En blek snusmumrik i Sydafrika!

Så, hejsan igen gott folk. Jag är lessen att det tagit mig ett tag att skriva av mig den här gången (inte för att ni har märkt något då jag vanligtvis bara uppdaterar en gång i veckan i alla fall xD men ändå) Tråkigt nog har det liksom inte funnits så där supermycket att rapportera och jag har verkligen inte haft energi nog att rapportera det lilla som har funnits :P

Min ”jobbiga förkylning” har under de senaste dagarna utvecklats till en rejäl pina i röven (ursäkta mig) för att sedan smidigt glida över i en ”dunderförkylning utan dess like”, komplett med halsont, hosta, bihåleinflammation (känns det som i alla fall) och en näsa som producerar mer snor och slem än vad en enda näsa borde klara av. Wee! -.- Suck!

MEN (det finns alltid ett men och som min fot så vackert påminner mig om varje dag ”you can either regret or rejoice”) min dunderförkylning gör det så mycket lättare för mig att blogga nu såhär nästan en hel vecka i efterand xD haha

Sist jag skrev var nog i måndags så:

Tisdag den 24/9 -13

Röd dag här i Sydafrika – Heritage Day (googla om ni vill veta mer) = allting är stängt xD

Inte för att det gjorde mig något, jag mådde hyfsat pyton i alla fall :P haha. Tog en tur bort till apoteket (som tack och lov var öppet) för lite nya näsdroppar, bedövningsspray för halsen (tänk er flytande halstabletter) samt ny hostmedicin. Då jag kom hem igen rotade jag fram en bok jag hittade inne på en secondhandbokhandel häromdagen och gick ut för att sätta mig i solen på framsidan (som för första gången sedan jag kom inte var fylld av rökare. Framsidan då alltså, inte solen xD haha).

Efter en mysig halvtimme där la jag ner boken och sov som en gris i en timme för att sedan vakna, uppdatera min facebook-status (där jag nu när jag tänker på det nog skrev precis samma sak som jag precis har skrivit här bara lite kortare) och plugga in lurarna och lyssna på TED talks (ted.com --> jag rekommenderar!) i ännu en dryg halvtimme ^.^

Resten av dagen passerade i samma mönster – massa sömn, massa hostande, massa fräsande av näsan hit och dit samt lite läsande, lite lyssnande på musik + TED och lite kortspel.

Efter en middag på en halv rostemacka som jag inte kunde svälja ändå, två ipren, hostmedicin, näsdroppar och halssprej gick jag och la mig redan runt 20.30 xD

Onsdag 25/9 -13

Jag är nu officiellt 22 år gammal! Wee :D Dagen började med att jag försov mig och slutade med kaka och skype och däremellan var jag ute på äventyr ;) haha.

Efter att ha sovit bort större delen av gårdagen kände jag mig något bättre i dag och bestämde mig för att jag nog visst kunde hänga med de andra på en Township tour. Ett township är i princip Kapstadens slum. De är ”husen” som den mörkhyade befolkningen tvingades ut till under apartheit-tiden då de inte fick lova att vara i stan mer än under väldigt specifika tider på dygnet (d.v.s. timmarna då de jobbade). På de här områdena som fortfarande tar upp större delen av Kapstadens utkanter bor miljoner människor tätt tätt packade ovanpå varandra i små plåtskjul som ser ut att kunna rasa samman om man ens tittar på dem på fel sätt.

För mig tycks det omänskligt, ovärdigt och rent ut sagt omöjligt att kunna leva ett liv i ett av dessa områdena men för de flesta som faktiskt bor där så vet de inget annat. Många av dessa människorna är födda och uppvuxna i ett av dessa oräkneliga skjul och i dessa ”plåt städer” finns allt från hårsalonger till ”resturanger” och mini-affärer (som får min bylivs i England att se gigantisk ut!) alla inhysta i gamla containrar med ”dörren” öppen för att låta kunderna komma in.

Men men, nog med fakta nu (jag föreslår om igen att ni googlar!) klockan 9 var vi i alla fall ett gäng som blev upphämtade av Leonard för att åka på en guidad tur runt stan och två av dessa townshipsen (jag vet, jag tyckte också att det kändes superkonstigt att man nu har gjort dessa människorna till en turistattraktion men jag antar att folk måste få se detta för att förstå och få veta!). Leonard själv var vår guide och tog oss först till Bo-kaap som är/var ett muslimskt område för alla de slavar som Holländarna tog med sig från Malaysia och Indien för att bygga deras hus o.s.v. Efter Bo-kaap (som i form av frihet och protest då slaveriet upphörde målades och har nu förvandlats in till ett virvarv av färger och underbart målade hus, jag hoppas kunna publicera bilder så småningom för att visa vad jag menar) tog Leonard med oss till Signal Hill där de muslimska slavarna brukade begrava sin döda och som nu är ett annat vanlig turiststop för fotografering av utsikten samt den nya fotbollsarenan som är ganska välkänd ^.^

Utsikten från Signal Hill med Robin Island där (bl.a.) Nelson Mandela satt fängslad i så många år som en skugga ute på havet samt arenan till höger i bilden. Det stora området av mest bara gräs i mitten är vad som nu finns kvar av distrikt 6 då denna enda handling av grymhet mot folket som bodde där fick resten av världen att öppna ögonen och med det kom det otroligt mycket dålig publicitet = ingen ville ta i det här ens med tång och nu vet staten inte riktigt vad de ska göra med det. Om de bygger här kan väldigt många människor ta väldigt illa upp men om de inte bygger här går värdefull land till spillo och Kapstaden är i desperat behov av bostäder!

 

Efter ca 40 minuter där körde minibussen vidare till själva Langa där vi fick träffa några av människorna som bodde där, titta in i ett av ”husen” (fast det här var faktiskt ett hus med stenväggar och allt, det vara dock så nergånget att enligt svensk standard hade det rivits för 15 år sedan). I det här huset bodde det 6 familjer – 1 familj/rum. 1 rum var stort nog för tre sängar och plats nog att gå mellan de 3 sängarna, inte mycket annat. Alla familjerna delade på 1 kök. Ingen toalett inomhus – alla i de här townshipen delar på ett 100tal typ baja-major och i skjulen finns det (ganska uppenbart) inget rinnande vatten eller elektricitet alls. Stenhusen har rinnande vatten i köket och elektricitet på rummen vilket gör att många hade lyckats klämma in en liten liten kokplatta och en radio eller så. Vi fick träffa en mormor som passade sina tre små barnbarn och de hade fått tag på en liten TV, ni vet de där man hade precis i början av 2000talet.

På ”gatorna” (utrymmet mellan skjulen) finns containrarna/affärerna jag pratade om tidigare och det står även folk och förbereder, tillagar och säljer mat – hela kycklingar med ben och inälvor m.m. samt smileys. En smiley är ett avhugget HELT grillat fårhuvud. Anledningen till att de kallas smileys är att då de dör ser de alltid ut som om de ler. Detta är en rätt som har sina rötter (liksom de mesta annat i dessa områdena) i apartheiten. De vita och rika tog allt det ”bra” köttet och gav sedan alla resterna till sina slavar = d.v.s. huvudet, inälvorna o.s.v. Så ja,  jag antar att folk vande sig vid att äta det och anser nu att det är helt normalt :P haha (Bara som en liten sidnotering: jag skulle ALDRIG få för mig att ens röra en smiley, även om jag fick betalt för det xD)

Sakta sakta jobbade sig vår minibuss sedan mellan dessa skjul och ut ur Langa med nosen styrd mot township nummer 2 – Guguletu (som om jag förstod det rätt betyder ”nymåne” eller bara ”måne”…man jag kan ha fel för mig xD haha) där vi skulle stanna på ett ganska känt ”grillhus”. Det är ett av de där ställena som du ”bara måste prova om du är i Kapstaden” och de serverar kött med kött ovanpå lite kött xD Du kommer in i vad som först ser ut som en slaktares affär, väljer ut ditt kött och går sedan och sätter dig utomhus där du väntar på att det kött du valde ska grillas och komma ut till dig så du kan glufsa det i dig med fingrarna. Väldigt…sydafrikanskt om ni frågar en svensk xD haha. Ett äventyr ;P Men köttet var gott och vi var alla lagom mätta och sjukt kladdiga då vi var klara. Dock måste jag erkänna att hur mycket jag än tycker om kött så saknade jag en sallad eller lite potatis samt en sås (OCH BESTICK!) till det hela xD haha

Efter maten körde vi igenom själva Guguletu då (om igen) grillhuset ligger lite i utkanten av själva townshipet. Denna gång stannade vi inte utan rullade bara sakta igenom innan vi styrde hela alltet hemåt igen.

