi ville stanna så länge som möjligt! Minibussarna tillbaks var fyllda av underbart trötta, gnälliga, jobbiga, skrikiga, bråkiga och kladdiga barn och likvärdigt trötta, svettiga och klibbiga vuxna. Väl tillbaks hemma var det dags för middag så fort barnen kom ur bussarna. Efter maten blev det en tidig läggdags då alla, barn och vuxna, andades ut en lättnadens suck ^.^

 

Det var en lång dag minst sagt men det var en underbar dag! Barnen var trötta men glada och vi vuxna var utmattade men kunde inte annat än skratta åt eländet som uppstod då vi hade 30 trötta barn i samma rum. Jag fyllde kameran med bilder på barnen och vi (jag och de tre andra volontärerna i min grupp) har redan klurat ut hur vi ska byta bilder med varandra!

 

Jag lovar att visa er alla då jag kommer hem men till dess så är allt sekretess belagt ^.^

Älskar er!

Kramis kramis

 

Onsdag 16/10 -13

Sovmorgon! Härlig, underbar, utvilande och lååång sovmorgon! Gud jag älskar mina onsdagmorgna! xD haha.

 

Efter att ha spenderat halva dagen i sängen, duschat, ätit och sedan i ett tappert försök till en tvättedag tittat på min tvätthög och tänkt ”nja, det kan vänta till på lördag” stoppade jag in lurarna i öronen och roade mig med TED i en halvtimme ^.^

 

Runt 2 kom Isabel hem från jobb och Ronja och Amanda kom hem från en förmiddag vid polen. (Vilken skräck! En hel förmiddag bara liggandes still i solen utan att göra någonting! BLÄ! Nej tack. Då gör jag hellre ingenting hemma! Hemma kan jag i alla fall sova i min säng, läsa en bok även om jag först planerat att läsa en annan, sitta vid datorn, skriva blogg, prata med vänner och familj, skriva vykort, posta vykort, gå och handla, städa m.m. m.m. Nej, jag föredrar då att göra…i princip allting annat xD haha) Men men, klockan 2 kom de alla tillbaks igen i alla fall och ca en timme eller så senare så trillade vi fyra ut genom grinden igen för att åka in till stan via minibuss ^.^

 

Det blev introduktioner på Greenmarket Square och Long Street (känns lite underligt att leka turistguide måste jag medge :P haha) och dagen avslutades med en härlig kopp kaffe på ett litet ställe i närheten av green market :D

 

Runt 7 var vi hemma igen lagom i tid för middag ^.^ Allt som allt var det en supermysig och avslappnad dag :)

 
 

 Isabel, Amanda och jag ^.^ Ronja leker fotograf :)

 

Torsdag 17/10 -13

Jobb; inget konstigt alls!

 

Ända milstolpen värd att kommentera i dag är det faktum att jag nu varit här i 6 veckor redan!! Freaky!!

 

Lördag 19/10 -13

I morse åkte de andra fem volontärerna på safari och lämnade mig ensam kvar -.- Det är egentligen först nu som jag har reagerat på det faktum att jag varit här så mycket längre än alla de andra då de andra har en annan gemenskap och gör det mesta tillsammans utan mig eftersom jag redan gjort det mesta. Till exempel åkte jag ju som sagt på safari förra helgen med ”det gamla gänget” så det var liksom inte så lönt för mig att betala ytterligare 3000kr och missa ytterligare en dag från jobb på en resa jag gjorde för mindre än en vecka sedan ^.^

 

Så, ensam i huset…eller nja, ensam i rummet snarare…för ett par timmar i alla fall. Kat (tyskan) kommer över för att bo med oss nu i en vecka då hennes tid här som volontär officiellt är över och de behöver hennes sängplats ute på farmen. Kat själv har valt att stanna här i Kapstaden och bara leka turist i en vecka till för att sedan resa i ytterligare vecka (österut mot Port Elisabeth). Detta betyder för hennes del att hon fick packa ihop sina tillhörigheter och komma och kampa med oss ett tag ^.^ haha.

 

MEN, poängen här är att alla åkte sjukt tidigt på morgonen och att Kat kom ganska sent på kvällen = flera timmar på egen hand! O.o Woooow. Jag måste erkänna att det var en otroligt underlig känsla och att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra av mig själv under de där timmarna. De senaste sex veckorna har jag inte haft ”ensam tid” som varat längre än en toa-paus eller en snabb dusch xD haha

 

Efter en slapp förmiddag fylld med TED, facebook och tvättedags slutade det med att jag åkte ut till Waterfront igen runt lunchtid. I morgon fyller nämligen tyska Isabel 20 år och planen är att överraska med en lite present och tårta då hon/de kommer hem igen :D Eftersom alla andra är med henne fick jag det hedervärda uppdraget att fixa allt här hemifrån xD haha.

 

Väl vid Waterfront mötte jag av en slump upp 2 av mina tyska volontärkollegor från barnhemmet + en av deras vänner som jobbar på ett annat projekt. Vi hade ett par härliga timmar tillsammans innan vi skildes åt med ett löfte om att ”adda på facebook” ;D Dagens sociala mönster är underbart, tycker ni inte?! :P haha.