Runt halv 3 var vi tillbaks på African Heart igen och jag måste säga att det var både en underbar men också en fruktansvärt upprörande och oroande tur vi fått. Underbar p.g.a. människorna vi mötte och fruktansvärd av samma anledning. Fattigdom är och kommer aldrig igen att vara en välstädad reporter på nyhetskanalen med en mick i ena anden och ett gråtande barn i den andra. Fattigdom och plåtskjul har för mig nu fått ett ansikte, detta är inte ett sätt att leva på! Framförallt inte då det bara skiljer 10 meter mellan det sista plåtskjulet och det första ordentliga huset (visserligen ett litet ett enligt svensk standard – tänk er mer marklägenhet men ändå!). 10 meter! En enda smutsig väg, stor nog för en bil och några fotgängare. Det är helt absurt! Men (om igen, det finns ett men) staten håller som bäst på att bygga hus åt dessa människorna så om inte allt för lång tid hoppas jag (och resten av den här staden som trotts allt är på väg i rätt riktning) att townshipen ska om inte upphöra helt så åtminstone minska drastiskt i storlek gällande just skjulen och den allmänna levnadsstandarden. Vi får hoppas!

Trotts det faktum att jag sovit bort större delen av tisdagen var jag ändå helt utmattad då vi kom hem igen och dekade totalt i en timme innan det bar av ut igen. Jag och ett gäng av de andra gav oss av mot ett underbart litet fik inte allt för långt härifrån (kontrasten mellan min förmiddag och min eftermiddag är enorm!). Detta visade sig ganska snart vara en något dum ide då jag bara mådde sämre och sämre. Segt! Efter en snabb kaffe drog vi oss därför hemåt igen och resten av eftermiddagen spenderade i sängen med att hosta upp en lunga och försöka avvärja illamåendet -.- Men men, inget ont som inte för något gått med sig eller hur är det nu de säger? ;) Jag fick skypeat med mamma + familj i ca en timme vilket var helt underbart :D innan jag äntligen drog mig upp ur sägen för att gå och leta reda på lite mat. Väl uppe i köket var vi ett par stycken som satt och pratade ganska länge innan alla helt plötslig blev nerkallade. Alla utom jag vill säga xD jag fick stränga order om att stanna uppe tills de var klara. När jag sedan väl fick komma ner så väntade tårta och presenter på mig samt den brytningsmässigt mest varierade variationen av ”Happy Birthday” jag någonsin hört xD Jag fick ett par underbara örhängen och ett superfint armband av gänget. Jag upprepar (från facebook) jag har underbara huskarmater! Efter tårtan ringde pappa + familj så fick pratat med dem också :D

Jag måste även skriva ner (så att jag själv kommer ihåg det sen xD haha) att jag under dagen fick grattis-sms från både farmor och farfar, Lotta och Johan samt mormor och Lennart också ovanpå alla facebook-grattis och mail som trillade in ^.^ Jag tror att jag lyckades tacka alla! Om inte: TACK!! <3

Allt som allt hade jag en underbar födelsedag trotts mitt inte allt för kärnfriska jag! Underbar, intressant, inspirerande, rörande och fylld med både funderingar och skratt.

Torsdag 26/9 -13

Hemma från jobb igen, mådde pyton! Var till sist tvungen att erkänna nederlag och fråga Toby om numret till en läkare i närheten. Han sa att han kunde visa vägen till en läkare i närheten av oss som nu i morse (fredag).

Mer hostande, mer snytande, mer illamående. Möjligen feber men jag hade ingen temp så jag kan bara gissa.

Fredag 27/9 -13

Så, jag har nu även besökt läkaren i Sydafrika xD Var inte mycket konstigare än hemma. Jag kom dit runt 9 med Toby för att få veta att jag kunde komma tillbaks klockan 12. Hem igen, sov lite, tillbaks till läkaren. Han klämde och kände och lyssnade och tyckte sedan på att eftersom att jag inte hade feber behövde jag inte heller antibiotika utan jag fick i stället ett recept på några andra tabletter och ett nytt nässprej som skulle underlätta. Om jag inte hade blivit bättre som till på tisdag skulle jag komma tillbaks. Oki doki sa jag och travade bort till apoteket (igen!) för denna nya mirakelkuren (får vi väl hoppas) O.o

Fick mig dock ett gott skratt när jag läste de eventuella biverkningarna av dessa nya tabletter som jag ska ta en av varje morgon och kväll under de kommande tre dagarna. Första bieffekten: nervöshet. Nervöshet!?! Lite längre ner på listan fanns även saker som anorexia och törst. Jupp, törst! Jag kan alltså bli både nervös och törstig av mina nya tabletter samt kanske få anorexia och fler finnar! Nice! xD Gud som jag skrattade. Vilket i sig inte var så smart för varje gång jag försöker skratta så börjar jag hosta hysteriskt och det gör asont i halsen!

Aja, men i alla fall, eftermiddagen flöt förbi ofantligt händelselöst (som vanligt. Suck! Jag är så jäkla uttråkad och vill bara börja jobba igen!!! Jag menar det är ju det jag är här för :S) och kvällen har varit hyfsat ”normal” enligt våra rutiner: kortspel och lite meningslöst babbel. Jag har även skypeat med mamma och Paula i kväll ^.^

Nej vet ni vad, i kväll orkar jag helt enkelt inte läsa igenom innan jag publicerar så om det inte hänger ihop nåonstans eller om något är oklart – fråga! I morgon hoppas jag att jag är bra nog för att gå på Tattoo Festival i stan :D hoppas hoppas hoppas!

Vi hörs gott folk

Kramis kramis <3

Torsdag 19/9 -13 Jobb, krokodiler och Pumba.

Tillbaks på jobb! Kanske ett dumt beslut då jag efter förmiddagspasset kände mig ganska mörbultad och skoningslöst utmattad. Men men xD efter en tupplur under lunchen var jag fit for fight igen lagom till eftermiddagspasset ;) haha

Punktlig som alltid dök Leonard upp halv fem och då vi kom hem igen var det bara för mig att gå och tvätta bort honungen från barnens förmiddagsmackor ur håret där den lustigt nog lyckats kleta in sig och byta kläder. Mamma Afrika here we come!

Mamma Afrika är nog Kapstadenes mest turistbesökta restaurang då de serverar rätter så som krokodil, springbock, vårtsvin, struts m.f. och hela African Heart-gänget hade bokat bord där till nu i kväll ^.^

19.30 var vi åtta personer som trängde in oss i en bil gjord för endast 7 passagerare. Tack och lov bor vi väldigt centralt så resan in till stan tog bara 10 minuter ^.^ Väl på plats på resturangen blev det så äntligen dags att bestämma mat. Hm, vad ska man nu välja då? Det slutade med att jag och Pierre (har jag berättat om Pierre tidigare? 18/19 årig kille från Frankrike) delade. Han beställde in springbock och jag tog krokodilen sedan delade vi på de båda. Krokodilen var god :) lite seg men god och springbocken var FANTASTISK! xD Dessa båda rätter serverades med två sydafrikanska traditionella rätter: Pop – som i princip är en balning av kokande vatten och majsmjöl (om jag förstod det rätt). Majsmjölet blandas ut i vattnet tills hela massan är tjockare än potatismos och har ordentligt med tuggmotstånd. Pop är dock ganska smaklöst så det krävs en hel del sås till ^.^ Vi fick även en röra som jag inte minns namnet på men det var en blandning av små bitar av potatis och bönor med en del kryddor – gott ^.^ Jag fick även smaka Neles vårtsvin och Ans kudu ocskå mums!

Kudun visste vi dock inte vad det var först utan åt det bara och googlade när vi sedan kom hem igen och vårtsvinet (warthog på engelska) tog oss ett tag att lista ut vad det var. Nele var den enda av oss som faktiskt visste men hon hade lite problem att beskriva djuret i fråga för oss andra. Efter ett par minuter av handgester, gissningar, översättningar och försök utbrast plötsligt Pierre ”Hakuna Matata” och då trillade polletten ner hos resten av oss xD PUMBA!

Allt som allt hade vi en underbar kväll, många skratt och underbara konversationer samt mumsig mat! ^.^

Fredag 20/9 -13 Konsten att spendera pengar och träffa nya människor ;)

Gick bättre på jobb i dag än i går ^.^ Var i alla fall inte dödligt utmattad då jag kom hem igen :P haha. Men liksom i går var det bara att slänga av mig mina ”jobbekläder” och kasta mig in i duschen så fort jag satt foten innanför dörren. Vi hade nämligen ytterligare en ”social” i kväll :D

Denna gång bar det av mot Haute Bays marknad för god mat, underbart sällskap och shopping!! xD haha. Jag köpte sovenirer till systra mi, örhängen och ett underbart halsband till mig själv samt en mössa som jag tror att jag har förälskat mig i :P

Härlig dag, underbar kväll och fantastiska samtal och möten med nya människor. Jag träffade bland annat en pensionerad lärare från Australien som just nu reser land och rike runt och volontärarbetar. Två månader i Brasilien, två månader i filipinerna, två månader här i Sydafrika o.s.v o.s.v. Hon reser från en plats till nästa, bor i värdfamiljer och erbjuder sina kunskaper på skolor i området. Helt fantastisk kvinna! Jag vill bli en sådan pensionär! X) haha. Farmor och farfar? Mormor? Något för er? ;D

Lördag 21/9 -13 African Time och flexibilitet

Började dagen med det osedvanliga beslutet att stanna i sängen längre än jag borde ;) Jag och Ans skulle egentligen ha åkt till Hermanus (en stad lite längre österut längs kusten) och gått på ”val festival” samt letat efter de vala som nu börjar vakna till liv i havet i dag. Så blev dock inte fallet. I gårkväll ändrades den planen ”drastiskt” när vi mötte Kat som skulle dit i morgon och inte hade något att göra i dag. Whopsi dasy, ny plan. I dag blev det stan och i morgon blir det valarna ^.^ Flexibilitet är mitt nya mellannamn ;D haha.

Så, stan. Runt 9 smsade jag Kat (en 29 årig tyska som förlorade jobbet, är i en tvist med sin hyresvärd och var allmänt trött på livet hemma och liksom resten av oss då valde att fly hit ^.^) och undrade var och när vi skulle mötas i dag. Fick till svar ”runt 12 någonstans”. (Tack och lov för ”African time”, 12.45 lämnade vi African Heart xD Men men, mer om det sen.)

Runt 11 smsade jag mamma och frågade när gästerna skulle komma (de/ni firade pappas födelsedag i dag och i trogen vana så måste jag ju vara med på ett litet hörn iaf ;D haha) och fick till svar att ”de kommer nu”. 15 minuter senare åt jag min frukost-yoghurt tillsammans med resten av Holmgren+Hall sidan av släkten ^.^ Kaotiskt och underbart! Superkul att se er alla igen :D

En halvtimme senare kom Pierre in och frågade om vi skulle spela en sista omgång kort innan han var tvungen att åka. (Vi har tagit för vana att spela kort varje kväll nu den senaste veckan. UNO har varit favoriten men som överskriften säger så har alla tre uppsättningarna försvunnit spårlöst! Vi har en kris här gott folk. En kris!! Och en UNO-tjuv! Hm...) I dag är nämligen Pierres sista dag här. Hans plan lyfter nu i kväll :S

Så, vi spelade all kort i en halvtimme. Oj så fort tiden rann iväg där! Klockan var redan 12.15 och det var nu dags för kramar och hej då hälsningar och då vi äntligen var klara och skulle bege oss kom Ans dessutom på att vi kanske borde se till att hyra den där bilen som vi behöver för att ta oss till Hermanus i morgon. Jaha, där gick lite tid till att springa ner till biluthyrarna (?) som visade sig vara stängt när vi väl kom dit! Suck! Efter det tog det lite tid att trava vidare på andra hållet och hitta en minibuss som kunde ta oss in till stan. Så, innan vi viste ordet av var klockan 12.45 och vi var äntligen på väg xD Som sagt, länge leve African Time, det vill säga: tid och klockslag är mer en grov uppskattning än något bestämt xD haha.

Prick 1 slöt vi äntligen upp med Kat på greenmarket square där vi sedan spenderade ett par härliga timmar tillsammans med att gå runt och kolla på alla träsniderier, tavlor, smycken, småkrams och turistsuvenirer samt äta lite mat och bara umgås!

Minibuss tillbaks hem igen ^.^ för en underbar kväll på African Heart med mer kort, många skratt och god middag. Gick bort till puben som inte ligger allt för långt härifrån för ett par drinkar, bra musik och lite pool senare på kvällen :) Leonies sista kväll i kväll. Hon åker hem i morgonförmiddag :S En massa folk försvinner nu de kommande helgerna. Alla de som pluggar. Den europeiska sommaren är officiellt slut och det börjar dra ihop sig för terminsstart på alla universitet. Aja, förhoppningsvis trillar det in lite nya volontärer allt eftersom ^.^

Nej, vet ni vad, det är sent och jag ska upp klockan 8 i morgon (vi hittade ett ställe att hyra en bil från inne i stan men måste ringa runt 8 i morgon för att få allt klart). Så, god natt på er alla. Jag hoppas jag kan publicera i morgon ^.^

Kramis kramis!

<3

Söndag 22/9 -13 Solsken, valar och vänstertrafik

Så, vi fick tag i en bil tillslut ^.^ Jag, Ans, Nele och G tog en taxi in till stan, skrev på papper, hyrde vår bil och drog sedan österut. Hermanus nästa :P haha.

Festivalen i sig var mindre än jag förestält mig men vi hade supertrevligt. Vi såg valar, åt lite mat, köpte lite sovenirer och drog oss sedan hemåt igen ^.^

Skypeade med mamma och pappa och Stina och fick grattat pappa på födelsedagen innan jag sedan drog mig till sängs redan runt 8 med en värkande hals, smått ofokuserad blick och en ofantligt orolig mage :S Visar sig såhär efter en veckas hostmedicin att jag tydligen åkt på de två bieffekterna – yrsel och illamående :S Så med en middag besående av två koppar te och två ipren försökte jag sova bort min enorma förkylning som nu krupit ner i halsen :P haha.

Måndag 23/9 -13 Förgiftad hostmedicin

Fortfarande yr och illamående, har fått i mig lite flingor (och mer ipren) nu i alla fall. Hoppas detta går över snart! Men men, vad vore väl livet om vi inte hade ett eller annat berg att klättra över lite då och då ;) Ofantligt tråkigt skulle jag vilja påstå! :P haha. Eller som pappa alltid säger: man kan inte ha roligt om man inte först har lite tråkigt! X)

Nej, nu ska jag snabbt läsa igenom allt detta och sedan publicera ^.^ Det verkar som om jag har internet på datorn för tillfället så jag får väl se till att passa på!

Miljoner kramar till er alla!

Ta hand om er

 <3

Jag mår bra.

Näsan rinner, halsen rasslar, hostan jag jobbat på att bli av med den senaste veckan hänger fortfarande i och har endast avtagit minimaliskt i styrka trotts äcklig hostmedicin 3 gånger om dagen, aningen är tung och sporadiskt obefintlig och jag låter som en hes kråka. Kortfattat: jag är asförkyld och verkar inte precis bli bättre.