 

Då jag kom hem slängde jag mig i soffan med datorn i knäet och TV:n på som bakgrundsljud. Huset är läskigt tyst då vi är så få här. Det är i princip bara jag och tre andra gäster kvar och de andra tre spenderade dagen ute :)

 

Kvällen flöt förbi ganska händelselös med ett par rundor av UNO oss emellan och lite småprat om allt och ingenting ^.^

 

Söndag 20/10 -13

Gospel-dags! ^.^

 

Ruskigt tidigt ringde min väckarklocka då vi (jag, Kat och Annika – den äldre svenskan som bor i värdfamilj ett par hus längre ner på gatan ^.^) skulle ta tåget redan 8.14 härifrån Obs (förkortning på den stadsdel vi bor i)! Den enda informationen jag fått i förväg var ”gospel konsert” och ”i Kommetjie” (att av de andra volontärställena ganska långt utanför centrala Kapstaden) så needless to say så var jag inte precis helt förberredd på det som väntade oss då vi väl kom fram.

 

Men mer om det senare, jag hoppar över saker. Så; 8.14 avgick tåget från perrong två härifrån Obs och runt 9 skuttade tre trötta men förväntansfulla volontärer av på Fish Hoeks station (som råkar ligga närmast Kommetjie). Dock utan biljetter eftersom att biljettluckan på perrong två varit väldigt väldigt stängd och det på väggen suttit en underbar skylt med texten ”ticketoffice closed on Sundays”. Annika som gjort samma resa en gång tidigare och stött på samma problem den gången hade pratat med en säkerhetsvakt som sagt till henne att bara hoppa på tåget och lösa biljett då hon kom fram. Sagt och gjort, vi klev på tåget med avsikt att köpa en biljett då vi kom fram.

 

Väl framme visade det sig dock att detta inte var ett existerande allternativ och att de ville att vi skulle betala böter för att ha åkt utan biljett. Summan var skrattretande liten men Annika och Kat var väldigt…feisty! och tycket på (med all rätta visserligen) att vi endast skulle behöva betala priset för själva biljetten och inte de 30kronerna i böter. För en gångs skull var jag alldeles för trött för att argumentera så jag satt mest och lyssnade då de andra ”pratade” med kvinnan bakom skrivbordet och polismannen som blivit ditkallad p.g.a. någon annan (tack och lov) som inte heller hade biljett och som, till skillnad från oss laglydiga (?) människor provat med det väldigt originella ”hit and run” koncpetet – han blev påkommen utan biljett, insåg att shit I’m busted och provade då att springa ifrån sina problem…bokstavligen :P Men snubben blev tagen i flykten och förd med polis till kontoret där vi redan befann oss. (Jag ville bara poängtera att polisen inte var där p.g.a. oss!!)

 

Efter en halvtimmes argumenterande fram och tillbaks mellan Annika och Kat och kvinnan bakom skrivbordet hade det fastställts (via 3 olika telefonsamtal mellan vår station och Obs) att vi inte riktigt helt höll med varandra! Det första samtalet ringdes för att konfirmera att de hade haft sin biljettlucka öppen sedan klockan 6 på morgonen i enlighet med vad kvinnan sa. Till detta hävdade Obs-stationen att jo, det är klart att de hade haft…på perrong 1! Andra samtalet gällde skylten som nämnde att biljettluckan var stängd på söndagar. Till detta svarade Obs att en sådan skylt inte existerade och sist men inte minst ringde vi för att fråga om de hade en skylt på perrong 2 som sa att biljettluckan på perrong 1 var öppen, vilket de faktiskt erkände att de inte hade men att ”alla” visste att man skulle gå till perrong 1 och inte 2! Vi (Annika) påpekade då att vi som turister inte precis ingick i ”alla”.

 

Och det var här som allting vände! Då vi påpekade att vi var turister frågade polismannen var vi kom ifrån och vad vi egentligen skulle göra i Fish Hoek. Vi berättade då att vi alla var volontärer från Europa som var där för att gå till kyrkan. De magiska orden var yttrade. Inom 3 sekunder hade vi fått tillåtelse att endast betala priset för själva biljetterna och bege oss därifrån xD haha. Underbart!

 

Kvinnan bakom disken var faktiskt riktigt trevlig och det var ju inte precis hennes fel att vi inte hade biljetter. Men jag var först lite irriterad då det till saken hör att bara fem minuter innan vi kom dit hade tydligen en annan kille blivit tagen från samma tåg som vi kom med, med exakt samma historia och honom hade de inte heller trott! Jag kan ju lite tycka att om du helt plötsligt har 4 personer som alla säger samma sak oberoende av varnadra så borde man undra om inte något i Obs är fel och inte vår historia. Men men, som sagt, de magiska orden ”volontär” och ”kyrkan” räddade oss från ondo och vi kom ut på andra sidan med en underbart flummig historia i stället för en mild irritation ;P

 

Utanför stationen blev vi upphämtade av Jodi (engelsk volontär från projektet där) som körde oss till kyrkan.

 

Och här kommer då den där lilla chocken jag nämnde för ett tag sedan. Kyrkan vi skulle till låg bokstavligen mitt ett township! Närmare bestämt i Masiphumelele (vilket på xhosa betyder ”vi ska lyckas” (”we will succeed”)). Kyrkan i sig var fyra stenväggar och ett lappat plåttak med en antagligen upphittad tältduk på det annars upptrampade bara jordgolvet. I taket hade det skruvats upp fläktar och det hade dragits in el till ett keyboard och ett par mickar längst fram.

 

Under åren har jag varit i en hel del olika kyrkbyggnader – allt från hyrda konferensrum till medeltidakyrkor och moderna byggnader helt i vitt med massa fönster och högt i tak. Dock var detta första gången för mig som jag firat gudstjänst i ett fallfärdigt ruckel och ändå var stämningen högre än jag upplevt på väldigt länge! Det var både skrämmande och underbart att se!

 

Stämningen var som sagt på topp, luften varm och stillastående och ljudvolymen var HÖG!!! Hela mässan var tvåspråkig då halva församlingen pratade xhosa och den andra halvan pratade engelska (och jag är inte helt säker men jag tror att det var lite afrikaans inslängd där någonstans på mitten också xP). Det dansades av ingen som helst anledning utan bara därför att det fanns golvyta ledig där fram och för att musiken spelades, det sjöngs och bads och skreks och hojtades och viftades med händer och det var barn överallt och ingenstans och klädstilarna sträckte sig över hela spektrumet: från män i kostym och kvinnor i stilettklackar och fina jackor (trotts den tryckande värmen och den livliga dansen) till folk i slitna och sedan länge utgångna skor och kläder som helt klart sett bättre dagar. Alla kom de dit som en enorm familj och alla tog de del av samma gemenskap. Söndagsskolan (d.v.s. alla barnen tillsammans) uppträdde och ett par kvinnor stod ständigt redo vid mickarna för livliga psalmer vid minsta antydan till att de skulle passa in med lite sång.

 

Hela upplevelsen var som ett slag i ansiktet och framförallt då jag som sagt endast kom dit med informationen ”gospelkonsert”. Först var jag faktiskt inte ens helt säker på att det skulle vara en mässa eller bara en uppvisning. Men men. Kul hade jag i alla fall. Sjukt kul!!!

 

Mässan slutade officiellt vid 12 men vi stannade för en ”eftervigsel” då paret i fråga gift sig utomlands och nu kommit hem igen. (Om jag förstod det rätt så har han varit medlem i denna kyrka i flera år och nu åkt hem för att hitta en fru och gift sig bara föra att sedan packa ihop hennes tillhörigheter och flytta med henne tillbaks till hans nuvarande adress här i Sydafrika). Det stackars paret såg utmattade ut men verkade ändå allmänt glada :) Men herre Gud vad arg jag blev xD De tre mest framstående kvinnorna i församlingen ”höll tal”/välkomnade bruden till församlingen. Varenda kvinna som talade pratade om att hennes plats var i köket och att hon var tvungen att lyda mannen och ta hand om honom ”som hans mamma”. Som hans mamma!?!?!?! HERRE GUD!!!! Hade det där varit jag hade jag varit hejdlöst förbannad inom de första 2 meningarna av alla talen men det är en annan kultur här. Annan kultur! Annan kultur!...Gud vad irriterad jag var xD haha.

 

Runt 1 blev vi upphämtade igen av Jodi och körda tillbaks till tågstationen där vi såg till att köpa biljetter (!!) till en mysig kuststad vi åkt igenom på vägen dit. Väl där stannade vi för en sen lunch, lite shopping och en härlig kopp kaffe innan vi köpte nya biljetter och åkte den sista biten hem ^.^

 

Nästan prick 10 timmar efter det att vi lämnat African Heart kom vi tillbaks hem igen. Jag var fullständigt slut och redo att gå och lägga mig redan 18.30 xD haha. Min stora bedrift för kvällen var en halvtimme på skype med Calle samt att lyckas släpa mig upp på övervåning och äta lite innan jag faktiskt gick och la mig! xD haha.

 

 

Måndag 21/10 -13

Jobb under dagen som vanligt ^.^

 

Hade bestämt ett ”facetime”-möte (oj så formellt det lät) med Ulrika halv 8 och runt 8-9 väntade jag hem safari-fararna med födelsedagsbarnet som vi skulle fira. Mitt jobb var att vara hemma och välkomna med tårtan färdig och presenterna inslagna.

 

Runt 6 frågade Kat om jag ville hänga med henne och de andra volontärerna från farmen ut för middag här i Obs. ”Va fan”, tänkte jag, ”jag ska ju bara lite längre ner längs gatan. Tar max en timme!”

 

En timme? Som om! Klockan 6 bestämde vi som sagt att vi skulle iväg, halv 7 kom vi iväg, 7 beställde vi mat och 5 i 8 kom den! Vi det laget hade jag redan fått ett sms som frågade var jag var någonstans från safari-gruppen eftersom att de kommit tillbaks mycket tidigare än vad jag gjort förra helgen!

 

Så, efter att ha kastat i mig maten tackade jag för mig och sprang hem bara för att hitta Isabel vid skypen. Detta för min del funkade dock superbra då jag hade möjlighet att ringa och prata med Ulrika medan vi alla spänt väntade på att Isabel skulle bli klar så vi kunde lura upp henne på övervåningen för lite försenat födelsedagsfirande ^.^

 

Firandet gick superbra, Isabel blev jätteglad för sina presenter (jag hade hittat ett par småsuvenirer som de säljer precis överallt! Vi ville ge henne något ”härifrån” ^.^) och sin tårta. Vi hade ett par riktigt härliga timmar fyllda med berättelser från deras resa, liknelser gentemot min egen, fotovisande och allmänt småpratande.

 

Allt som allt var det en riktigt härlig kväll trotts klyddet med tider ^.^

 

Tisdag 22/10 -13

Gud vilken skitdag!! Allt som kunde gå fel har gått fel! Mög!!

 

Det har egentligen inte varit några större kattastrofer direkt utan bara en massa småsaker som en efter en har hopat sig ovanpå varandra tills den där underbara metaforiska bägaren rann över!

 

Dagen började med ett hus fullt av dåligt morgonhumör som lämnade mig irriterad och det blev inte bättre då min mage väldigt snällt, med hjälp av ganska extrema smärtor, meddelade att det snart var dags för mig att få ”lingonveckan” (gud vilket uttryck!). Jippi! -.-

 

Då jag väl kom fram till jobb var det redan full kalabalik där. Hälften av barnen grät redan och den andra hälften höll på att antingen slå ihjäl varandra eller oss volontärer och vår lärare kunde inte vara överallt samtidigt så hon gav upp och sket i alltihopa kändes det som (vilket säkert inte var sant men just då kändes det så).