Jag mår bra.

I dag Skypeade jag med hela Hall-Holmgren sidan av släkten, pratade musik med två sydafrikanska professionella operasångare, kramade en fransman hej då, fikade med två tyskar, en belgare och en man från Sri Lanka som bara är på genomresa.

Jag har lagt för mycket pengar på lokal (och antagligen massproducerad) konst och jag har pratat om Gud, mänskligt beteende och studier med en kille från Somalien.

Jag har åkt minibuss och blivit skriken i örat hela resan.

Jag har pengar på mitt sydafrikanska SIM-kort igen och det har äntligen slutat regna.

Jag mår bra.

Jag har köpt vykort jag aldrig kommer skicka bara för att jag kände för det.

Jag har dansat för mig själv i köket till ljudet av en brusig radio uppskruvad på högsta volym.

Jag

Mår

Bra

För kanske första gången någonsin.

Jag trivs med mig själv. Hörde ni? Jag. Trivs. Med. Mig. Själv!

Världen är en underbar plats och i dag är livet värt att leva.

Jag uppfyller drömmar och trotsar alla som aldrig trodde att jag skulle våga, skulle kunna, skulle genomföra!

Så, för alla er som undrar och för alla er som inte alls bryr er,

för vänner, för familj,

för mig själv, för min skull – jag mår BRA!

Jag mår toppen, världen är min och precis här är en fantastisk plats att befinna sig på just nu. I dag är en dag att bry sig om, att fira. I morgon kan jag ta senare. Ett problem i taget. Jag kan inte förändra eller påverka min framtid mer ändå. Carpe Diem. Jag förstår nu.

Jag mår bra!

Onsdag 11/9 -13 If you aren’t supposed to talk to strangers, how are you supposed to make friends?

Ledig från jobb i dag ^.^ (jobbar som sagt bara måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar – sweet!). Spenderade hela förmiddagen i sängen och resten av dagen gick åt till att utforska :P Vi (Ans och jag) började med att träffa en sydafrikansk kvinna som Ans systers mans mamma känner sedan ett par år tillbaks xD Världen är läskigt liten och kan bli ofantligt komplicerad ibland ;) Efter ett par koppar te tillsammans med den här kvinnan på ett fik  halvvägs upp för ett av bergen i närheten av universitet i stan åkte jag och Ans in till stan för att springa runt och glo lite i affärer vi egentligen inte har råd att handla i xD Runt 5 var vi tillbaks på African Heart igen för att möta upp med Guilherme (19årig brasiliansk volontär) och Leonie (18åring från tyskland, jag tror att jag kan ha nämnt henne innan) samt hämta upp våra jackor. Efter 20 korta minuters andningspaus ramlade vi fyra sedan in i en taxi och siktade in oss på Camps Bay för att se solnedgången ^.^

Två timmar senare, efter ett par underbara bilder, massor med skratt och blöta skor (vågorna var hyfsat aggressiva och vi var flummigt klumpiga och därmed inte snabba nog i vår flykt undan dem) lastade vi av oss våra väskor och jackor på rummen för att springa upp till köket och värma upp vår middag :D

Hm…vad mer finns det att berätta. Jo, just det, vi har gjort ett byte på vår volontärfront ;) Isolde (en fransk tjej som jag aldrig riktigt hann prata sådär avsevärt mycket med) åkte hem nu i morse och nu i kväll anlände Nele – en 19årig tjej från Tyskland som ska stanna med oss i en månad ^.^

Guilherme, Leonie, jag och Ans

Torsdag 12/9 -13 Success is the ability to go from one failure to another with no loss of enthusiasm

Vanlig ”jobbdag” i dag är jag rädd ;) Jag har nu lärt mig tre av 11 barns namn xD (Eller nja, jag har lyckats parat ihop tre namn med de tre rätta barnen. Allt som allt kan jag faktiskt 7 namn utantill, jag vet bara inte vilket namn som tillhör vilket barn. Jag ser den här upplevelsen lite som ett gigantiskt spel av memory, jag har ett halvt par nu måste jag bara vända på varenda jäkla bricka innan jag hittar de som matchar varandra ;D Jag jobbar med barn, ha överseende!).

Efter jobb FaceTimeade jag med pappa, Ulrika, Moa och Truls för första gången ^.^ Det gick det med :P haha.

Resten av kvällen var precis lika underbart flummig som vanligt då vi alla (enligt ett väl etablerat schema vid det här laget) samlades i allrummet efter middagen. Det berättades galna historier om familjer och vänner hemifrån och jämförelser av allas våra diverse olika traditioner, språk och kulturskillander tog fart. Vi hann även med (hyfsat) djupa diskussioner om framtiden och ett par hysteriska rundor av Twister samt UNO innan de flesta gav upp och började köa till toaletterna för att borsta tänderna och tvätta bort smink m.m.

Ni inser att vi väldigt ofta har de sjukaste samtalsämnena och/eller diverse olika tävlingar/lekar på gång och att det bland annat är därför jag så sällan uppdaterar bloggen va? Jag har helt enkelt aldrig tid eller inspiration till att skriva av mig xD Jag ber verkligen om ursäkt för det men tyvärr kan jag inte riktigt förmå mig att skämmas ;) haha. Jag har för kul för att skämmas. Dock tror jag nog att det lugnar ner sig nu någon gång under de kommande veckorna då folk så småningom börjar dra sig hemåt igen :S

Nej vet ni vad, nu är det även dags för mig att dra mig. Ta hand om er! KRAMAR!!

Max (African Hearts huskatt) ville ocksa vara med :p

 

Fredag 13/9 -13 The most presious gift we can offer anyone is our attention

Woho, rutiner börjar framträda! Både på jobb och hemma. Även om det har varit en otroligt kaotiskt dag i dag. Fredagen den 13!?! xD

Av 7 möjliga volontärer var jag ensam om att åka till jobb i dag. Det var Neles tur för induktion med Toby, tre av de andra volontärerna åkte på en tredagars safari-tripp nu i morse och Ans har känt sig krasslig sedan vi kom hit och i dag mådde hon så dåligt att hon valde att stanna hemma. Detta lämnade endast mig och Kristina (en 21årig danska som också jobbar på barnhemmet tillsammans med mig och Ans) kvar. Kristina vakande dock med ett munsår nu i morse och blev helt förfärad när hon insåg att de var smittsamma och att hon fått det från ett av våra barn på jobb så hon valde då att stanna hemma för att inte ge det till fler av barnen. Hon stannade hemma för att hon hade ett munsår! Helt seriöst! Men men, jag var för trött för att argumentera och jag antar att om man aldrig har haft munsår tidigare så är man väl kanske lite freaked out :S Så, summan av kardemumman: jag var ensam i bilen med vår underbara chaufför Leonard både dit och hem igen ^.^

Jag fick mig emellertid ett riktigt gott skratt på jobb lite senare då den tredje volontären i gruppen (en brasiliansk tjej i min och Kristinas ålder som endast pratar med Kristina och som jag inte ens kommer försöka skriva namnet på för jag har verkligen ingen som helst aning om hur det stavas xD haha) kom fram till mig och väldigt moderligt försökte förklara för mig att jag var tvungen att vara försiktig med barnen för de hade munsår och det smittade. Jag bara tittade på henne och försökte sedan väldigt desperat att inte skratta. Förlåt, även jag inser hur arrogant det kanske kan te sig och att jag inte precis var mitt absoluta bästa jag vid just det tillfället men helt seriöst!

Efter en sekund eller två hade jag återhämtat mig nog för att förklara att jo, jag vet att de är smittsamma men det är bara om man pussar dem på munnen och att jag själv har munsår minst sex gånger om året. Varje gång jag blir förkyld, allt för stressad eller om jag är ute i solen för länge utan att sedan smörja läpparna. De är inte farliga, bara jobbiga! Döm om min förvåning då den här tjejen uppriktigt tittar på mig och svarar: ”Jaha, så du vet att du inte ska pussa barnen på munnen då? Bra!” Varpå jag lite försiktigt påpekar att jag aldrig pussar något av barnen på munnen. De är två år gamla och äter ALLT!! Grus, sten, mat som legat på golvet, laksaker som nog aldrig blir tvättade och kopiösa mängder snor! Jag skulle inte få för mig att pussa NÅGONS tvååring på munnen. Kramar – alltid, puss på bakhuvudet eller kinden – ofta, puss på munnen – NEJ!