 

Jag var helt färdig redan efter den första timmen men barnens lunch var supersen i dag vilket betydde att vi fick barnen i säng supersent vilket i sig betydde att jag fick lunch supersent! Och längden på lunchrasten kontroleras helt och hållet efter när ungarna kommer i säng för oavsett om vi blir klara 12.05 eller 12.45 så börjar vi jobba igen klockan 2! Så är det bara.

 

13.30 skulle vi dessutom in igen för då var det bokat ett allmänt ”volontärmöte” med barnens sociala handläggare. Hm…säger jag bara!

 

Handläggaren i fråga var en halvpensionernad tant (tant är liksom ”fjortis” inte en ålder, det är ett beteende!) från Holland som bott och jobbat i Kapstaden i över 30 år. Dock ville hon väl använda sin holländska lite nu när hon kunde och bestämde sig då för att det var helt ok att påbörja hela mötet på holländska och sedan meddela (på engelska) för de två holländarna i rummet att om de hade några frågor så kunde de ställa dem på holländska. ”Oookej”, tänkte jag, ”men hon refererar säkert till personliga frågor och då efter mötet så aja, det löser sig säkert”. Vi pratade i ca 20 minuter och fick en massa förslag om vad vi kunde göra med barnen o.s.v. Var faktiskt riktigt hjälpsamt. Efter de där första 20 minuterana frågar kvinnan om vi har några frågor och genast kommer det en fråga…på holländska! Från en tjej som jag VET pratar jättebra engelska!

 

Hon jobbar i grupp C och hon och hennes vän (som jobbar med henne i samma grupp för gud hjälpe oss om de skulle vistas längre än tre minuter i olika rum! De hade kanske lärt sig att prata med andra människor och fått lite självständighet. Det hade kanske varit skadligt för deras hälsa! Herre gud!) Men men, var var jag, jo just det, jag vet att hon pratar bra engelska för jag har hört henne prata med läraren i hennes grupp. Men av någon anledning tyckte hon att det var ok att fråga på holländska och till min stora fasa så svarade tanten på holländska. Nu är det så att jag minns tillräckligt mycket tyska (som till viss del är hyfsat lik holländskan) för att förstå att de pratade om de aktiviteter vi just fått i tips att göra med barnen. Hon frågade nämligen om frukt och priser och vi hade pratat om att göra fruktsallad så jag misstänkte att hon precis hade frågat om vi var tvungna att ta med frukten själv om vi ville laga fruktsallad med barnen. Efter att ha suttit och väntat då tanten och den något jobbiga holländskan diskuterat detta i ca 5 minuter avbröt jag och påpekade att jag var lessen om jag frågade samma fråga igen men då vi i grupp B inte har någon som pratar holländska och att det här nog var ganska relevant information för oss alla så undrade jag bara om vi behövde köpa den där frukten själv eller inte. Det blev knäpptyst i rummet för en millisekund innan tanten lite fränt påpekade att hon hade tänkt ta det på engelska efteråt och att ja, vi kanske skulle behöva komplettera med vår egen frukt om vi ville göra fruktsallad.

 

Så jävla amatörmässigt!!! Du sitter inte och håller ett möte för 11 personer (vi är 12 stycken men en av de annars tre holländarna var borta för dagen) och tar upp en hyfsat viktig fråga på ett språk som endast 2 av de nyss nämnda 11 pratar!! Så gör man väl inte!?!?! Herre gud!

 

10 minuter senare var det mötet tack och lov avslutat och vi återvände alla till jobb för att väcka barnen igen.

 

Eftermiddagen förflöt liksom förmiddagen med en massa klydd, information som inte gick ihop beroende på vem man fick den av. Från lärare A fick vi höra si och från lärare B fick vi höra så. Det funkade liksom inte helt enkelt! Kaos uppstod naturligtvis!

 

Ca 40 minuter innan barnens middag skulle ha blivit serverad brukar grupp B gå in för att få alla barnen på toaletten och byta blöjor på de mindre. Grupp C brukar då stanna ute en stund till. I dag var inget undantag.

 

Grupp B satt alla på golvet inne i vår halva av det klassrum som vi delar med grupp C och lekte och försökte underhålla 12 trötta, hungriga och griniga barn. I famnen hade jag två barn och ytterligare ett höll på att använda mig som sin personliga stege samtidigt som ett fjärde barn trillade och slog sig och blev jättelessen och gallskrek mig i örat. Just i det ögonblicket kom den fördömda holländskan in till oss dragandes på en otroligt lessen och skrikande lite pojke. Hon sätter sig ner på huk framför mig och i en illa dold teaterviskning berättar för mig att jag måste hålla honom där för han har varit olydig och är nu i ”time out”. Time out för de stygga C-barnen betyder tydligen att grupp B (som redan har en jäkla massa att göra) får ännu fler barn att ta hand om och då endast barn som redan är jättelessna för att de har blivit ganska hårdhänt tillsagda och utsparkade ur sin egen grupp för att de varit olydiga och som inte vill annat än att springa tillbaks till sina kompisar – där av ”du måste hålla honom kvar här”. Hon menade det där bokstavligen. Jag bara tittade på henne. Jag satt med fyra barn i knäet varav ett barn höll på att gråta ögonen ur sig och ett annat höll på att bryta nacken av sig om han fortsatte att försöka klättra upp på min axel själv.

 

Efter en minut av tystnad insåg äntligen holländskan att det inte var lönt att ens försöka med mig och gick då istället en fin liten halvcirkel runt mig för att i stället meddela Linda (en underbar 19årig tyska jag jobbar med) samma sak. Då Linda väl hade pojken i handen vände holländskan sig om och gick. Bara lämnade honom där. Tack så mycket liksom!

 

Men jag tänker lite att det är väl helt ok. Om de kan kasta över sina olydiga barn till oss kan vi väl kasta över våra olydiga barn till dem! Så rent teoretisk räcker det om alla volontärer och all ordinarie personal helt sonika bytar plats. För barn är barn och barn kommer vara olydiga någon gång och om vi ändå ska kasta dem fram och tillbaks så kan ju grupp Bs personal går över till grupp C redan nu och vise versa så slipper vi besväret! O.o

 

Utöver detta så har jag upptäckt att mina båda andra volontärkolegor inte precis anser att jag har en hjärna och därför inte behöver bli tillfrågad om besluten innan de fattas utan bara behöver bli tillsagd om vad som förväntas av mig.

 

Ett par exempel för dagen:

Jag ville ta med ett par av barnen ut och undrade om de andra ville följa med. Det ville de supergärna så vi började planera. Jag sa onsdag för vi är lediga då, jaja, sa de andra …så på söndag då då?. Aja tänkte jag, söndag går väl bra, jag kommer få lite problem med att ta mig till jobb och bussarna kommer inte gå som vanligt då vi ska ut men det får jag väl lösa.

Så vi kunde ju åka till Waterfront tyckte jag för det finns supermycket för barnen att göra där. Mmm…fick jag till svar Monica tycker att vi kan åka ut till Sea Point. Okej, fine, visst, jag har aldrig varit där men jag antar att ni har en plan då då tänkte jag.

Så vi borde prata med Carmelita (vår chef) sa de och jag sa vi kanske borde ha en ordentlig plan innan vi gör det! (Vid det här laget visste vi inte helt säkert vart vi skulle, när vi skulle dit, hur länge vi skulle vara borta eller hur vi skulle komma dit och hem. Vi viste inte ens vilka tre barn vi skulle ta med oss för guds skull!!!) Ja, jo, det borde vi kanske, höll de andra med om. En timme senare då barnen åt middag kom Monica upp till mig och sa, så, kom så går vi och pratar med Carmelita nu för Alexa håller på att mata ett av barnen.

 

Men va fan liksom! Och när vi väl kommer in till Carmelita tror ni att Monica själv faktiskt säger något?? Nej för herre Gud tänk om hon var tvungen att behöva använda sin engelska! Så där står jag, med en 30årig italienare som bara står och ler mot mig samtidigt som Carmelita ställer fråga på fråga på fråga och det enda jag kan svara är ”I’m sorry I don’t know”.

 

Jag har aldrig känt mig så oansvarsfull, omogen och dum sedan jag började jobba!! För mig är det hur ok som helst att vara oorganiserad och impulsiv i mitt privatliv men då det kommer till jobb är det en helt annan femma. Det funkar inte att vara impulsiv där!! Inte då man har barn att ta hand om!! Herre gud!!

 

Så sammanfattning: oavsett vad jag säger så kommer de att göra som de vill ändå och jag kommer i slutändan att få stå för det. Nice liksom! Som om jag inte var irriterad nog redan!

 

Då Leonard äntligen kom och hämtade upp oss kvart i 5 på kvällen hade jag kiss från ett barn vars blöja läckte på de (i morse) rena byxorna, matrester från barnens lunch på magen och i håret och snor överallt!!!  Dessutom hittade jag lite rödbetsindränkt spagetti på halsen och soppa på skorna då jag kom hem igen. Mums! Lite att tugga på från både dagens lunch och middag!

 

Gud jag var så trött, och så nere och så negativ och så…ALLT! Men efter en lååång varm dusch och facetime med den galna familjen Petersson då jag kom hem så mådde jag mycket bättre ^.^

 

Och hur mycket jag än klagar så ska ju till debatten tilläggas att för det första var detta min första riktigt dåliga dag sedan jag kom hit för 7 veckor sedan och för det andra så hade ju dagen trotts sina många missöden ett par ljusglimtar ^.^ Som då Linda kom fram till mig efter mötet med den jobbiga tanten och skrattande tackade för att jag avbrutit den holländska debatten och kommenterat att vi alla kanske borde veta en sådan sak. Eller då jag, Amanda, Ronja och Camilla tillsammans med Moa i andra änden av tråden försökte lösa Moas mattetal xD Som sagt: jag saknar matten!!

 

Dagens absolut bästa togs dock hem av Kiki och Steven (Kiki jobbar här och Steven, hennes pojkvän, jobbar som bartender inne i stan. Båda två bor här ^.^) hade ett VÄLDIGT högljutt och aggressivt telefonsamtal med Kikis…öm…i brist på bättre ord: knarklangare!

 

Marijuana är tydligen väldigt billigt här och då de inte jobbar (så klart, man måste ju vara förnuftig) röks det i ganska extrema mängder och det är tydligen så att Kiki inte alltid riktigt har råd att betala för dessa mängder i tid. Nice! Jag undrar om jag ska arkivera denna upplevelse under ”turistattraktioner” eller ”vardagsdraman” xD haha.

 

Usch vilken dag! Blä! Men nu har jag kräkt av mig lite på ”alla” (?) er också så nu känns det ännu lite bättre! Aja, jag är i alla fall ledig från jobb i morgon så jag kan sova lääänge! ^.^

 

Saknar er!