Aja, som sagt, inte mitt absolut mest artiga och tillmötesgående moment precis men men. Gjort är gjort och jag tror inte att hon tog allt för illa vid sig! Hon gick nämligen ganska snabbt igen (jag kanske bits vet ni ;P) och jag hade ett knä fullt av gråtande och bråkande barn att ta hand om.

Allt som allt var dagen på jobb tuff och slitsam! Av 11 barn så skrek 8 non stop sedan jag anlände runt 9snåret tills dess att jag åkte hem igen vid 16.45! Mina kläder åkte direkt i tvätten och jag tänker inte ens nämna den där odefinierbara kludden på min ena axel samt en misstänksamt liknande kludd på mitt högra ben och under båda mina skor! Suck! Men de bra dagarna överväger alltid de dåliga! Alltid! Och jag fick en hel del mysiga kramar i dag så det gör inte så mycket att vi var underbemannade, alla barnen var trötta och bråkiga och att vädret sög så vi fick spendera hela dagen inne xD Vilken dag!

Kvällen flöt förbi ganska händelselös med telefonsamtal hem till föräldrarna (som var hemma hos Paula och Jonas så jag fick prata med dem också), UNO och Scream 2 på TV xD 90talet var inte ett bra årtal för skräckfilm. Haha. 

Lördag 14/9 -13 If you want an adventure – take a step outside!

Uppe och aktiv runt 11 snåret, skrev brev och försökte få tag i frimärken men posten stängde kl 1 och vi kom dit kvart över xD (Så det får bli fixat på onsdag då posten är stängd söndagar och jag inte hinner dit i tid p.g.a. jobb resten av veckan.) Utforskade sedan området tillsammans med Ans som mådde lite bättre i dag. Vi hittade ett par riktigt mysiga små affärer och fik i närheten :D

Kom tillbaks hem igen efter ett par härliga avslappnade timmar ute lagom för en snabb middag innan de av oss som var kvar på African Heart hoppade in i en taxi för att gå på Trash Cabare.

Trash Cabaret. Gud, jag ÄLSKAR Trash Cabaret! Dock vet jag faktiskt inte riktigt hur jag ska förklara detta fenomen för er. Hm…tänk er en punkrock cirkus på en mexikansk marknad huserandes i en rökig jazzklubb på en namnlös bakgata i storstan. Så, det är nog så nära en vettig beskrivning jag kan komma xD Billig alkohol, galna uppträdanden, massiv rökning inomhus, ansiktsmålningar, hennatatueringar och asbra musik!!! Ni kommer förstå mer när jag laddar upp bilder (förhoppningsvis funkar det den här gången :P haha)

Nej men helt seriöst, jag hade så sjukt roligt! Men jag tror inte att alla uppskattade det lika mycket och jag är helt övertygad om att det absolut inte är för alla! Vi tre volontärer som var kvar på African Heart (jag, Ans och Nele) kom tillsammans med Alex (en 25årig Schweizare som jobbar här på AH), Kristian (hennes sydafrikanska pojkvän) och Mari (en vän till Alex) kom tillsammans men väl där mötte vi upp med de andra volontärerna och Toby + hans fru. Planen var nämligen att ha ytterligare en social där den kvällen. Toby vet verkligen hur man väljer socials xD Bowling ena veckan och Trash Cabaret nästa :P Aja, även om alla inte tyckte om det så kom vi ”nära”. Sjukt nära då lokalen i sig var så liten att den var helt packat mesta delen av tiden :P haha.

Aja, nu har jag irrat bort mig fullkomligt igen. Så, tillbaks på rätt spår…var var jag? Just det, vi var på Trash Cabaret och whiskyn var BILLIG!! Någon gång under kvällens lopp hittade jag ett litet (vi pratar städskrubbs stort) rum där de erbjöd hennatatueringar och ansiktsmålningar och i just det ögonblicket kändes en hennatatuering fullt logisk och som en jättebra ide! Så här i efterhand…hm, kanske inte ett fullt så bra beslut trotts allt. Jag har nu henna på alla mina kläder och på båda mina händer (hur nu det hände då själva tatueringen sitter på min arm) och jag minns väldigt väldigt tydligt hur kvinnan som gjorde det hela upprepade gånger sa till mig att ”inte stöta vid den”! Inte stöta vid den? I en fullsatt klubb? Ja, bra försök liksom! Som sagt, det hela var kanske inte kvällens bästa eller absolut smartaste beslut xD Men jag hade VÄLDIGT roligt!! :P haha.

Runt 1 lastade alla från AH (utom Alex och Kristian som valde att stanna ett par timmar till) in oss i en taxi och styrde kosan tillbaks hem igen ^.^

 

Söndag 15/9 -13 Life begins at the end of your comfort zone

Seg dag i dag xD Jag somnade klockan 5 på morgonen och 8 ringde någon jäkel på dörren om och om och om igen. Klockan 8!! EN SÖNDAG!!! Så irriterad jag var! Lyckades till sist somna om igen runt 9 snåret och fick in ett par timmar innan min mage var den som tyckte på att nu var dags att stiga upp.

Om igen var det en molntung söndag som väntade oss då vi äntligen orkade titta ut genom ett fönster och vem är jag att bryta på nya traditioner? Så, planen löd som följer: minibuss (vilket jag snart berättar mer om) in till centrum för att byta buss och åka vidare ut till hamnen och akvariet som finns där. Förra söndagen då jag och Ans åkte hit (också p.g.a. dåligt väder :P) kände vi inte att vi hade tid nog att besöka det så vi sa att vi skulle vänta med det tills vi hade mer tid på oss. I dag passade det superbra!

Så, minibussar. Vilket spektakel. Kollektivtrafiken här är ett fenomen i sig själv! Det finns de vanliga bussarna som aldrig tycks köra när man behöver dem och sedan finns det de vanliga taxisarna som under omständigheterna är hyfsat billiga men taxis är och kommer alltid vara dyrare än kollektivtrafik. Sedan, mina damer och herrar, finns det minibussarna som är lite av en kombination mellan de båda. De är som taxisarna i det avseendet att du (inom vissa ramar) i princip kan hoppa på varsomhelst och hoppa av varsomhelst. Sedan är de som bussarna i det avseendet att de ofta har en fast runda de kör, stannar för allt och alla och tar sjukt lite betalt. Men där slutar likheterna. Dessa minibussar är vad jag har förstått privatägda och drivs ofta av två personer: en som kör gata upp och gata ner och en (oftast kille) vars jobb är att locka till sig kunderna. Med hela överkroppen uthängande ur ett av fönsterna skriker mannen i fråga halsen av sig på och efter potentiella kunder. ”Vi ska hit”, ”kom åk med oss”, ”vi ska hit” o.s.v. o.s.v. Det är ett riktigt jäkla äventyr det här med att åka minibuss xD Men det är sjukt roligt och otroligt billigt! Trafiksäkerhet emellertid gällande dessa underbart kulturella minibussarna är (som ni kanske har märkt) inte precis på topp då det ofta packas in fler människor i dessa små fordon än vad som verkligen får plats, säkerhetsbälten är obefintliga och de ofta kör som galningar xD Men som sagt, det är billigt och i slutändan jäkligt kul! Haha. 

Och så, för att avrunda dagen: tillsammans hade vi tre en riktigt mysig dag men det var ganska kallt och vi var alla ganska trötta och hade lite huvudvärk (och nej, jag var INTE bakfull, jag vara bara trött och hade huvudvärk efter all rök inne på klubben). Dagen avslutades dock tyvärr lika dåligt som den började då jag i minibussen på vägen hem började hosta ganska våldsamt. Ans har som sagt varit riktigt krasslig under den senaste veckan och nu verkade det helt plötsligt vara min tur.