Massor massor med kärlek <3

 

Onsdag 23/10 -13

Som sagt: onsdagar är slappedagar! Tack och lov. I går var pest och pina och det var skönt att bara vila i dag. Dagens bedrift var att stiga upp ur sängen x) haha. Men aja, jag har även ”hunnit med” att skriva och postat ett par vykort, hämta upp ett paket från mamma och pappa (mina reservglasögon!!! Tack och lov!! Jag kan se igen och de här stannar faktiskt där de ska!! xD Wee!) samt handla nytt bröd och lite mjölk. (Det behövdes fylla på då vi har en tjuv mitt ibland oss. Någon går nämligen och nallar andras mat ur kylskåpet. Inte ok!)

 

Nu i kväll träffade jag Christian för lite härligt skitsnack ^.^ Var nice att träffa honom igen! Christian är Alex pojkvän och vi tre brukade umgås då Alex jobbade och Christian kom över. För ett par dagar sedan undrade han om vi inte bara kunde träffas och snacka lite, så ja, det var vad vi gjorde x) Vi träffades här utanför African Heart och gick sedan ner längs mainstreet för att så småningom bestämma oss för att stanna och käka på vägen. Efter att vi ätit och snackat bort ett par timmar drog vi oss hemåt igen ^.^ Mysig kväll och ett härligt avslut på en lugn och avslappnad dag :)

 

Torsdag 24/10 -13

Vi är under belägring! Alla man på däck, hissa segel och ladda kanonerna, folket har anlänt!! Vi är nu för första gången sedan jag kom helt och hållet fullbokade! Fullbokade! Vi sover 6 personer i vårt rum just nu! 6!! Det är väskor, skor och kläder överallt och vi har problem med att sitta runt både middags/frukostbordet samt i vardagsrummet eller ute. Vi får inte riktigt plats någonstans om vi inte delar upp oss. Suck! -.-

 

Det är trevligt med en massa folk här, verkligen! Men det är en viss skillnad mellan ”en massa folk” och ”alldeles för många människor hopklämda på en alldeles för liten bostadsyta”! xD haha

 

Men men, det är trevligt folk i alla fall så det där med att ladda kanonerna var kanske lite att ta i ändå ;P Tack och lov så ska 2 av de 6 i vårt rum bara stanna över helgen för You2Afrika-introduktionen och sedan åka ut till sitt projekt ^.^ De ska jobba med de sydafrikanska pingvinerna :) I morgon åker dessutom Camilla (23årig brasilianare) vidare till Johannesburg för att fortsätta sin resa där :S

 

Detta lämnar rent teoretisk endast tre personer kvar i rummet men Ronja (en av de andra två svenska tjejerna) har pratat om att flytta in hos oss eftersom att hon tycker att det mest är killar i hennes rum (det är två killar och två tjejer) ^.^ Så vi får väl se vad som händer innan helgen är över :P

 

Nej, vet ni vad, jag är astrött och ska nog börja dra mig nu ^.^

Ta hand om er!

Kärlek <3

 

Fredag 25/10 -13 – Lördag 26/10 -13

Party party party! Camilla åker som sagt vidare på söndag så den här helgen lär det bli en hel del partajande xD Vi började strongt med en blöt kväll här i Obs. Nästan hela huset följde med ut och vi hade sjukt roligt! Kom hem runt halv 2ish och sov som en gris till 8 på morgonen då jag väcktes av de andra som skulle iväg på Leonards township-tour nu i dag xD haha

 

Själv gjorde jag ingenting fram till runt 2 då de andra kom tillbaks och vi alla åkte till Woodstock Food Market för ett par timmar där ^.^ Då vi kom hem igen skuttade jag in i duschen och sen var det dags att ge sig av igen :) Tyska Kat firar nämligen sin 30åriga födelsedag i kväll ute på farmen med en knytkalasinspirerad braai (grillning). Annika var dock den enda som valde att följa med mig då de andra var helt slut och valde att vila innan kvällens äventyr. Det är Camillas sista kväll med oss och det är tänkt att vi alla ska ut och fira hennes tid här med oss på Longstreet :D

 

Jag hade en supermysig kväll på farmen med alla volontärer där + en del volontärer ute från Kommetjie + hennes föräldrar som är här för att besöka henne + andra vänner hon träffat under sina månader här ^.^ Vi grillade, skämtade, flummade runt och bara umgicks! Supermysigt!

 

Var hemma igen ganska tidigt då vi åkt härifrån redan halv 5 på kvällen. Klockan var väl runt halv 10 då jag glad i hågen skuttade tillbaks in genom ytterdörren med gott om tid på mig innan vi alla skulle ut igen ^.^

 

Dock följde jag aldrig med ut. Det är nämligen så att i morgon ska jag och två av mina volontärkolegor ”ta ut” (okej, så skratta gärna men jag kan inte för mitt liv komma på den svenska frasen för ”take out” så det fick bli en rak översättning) ett av barnen var från vår grupp över dagen och då Camilla ska vara på flygplatsen redan klockan 8 på morgonen frågade jag Leonard om inte han kunde köra mig till jobb i samma veva. Detta betyder att jag måste vara redo att åka härifrån klockan 7 på morgon!