Tisdag 17/9 -13 It is perfectly okay to admit that you are not okay

Mycket riktigt, jag har legat pall med en dunderförkylning, hosta, ont i halsen och huvudvärk sedan i söndagskväll och har därmed inte jobbat varesig i går eller i dag. Jag är så jäkla uttråkad!! I morgon är jag dessutom ledig från jobb så ingen underhållning från barnen då heller. Morgondagens höjdpunkt kommer bli att hitta ett ställe att tvätta på. Det finns ingen tvättmaskin här (och jag tror faktiskt inte att det är så jäkla vanligt att folk har tvättmaskiner hemma här alls) så jag och Ans ska ge oss ut på jakt efter ett ställe där vi kan lämna in vår tvätt. Det finns faktiskt ganska många ställen här på vår gata så nu är bara nästa problem att hitta ett ställe som gör det billigt och inte förstör kläderna i procesen xD haha

Nej, vet ni vad gott folk, nu ska jag läsa igenom allt detta, spara och gå och lägga mig och sedan hoppas att jag har internet på datorn i morgon för publicering ;) haha. Om vi alla har tur kommer jag även ladda upp bilder i morgon ^.^ wee.

Ta hand om er.

Massor, massor med kramar till er alla!!

Onsdag 18/9 -13 Organized people are just too lazy to look for things

Snabba noteringar (jag lånar just nu Ans dator så jag kan publicera ^.^):

Tvätten gick bra. Jag och Ans släpade all vår smutstvätt till andra sidan kvarteret och tre timmar senare gick vi och hämtade upp den igen. Tvättad, torr och fint hopvikt. 7,5 kilon (för min del) för ca R60 vilket ungefär är samma sak som 60kr. Helt okej om ni frågar mig ^.^ Det verkar som om mina vita tröjor har förblivit vita och jag hoppas att allt har kommit tillbaks till mig i samma storlek som jag lämnade in det men det återstår att se under de kommandetvå veckorna ;) haha.

Alla brev är nu postade så de borde vara i Sverige om ca…2 veckor? xD haha

Och sist men inte minst – dagens höjdpunkt: efter att ha skype:at med mamma, Stina och Daniella mötte jag och Leonie upp några av hennes vänner från jobb för lite mexikansk mat på en restaurang lite längre ner på ”vår gata” ^.^ Supermysigt!

Om igen; TA HAND OM ER gott folk!

Massor med cyberkramar

<3

P.s. det finns nu bilder aven i det forsta inlagget!! Missa inte! ;)

Kastrup.

Det har nu gått nästan prick ett år (jag tror att det diffar på en dag eller så) sedan jag svettig och disorienterad landade här för den sista etappen hem efter mitt år i England 2012 och det är nu hög tid för mig att ge mig av igen. Året hemma har på många sätt känts både längre och kortare än mitt år i England. Vinter var långsam, våren förfärlig och sommaren flög förbi snabbare än jag hann blinka och nu sitter jag här igen, utan en aning om hur det egentligen gick till. Jag har blåmärken på halsen från mammas kramar, en cirkus i magen och tomrum mellan öronen. Efter att ha packat i två dagar, försökt att undvika ren och skär panik och sagt hejdå till alla och envar sitter jag nu på Starbucks och dricker svindyrt kaffe för den danska 100ingen jag hittade i bokhyllan då jag letade efter mina kvarvarande pund (snälla, fråga mig inte varför jag har alla mina utlandsvalörer i bokhyllan, det är en knepig historia!).

För bara en kvart sedan samlade jag ihop mina tillhörigheter ”på andra sidan” säkerhetskontrollen, vinkade en sista gång till mina föräldrar och letade rätt på närmsta ställe som erbjöd en plan yta stor nog för min dator och som samtidigt serverade kaffe. Som vanligt när jag försöker mig på sådana här ”dagsinlägg” lär det väl sluta med att jag skriver korta stycken på varje mellanlandning och publicerar så fort jag får en vettig internettförbindelse. Aja, det kan inte hjälpas, jag är som jag är xD

Men, för att återgå till Kastrup. Jag hatar Kastrup! Jag blir alltid så jäkla förvirrad. Vilket språk ska jag använda?!?! Mina korta (och ganska lätträknade) besök här slutar alltid med att jag ställer frågor på engelska, tackar och/eller svarar på svenska och mumlar obegriplig tyska till mig själv medan jag desperat försöker följa skyltarna som aldrig tycks befinna sig där jag letar ;)

Nej, vet ni vad, nu är mitt kaffe slut (mellan förra stycket och detta har jag suttit och dagdrömt en stund. Mycket kan hända på en tom rad ska ni veta) och jag ska nu dra mig vidare och se om jag inte kan leta upp min gate och sitta där och uggla en stund. Förhoppningsvis Heathrow nästa ^.^

Okej, så som sagt, som vanligt så går det ju sällan riktigt som jag från början tänkt mig. Klockan är nu 23.57 svensk tid och jag har precis avslutat min flygplansmiddag på plan nummer 2 (som för övrigt kommer ta över 10 timmar, jippie!). Okej, förlåt, jag tar tillbaks det där, klockan är nu 00.05 och det är officiellt den 5 september. Jag blev lite väl engagerad i filmen jag håller på att titta på xD Blev överlycklig då jag insåg att de hade ”Die Hard 5 – a good day to die hard” i deras filmgalleri. Men men, nu har jag hoppat över x-antal timmar så för att spola tillbaks lite:

Plan nummer 1 blev försenat iväg från Kastrup p.g.a. att någon checkat in sin väska men sen inte själv dök upp i tid till avgång så de var tvungna att leta igenom allas bagage för att hitta och ta ut den övergivna väskan. Som en följd av detta kom vi lite sent till Heathrow vilket i sin tur för min del betydde att jag sprang sista biten mellan plan 1 och plan 2 xD Panik much? Väl på plan 2 lugnade saker och ting ner sig lite. Jag hade turen att få två säten helt för mig själv :D Awesome! Och ja, där var jag väl ikapp igen antar jag.

Hm, efter att ha skrivit upp hela händelseförloppet så här och läst igenom det lite snabbt igen känns timmarna mellan punkt A och punkt B väldigt korta och händelselösa. Dock har det knappast känts så xD Men men, så är det väl alltid antar jag. Bortsett från det lilla missödet med tiderna där på mitten så har allt än så länge gått riktigt bra. Jag har glidit igenom varenda säkerhetskontroll, mitt ”huvudbagage” är ordentligt packat, jag TROR inte att jag har glömt något och jag kan stolt meddela att det till och med vägde mindre än sina tillåtna 20 kilon!!! Jag menar helt seriöst! Förstår ni hur stolt jag just nu är över mina egna bedrifter? xD haha. Och som pricken över i:et kan jag till och med bära allt själv!! :D Woohoo!

Nej, nu ska jag återgå till filmen (de skjuter på varandra…igen). Ops, nu släcktes ljusen xD Aja, som en sista notering (innan nästa stycke ;P) jag önskar mig den här filmen (Die Hard 5) i julklapp! LOVE IT!! Skriver mer i morgon (senare i dag) och som sagt, publicerar…senare ;) Mega många superkramar till er alla! <3 God natt.

Torsdag den 5/9 13

Johannesburg. Wow! Jag såg typ säkerhetskontrollen. Alla annat passerade som en enda blurr. Utöver det faktum att jag bara lyckats sova typ 1,5-2 timmar på hela natten så stod jag sedan i kö till passkontrollen hur länge som helst vilket ledde till att jag var lite sen till att hämta ut min väska (eftersom att jag nu skulle flyga inlands var jag tvungen att checka ut och sedan in min väska igen innan jag kunde fortsätta) vilket i sin tur slutade med att jag var tvungen att kuta (ja, bokstavligen!) mellan säkerhetskontrollerna och sedan vidare till min gate. Så ja, jag såg inte precis särskilt mycket av Johannesburg x) haha

Väl på mitt tredje och sista plan som skulle ta mig mellan Johannesburg och Kapstaden fick jag äntligen en chans att pusta ut. Bredvid mig satt en supertrevlig kille som under den 2 timmar långa flygresan underhöll mig med miljoner och en fakta om Kapstaden, dess turistattraktioner, bostadsområden, shoppingcenter och museum. Vi pratade även om hans 5år gamla dotter och arbete inom filmbranschen samt om det faktum att han och hans familj (fru och dotter) planerade att flytta tillbaks till Kapstaden efter 3 år i LA och att han ännu inte berättat för sin mamma. Jag berättade i alla fall precis vad som var i görningen för min del!

Aja, Kapstaden nästa. FRAMME! Woho! XD Blev dock ganska nervös när jag insåg att det inte alls stod någon och väntade på mig på andra sidan bagageupphämtningen som det skulle göra men efter ett snabbt samtal till Toby Dixon (min kontaktperson och hjärnan bakom min motagande organisation) löste det sig. Visade sig nämligen att två andra volontärer kom samma dag men att de kom med ett utlandsflyg så de var på andra sidan flygplatsen och det var där mannen som skulle hämta upp oss stod och väntade. Efter ett par korta men nerviga minuter blev jag så äntligen upphämtad och fick samtidigt träffa Ans (en 25årig belgare) och Melanie (en 18årig tyska) samt Lenhard vår 70åriga chaufför som kommer köra oss alla till och från våra projekt och boenden ^.^ Efter lite allmänt ”hej vem är du, det här är jag” visade det sig att Ans, som till skillnad från mina tre månader bara ska stanna här i två, kommer att bo och jobba tillsammans med mig men att Mel kommer bo och jobba i en annan del av Kapstaden.

Efter att ha kört och lämnat av Mel bar det av mot African Heart som är det vandrarhem/volontärcenter som kommer att vara hemma för min del i alla fall ett tag framöver (jag funderar på att fråga Toby om jag kan flytta in i en värdfamilj men vill först bo här ett tag). Som det ser ut så kommer jag att bo tillsammans med Ans och 5 andra volontärer från lite överallt…ett tag i alla fall. Det verkar som om folk kommer och går lite efterhand som deras projekt tar slut. Som det ser ut just nu så, ska fyra av de fem som redan var här åka om bara två veckor ^.^ Jag och Ans delar rum med Lionel (18åring tyska även hon) och sedan bor det fyra andra volontärer i nästa rum + att 3 av de som jobbar här också bor här och att deras vänner kommer och går hela tiden! Vi är alltså sammanlagt 10+ personer på två toaletter och tre duschar xD Sweet. Jag är inte i Sverige längre. Det kommer bli ett pussel men vi får väl se hur det går ;) haha

Efter en snabb rundtur bar det av till närmsta mataffär för lite nödvändig proviant för min och Ans del och då det var gjort kunde jag äntligen få lov att gå och duscha och byta kläder. Gud så skönt!!!!

Så ja, äntligen på plats och är nu (halvt) installerad (då jag helt sonika inte orkade pack upp allt utan bara drog upp det absolut nödvändiga xD haha), duschad (ÄNTLIGEN!) och i nya kläder.

Okej, så jag inser att inget av det här hänger ihop riktigt men jag har nu varit igång i över 48 timmar och min hjärna är mos! Ovanpå det sitter jag och snackar med några av de andra volontärerna på engelska samtidigt som jag försöker skriva detta. Det går inte så bra för mig om vi säger så xD haha. Nej vet ni vad, nu ska vi käka. Hörs senare ^.^

Så, nu är det ”senare”! xD haha. Det visade sig att i kväll var det dags för en ”social”. En social är tydligen en kväll lite då och då, då alla You2Africa volontärer träffas och hittar på något. I kväll skulle alla ses för bowling och ja, jag är väl inte den som är den ;) Så, sjukt trött  men otroligt glad gav jag mig av tillsammans med de andra i en taxi in till stan för bowling mellan halv 8 och 11 på kvällen. Supertrevligt!! Men jag räknade dock ut halv 12 när jag äntligen låg i sängen med lampan släckt att jag då varit vaken i ca 40 timmar med endast 1,5 timmes sömn däremellan xD Woho. För engångskull somnade jag så fort jag la huvudet på kudden!

Fredag den 6/9 -13

Blev hämtade kl 9 på morgonen av Toby Dixon som sagt är hjärnan bakom You2Afrika (mottagande organisation). Toby är en 35 årig tvåbarns far som kom hit som volontär 2000 och har hängt kvar sedan dess. Nu, 13 år senare, driver han som sagt sin egen organisation med volontärprojekt över hela staden och i alla arbetsuppgifter /klasser.

Men i alla fall. Kl 9 blev vi (jag och Ans) upphämtade utanför vandrarhemmet och tillsammans med Melanie från i går, Alex (en engelsk volontär som kom i söndags), ett par tyskar i 40årsåldern som snart skulle hem, Toby och en kvinna som var där för att intervjua honom (och som sedan hängde på hela dagen) gav vi oss av mot ett café där vi sedan satt och gick igenom all praktisk information, diverse olika frågor och vad vi borde samt inte borde göra medans vi är här.

Då alla frågor var besvarade, alla information avlagd, notan betalad och vi kände oss allmänt klara bar det av via buss in mot centrum (som för en så pass stor stad faktiskt är löjligt litet). Väl ”i stan” blev det mer info och en massa pekande på saker vi bara ”var tvungna” att göra, se och uppleva m.m. Vi stod och stirrade på balkongen där Nelson Mandela först pratade inför folket direkt efter att han blivit frisläppt från fängelset och sedan igen 4 år senare då han blev folkvald till Sydafrikas president. Vi var även inne på Distrikt 6 muséet. Distrikt 6 är ett ganska centralt område (som jag förstod det) som från början var fullt av mörkhyade människor men där de vita i landet tyckte på att nu vill vi inte längre och helt sonika körde ut all och jämnade hela området med marken. (Googla gärna, sjukt mycket historia här!)

Efter det blev det lite mer guidning genom staden för att sluta på en restaurang som (enligt Toby) gjorde de bästa hamburgarna i stan. Jag kan nu meddela folk att jag har ätit struts. Jupp, ”big bird” – 160g strutsköttshamburgare. Inte precis något man är van vid att hitta på menyerna hemma va? ;) Smakade som vanligt nötkött faktiskt. Supergott!

Efter lunchen blev det (big surprise) mer av stan varpå helt utan förvarning Toby drar in oss på en bar och beställer in 7 shots (Mel mådde inte så bra, lite sömn och mycket värme, så hon ville inte ha). Spring bock, hälften (typ) Minttu och hälften Amarula. MUMS! Smakade som after eight xD haha

Mer stan, mer info mer promenerande och fotograferande ^.^ Sedan var vi plötsligt på väg tillbaks ”hem” igen. Åkte tåg tillbaks. Herre gud! Snacka äventyr! Tre stationer tog typ 50 minuter! (Lite perspektiv: det tog 15 minuter med bussen!) Helt galet, allting stod helt still. Vi började med att bara stå still och vänta i ca 20 minuter varpå vi sedan stod still i ca 10 minuter MELLAN varje station pga mötande trafik. Allt som allt borde resan ha tagit ca 10 minuter men aja, det var en upplevelse. En trång, svettig och högljudd upplevelse i en överfull tågvagn men ändå ;) haha.

Väl tillbaks på vandrarhemmet provade jag att skypa med mamma och pappa bara för att upptäcka att min skype inte fungerade. Visade sig senare att min dator vägrar acceptera internet alls! Megasuck! Jag hoppas att det löser sig av sig själv men jag ska vara helt ärlig och medge att jag just nu sitter och har ett mindre nervöst sammanbrott xD Men i alla fall, så skype = nere vilket ledde till att jag ”face time-ade” hem (för lustigt nog så fungerar internet på mobilen!). Jag får väl se hur och när jag kan publicera allt detta!