 

Rent teoretisk hade jag kunnat följa med ut och festa till runt 12 och likt askungen sedan gett upp och försvunnit spårlöst i en taxi hem för en dusch och en massa sömn! Dock känner jag mig själv allt för bra. Runt 12 hade jag tänkt att ”nja, jag kan stanna en halvtimme till” och runt 1 hade jag kört med ”bara en drink till”. Det hade slutat med att jag stannat till dess att de andra åkte hem. Vilken annan lördag som helst hade detta inte varit något problem men då jag som sagt ska ha barnen i morgon tyckte jag på att man kanske borde se till att vara hyfsat utvilad och klar i huvudet ;P haha. Så, det blev en typ tidig lördagskväll för min del då de andra åkte runt 11 och jag sedan gick och la mig runt 12 :)

 

Söndag 27/10 -13

Klockan ringde (enligt min vetskap) runt 6 och runt halv 7 var jag uppe ur sängen med tanken att jag hade hur mycket tid som helst på mig innan Leonard kom. Ha! Som om liksom! 20 minuter efter det att jag stigit upp stod han i dörren och var redo att åka. Tack och lov tar min morgonrutin bara ca 30 minuter så det enda jag hade kvar på listan var att äta frukost så jag kastade bara ihop en macka och åt den i bilen x) Men jag förstod verkligen inte hur de andra två kunde vara så ivriga att åka, vi hade ju hur mycket tid på oss som helst. Jag förstod verkligen inte! Det var inte förrän runt lunchtid då det slog mig: Sverige gick över till vintertid i natt och båda mina mobiler (min nuvarande + min gamla som jag tagit med mig för mitt afrikanska sim-kort) var fortfarande inställda på svensk tid då jag liksom lite glömt att byta (vi hade ju ändå samma tid hela första månaden så det var liksom aldrig en prioritet precis). Så då jag trott att min klocka ringde 06.00 ringde den egentligen 07.00! Jag var en timme efter alla andra utan att ens inse det själv! Efter en mental facepalm (googla, ni kommer få upp underbara bilder om ni inte redan vet vad detta är xD haha) beordrade jag mig själv att be om ursäkt till Leonard i morgon då han hämtade upp oss för jobb. Gud så pinsamt!

 

Men men, till jobb kom jag ju i alla fall efter ett otroligt känslomässigt avsked av Camilla utanför flygplatsen. Jag har bestämt mig, jag kommer aldrig åka hem!!

 

Väl på jobb fick jag världens bästa välkomnande då alla 12 barnen tillsammans skrek ut ”Darling!!” och kom springande emot mig för kramar och pussar. (Jag vet inte om jag redan har nämnt det så jag tar det igen xD haha. Alla mina barn kallar mig för ”Darling” då jag själv (värdelös på namn som jag är) inte för mitt liv kunde komma ihåg deras namn under mina första dagar/veckor här utan i stället kallade alla barnen för darling. Nu kallar de mig för Darling!! Det är så sjukt gulligt!! Eller…det var så sjukt gulligt ända till jag berättade detta för Calle och hans enda kommentar var ”men Catta, det är bara för att de inte kan komma ihåg ditt namn förstår du väl!” Hm! Men men, jag har valt att bortse från detta och bara njuta av att bli kallad darling av 12stycken 1,5-3,5åringar!) Som sagt, jag kommer aldrig kunna åka hem. Lessen gott folk!

 

Runt 9 dök de andra två volontärerna som jag skulle ut med upp och tillsammans fick vi de tre barnen vi skulle ta med redo för dagen för att sedan vinka hejdå till de andra. På väg till busstationen bestämde sig äntligen de andra två för vart vi skulle för dagen då jag blivit så jäkla trött på klyddet och det faktum att de inte lyssnade på vad jag sa ändå så jag hade därmed lite gett upp och sa att jag gick med på vad fanken som helst om de bara kunde ta och bestämma sig! Jag hade en pojke i treårsåldern att ta ansvar för och tyckte helt seriöst att vi borde ha fastställt detta FÖR EN VECKA SEDAN!!! Ni kanske har märkt att jag inte nämnt jobbet alls under de senaste två dagarna men jag har varit så jäkla negativt inställd till hela den här situationen att jag inte riktigt vetat vart jag skulle göra av mig själv!

 

I torsdags kom dessutom Monica fram till mig då barnen satt och åt lunch och sa att vi kanske inte skulle ut till Sea Point i alla fall för det var ju så långt att åka dit. Hon och Alexa hade pratat om det och de tänkte fråga Carmelita om inte hon visste om det låg en park i närheten i stället. Det var typ då jag brast! För det första: nu har vi sagt en sak och vi kan inte bara ändra den två dagar innan vi ska iväg! Så gör man bara inte! För det andra: vaddå ”hon och Alexa har pratat om det”? Vi är väl tre som ska ut? Och så för det tredje: när hade de tid att prata med Carmelita och varför var jag den sista att få reda på saker!?

 

Då jag vaknade samma morgon hade jag redan huvudvärk och den blev inte precis bättre under dagen! Efter att ha tagit ett par värktabletter som inte hjälp ett dugg gav jag till sist upp och ringde Leonard och frågade om inte han kunde hämta upp mig då han hämtade upp några av de andra som slutar tidigt.

 

På fredagsmorgonen hade jag fortfarande huvudvärk men var tvungen att gå till jobb i alla fall. Vi skulle ha möte om kommande lördag då vi har ”adopt a child for the day” (vilket jag verkligen verkligen ser fram emot! Men mer om det den 2:a ^.^) Under dagen undvek jag Monica så mycket som möjligt och då hon sedan frågade varför berättade jag för henne att jag var irriterad och arg för att jag kände mig förbisedd och smått övertrampad. ”Nej nej nej, det är bara min engelska som är dålig, jag menade det inte så, om jag pratat bättre engelska, bla hi bla hu bla ha” fick jag då till svar och om jag hellre ville åka till Waterfront så kunde vi väl göra det. Som om det var det som var problemet!! För mig handlade det inte om att vi inte skulle till Waterfront! Herre gud, jag hade inga som helst problem med att åka någon annanstans vad jag däremot hade problem med var just ”jag och Alexa har pratat”. Suck! -.- Alexa själv var sjuk både torsdag och fredag så henne kunde jag inte prata med om detta.

 

Men men, för att göra en lång historia…ännu längre (?): på söndagsmorgonen då vi tre vandrade i riktning mot busstationen med Christine Revels i ryggen och varsitt barn i handen visste vi fortfarande inte vart vi var på väg och om igen behövde jag förklara varför jag varit irriterad, denna gång då för Alexa som endast fått höra (via Monica för gud hjälpe dem om de skulle pratat med mig direkt) att jag var irriterad över att vi inte skulle till Waterfront. Om igen: SUCK! Efter att ha dragit hela ramsan även för henne överlämnade jag beslutet om vart vi skulle till de andra två då jag som sagt helt gett upp och bestämt mig för att endast fokusera på Seth (min lille kille ^.^) och vad han ville för dagen!

 

Det slutade med att vi åkte minibuss in till stan där vi bytte och tog ytterligare en minibuss ut till Sea Point där ”parken” visade sig vara en helt vanlig uppsättning med klätterställningar, gungor och kasebanor på en enorm gräsplätt vid havet. Okej…så…öm…ja! Jag kan ju lite känna att de har allt det där (förutom havet då då) hemma. Men småflickorna som vi också hade med oss hade hur kul som helst på gungurna hela dagen då jag och Seth roade oss med att titta på vågorna, båtarna, flygplanen, förfölja hundar (han både älskar och är superrädd för hundra och det var hundar överallt xD haha) och andra barn hela dagen. Vi lekte rövare på klätterställningarna och sprang oss dödströtta fram och tillbaks på gräset ^.^ Vi såg inte så mycket av de fyra andra vilket är helt förståligt då Seth med sina 3 år är dubbelt så gammal än vad de två 1,5åringarna är :) Vi hade självklart gemensam lunch och typ försökte hålla ihop men det var svårt då två av barnen inte orkade springa runt hur mycket som helst medans en unge inte kunde sitta stilla :P haha. Någonstans på mitten lyckades jag få med mig alla ner till den pyttelilla strandremsan man kunde komma åt (då vågorna är ganska kraftiga och det har byggts en mur/promenadväg i stället för en öppen strand) så att ungarna fick stoppa fötterna i vattnet. De skrek halsen av sig allihop och sprang upp igen xD haha. Men de tyckte att det var kul att sitta och tittat på vågorna och leka med snäckorna som hela stranden var täckt av!

 

Allt som allt hade vi (trotts allt klydd) en supermysig dag! Jag var så sjukt glad då jag kom hem men gud vad ont i axlarna jag hade xD Alla barnen gav upp halvvägs hem och då jag hade ryggsäcken på ryggen och Seth är för tung för att bära i famnen en längre stund fick han sitta på mina axlar hela vägen hem :P Men det är ju inte precis så konstigt att barnen var trötta då vi för det första som sagt levt rövare hela dagen och sedan för det andra hoppat över den två timmar långa sovstunden efter lunchen xD haha.

 

Jag har nu även upplevt alla föräldrars värsta mardröm: barn som vägrar att gå på toaletten på hela dagen då man är ute bara för att sedan lagom i tid för att bussen har lämnat perrongen lite fint skrika: jag är kissnödig!! Herre gud! xD haha. Men han lyckades hålla sig ^.^ Och frågan är om inte jag var mer panikslagen än vad han var ;) haha.

 

Om igen: jag har trotts allt haft en underbar dag!! Underbar men utmattande! xD haha.

 

Onsdag 30/10 -13

Ja, omigen är det onsdag och jag inser att min ”vecko-blogg” den här gången sträcker sig över två veckor men att jag missat ett par dagar här och där. Som de senaste två dagarna tillexempel. Jag ber om ursäkt för detta men för att vara helt ärligt så har det inte precis hänt så där supermycket under de där dagarna xD haha. Jag har jobbat, ätit, sovit och umgåtts med människorna runtomkring mig :)

 

Jag ber även om ursäkt för det faktum för det faktum att det tagit mig över två veckor att publicera men jag hoppas att ni har överseende ^.^

 

Massor massor massor med kramar till er alla!

<3

 

 

p.s. inser ni att jag i morgon varit här i två månader! Två månader!! Endast en månad kvar :S Herre Gud! Jag kommer aldrig kunna åka hem! Hur ska jag kunna lämna barnen?

 

Torsdag 31/10 -13

Så, nu är det officiellt, jag har varit här i två månader nu. Shit shit shit!

 

I dag anlände ytterligare en svensk dessutom :S En 20årig kille som liksom Roberto är här för fotbollsprojektet. Vi är nu (av de 8 volontärerna som bor här) 5 svenskar! 5/8!! Alldeles för många om ni frågar mig xD Jag är verkligen lessen men jag börjar bli trött på all svenskan i huset!! xD haha. Av de resterande tre är en dessutom en norska så det blir ytterligare lite mer svenska med henne. Suck! :P

 

Men men. Dagens flum-information: jag har nu påbörjat min julklappslista. Inte min önskelista utan min julklappslista! Dvs listan med alla människor som jag ska handla julklappar till, färgkodad och komplett med budgetförslag och hela köret xD Här skrattar de åt mig ;) haha.

 

Om igen, lessen att det tagit mig så lång tid att få ihop det här.

Älskar er!

Kramis