Ja, nu är klockan halv 9 på kvällen och väggarna här vibrerar av hip hop musik från en spelare någonstans utanför min (och de två andras) sovrumsdörr. Som sagt, privatliv är det ont om här! -.- Snart dör mitt batteri dessutom och då måste jag ta en paus från skrivandet om jag inte vill sitta på golvet då rummets enda uttag är placerat så lång ifrån min säng som möjligt. Aja, när det händer så ska jag börja slåss om en dusch i stället medan datorn laddar. Det gäller att vara flexibel och/eller välja sina tillfällen noga ;) haha

 

 

I dag är jag en turist! Som en del av vår ”introduktion” av landet ingår en resa till Cape of Good Hope + Cape Point. En turistbussresa ^.^

Klockan 8 på morgonen blev jag och Ans upphämtade utanför African Heart (jag minns inte längre om jag har sagt det eller inte men African Heart heter vårt vandrarhem) och ca en timme senare var minibussen full (vi körde runt stan och hämtade upp folk). Då vi alla var på plats bar det av mot Hout Bay där det blev en otroligt guppig båtresa ut till sälöarna för fotografering av sälarna och naturen m.m. Efter sälöarna var det tillbaks på bussen igen för en tripp till en klippa (Chapman's Peak) med utsikt över Hout Bay. Där stannade vi i ca 10 minuter för en toapaus samt fler bilder. Nästa stopp på resan var pingvinerna! Boulders är ett reservat för Sydafrikanska pingviner. Fler turistbilder och tillbaks till bussen igen. (Okej, så jag inser att det låter ganska stelt och tråkigt när jag skriver upp det så där men mellan alla små stopp och under tiden vi var på alla ställen hade vi sjukt trevligt! Träffade en hel del galna (på ett bra sätt) turister från i princip hela Europa och USA).

Efter pingvinerna bar det av till ett ställe som på många sätt kändes som en blandning mellan ett informationscenter samt en väldigt välbyggt och ofantligt fräsch rastplats där vi åt lunch. Sedan var det dags för en 6,2 kilometer cykeltur till Cape of Good Hope där vi sedan lämnade cyklarna med bilen igen och vandrade upp till Cape Point och fyren som står där. Underbara utsikter!

Halv fyra samlades vi alla vid bussen igen och det bar av tillbaks hem. Hade en underbar dag fylld med underbara mäniskor, sjukt härliga fotograferingar, många skratt och millioner nya intryck! Jag ska vara helt ärlig och medge att jag inte mins mycket av den nästan 2 timmar långa bilresan tillbaks hem då jag sov under den största delen xD haha

Oh, just det ja, jag glömde nästan att berätta om babianerna!! Gud dessa babianer! Det var lite roligt för hela dagen i går då vi var i stan så blev vi varnade för överfall, tjuvar och att inte använda för mycket lokaltrafik nattetid och på egen hand (så i princip; var försiktig för detta är en stor stad med en väldigt hög fattigdom och därmed desperation vilket leder till många stölder) men i dag, i dag var det ingen som sa ett knyst om mänskliga tjuvar, babianerna å andra sidan fick vi höra om var femte minut. Undvik babianer, mata inte babianer, babianer attackerar, om ni ser en babian skynda er därifrån, stanna inte för att fotografera en babian, håll fönsterna stängda pga. babianerna osv osv. Helt hysteriskt! Dessa babianer har terroriserat och satt skräck i lokalbefolkningen i flera år nu och det är till och med så illa att folk har börjat anställa ”babian jagare” som finns på utsatta ställen för att jaga bort babianerna från turister, cyklister och fotgängare. Tänk er att komma hem igen och medge att ”ja, jo, jag blev rånad och nerslagen…av en babian”! Ytterligare en sån sak som inte precis händer i Skandinavien xD

Dagen avslutades med mer Facetime med mamma och pappa ^.^

Ber om ursakt for kvaliten pa den har sista bilden :S Jag zoomade lite val mycket ar jag radd men jag var bara tvungen att ta med den xD

Jag skulle aven vilja forklara avsaknaden av vara sista tre boksatver: jag sittar pa Ans dator just nu vilkat betyder att de inte finns haha :P Men men, nu ar alla bilderna uppe iaf ^.^

<3

Söndag 8/9 -13

Första ”lediga” dagen sedan jag kom = SOVMORGON!! En lång och extremt efterlängtad sovmorgon. Steg upp runt 11, brunch runt halv 12 och färdig samt redo att börja göra något lite mer effektivt än att öppna en bok runt 12.30. Efter ett tags funderande slutade det med att vi var ett par stycken som drog ut i regnet för att leta upp närmsta ställe att köpa frimärken m.m. Hittade ett ställe bara 5 minuter härifrån men det var stängt under söndagar så klart så det var bara att bege sig tillbaks igen ^.^

När klockan slog 2 och vi insåg att vi hade ca 5 timmar kvar till middag och vi redan var uttråkade bestämde jag och Ans oss för att ringa en taxi och åka ut till hamnen där vi gick runt och tittade i turistaffärer, varuhus och saluhallar i ett par timmar innan vi tog en taxi tillbaks igen. Nu sitter jag i soffan och knappar in det sista av de senaste dagarna för att sedan föra över det på min mp3 och fråga om jag kan låna någon annans dator för att publicera detta på bloggen då min dator som sagt vägrar kännas vid det trådlösa internettet här. Suck!! Det funkar däremot fortfarande felfritt på min mobiltelefon så jag har lite internet i alla fall :S Aja, vad vore väl livet utan ett par motgångar! ;) haha

Saknar er all! Miljoner kramar till er alla <3

Måndag 9/9 -13

Första dagen på barnhemmet. Gud vilket kaos!! Barnhemmet, som för övrigt heter Christine Revell och ligger i stadsdelen Athlone, har sammalagt ca 40 ungar indelade i tre olika grupper: grupp A för 0-1åringar, grupp B för 1-2åringar och grupp C för 3-5åringar. Jag kommer jobba i grupp B som för tillfället består av 12 barn. 12 väldigt högljudda barn!! Wow! Jag kom precis hem igen och har i ärlighetens namn inte riktigt landat än så jag ber om ursäkt om inget av det här hänger ihop xD haha.

Klockan 8.30 blir vi upphämtade här måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar (vi är lediga onsdagar och hela helgen) för att sedan börja jobba kl 9. Klockan 12 (förutsatt att allt har gått enligt schemat…som om det någonsin kommer hända) ska alla barnen sova middag vilket betyder att vi får vår lunch då. Klockan 2 är det dags att väcka alla barnen igen (jupp, vi har en 2 timmars lunchrast men vi måste i princip spendera den på området eftersom att det dels ligger väldigt avlägset med också för att det inte riktigt är supersäkert att trava runt på egen hand där som ”turist”). Klockan 4.30 blir vi upphämtade igen och så helt plötsligt har hela dagen gått. 5,5 timme effektivt arbete fullt med inte fullt så strukturerade aktiviteter, matningar, badningar, klädbyten och toaspringande.  Det är både precis vad jag förväntat mig och samtidigt inte alls som jag tänkt mig xD Jag upprepar: WOW!!

Nej, nu har jag faktiskt internet på dator och jag vågar inte längre ta det som en självklarhet så jag ska snabbt som katten publicera allt detta så alla bilder som jag hade hoppats få med får helt enkelt hamna för sig själv senare om jag fortfarande har täckning då ^.^

En snabb sammanfattning innan jag slutar:

Resan gick bra, den var lång och inte precis superintresant. Jag kom fram helskinnad och jag har ännu inte blivit varesig rånad eller magsjuk. Jag har ätit strutskött, blivit varnad för babianer och försökt klä på 12 trötta småbarn deras pyjamasar samtidigt. Allt är ett enda virrvarv och jag trivs superbra! Saknar dock lite privatliv men hej, man kan aldrig få allt man ber om ;)

Älskar er, saknar er och tänker på er!!

Många många kramar!

<3

Mitt första inlägg.