En blek snusmumrik i Sydafrika!

Så, hejsan igen gott folk. Jag är lessen att det tagit mig ett tag att skriva av mig den här gången (inte för att ni har märkt något då jag vanligtvis bara uppdaterar en gång i veckan i alla fall xD men ändå) Tråkigt nog har det liksom inte funnits så där supermycket att rapportera och jag har verkligen inte haft energi nog att rapportera det lilla som har funnits :P

Min ”jobbiga förkylning” har under de senaste dagarna utvecklats till en rejäl pina i röven (ursäkta mig) för att sedan smidigt glida över i en ”dunderförkylning utan dess like”, komplett med halsont, hosta, bihåleinflammation (känns det som i alla fall) och en näsa som producerar mer snor och slem än vad en enda näsa borde klara av. Wee! -.- Suck!

MEN (det finns alltid ett men och som min fot så vackert påminner mig om varje dag ”you can either regret or rejoice”) min dunderförkylning gör det så mycket lättare för mig att blogga nu såhär nästan en hel vecka i efterand xD haha

Sist jag skrev var nog i måndags så:

Tisdag den 24/9 -13

Röd dag här i Sydafrika – Heritage Day (googla om ni vill veta mer) = allting är stängt xD

Inte för att det gjorde mig något, jag mådde hyfsat pyton i alla fall :P haha. Tog en tur bort till apoteket (som tack och lov var öppet) för lite nya näsdroppar, bedövningsspray för halsen (tänk er flytande halstabletter) samt ny hostmedicin. Då jag kom hem igen rotade jag fram en bok jag hittade inne på en secondhandbokhandel häromdagen och gick ut för att sätta mig i solen på framsidan (som för första gången sedan jag kom inte var fylld av rökare. Framsidan då alltså, inte solen xD haha).

Efter en mysig halvtimme där la jag ner boken och sov som en gris i en timme för att sedan vakna, uppdatera min facebook-status (där jag nu när jag tänker på det nog skrev precis samma sak som jag precis har skrivit här bara lite kortare) och plugga in lurarna och lyssna på TED talks (ted.com --> jag rekommenderar!) i ännu en dryg halvtimme ^.^

Resten av dagen passerade i samma mönster – massa sömn, massa hostande, massa fräsande av näsan hit och dit samt lite läsande, lite lyssnande på musik + TED och lite kortspel.

Efter en middag på en halv rostemacka som jag inte kunde svälja ändå, två ipren, hostmedicin, näsdroppar och halssprej gick jag och la mig redan runt 20.30 xD

Onsdag 25/9 -13

Jag är nu officiellt 22 år gammal! Wee :D Dagen började med att jag försov mig och slutade med kaka och skype och däremellan var jag ute på äventyr ;) haha.

Efter att ha sovit bort större delen av gårdagen kände jag mig något bättre i dag och bestämde mig för att jag nog visst kunde hänga med de andra på en Township tour. Ett township är i princip Kapstadens slum. De är ”husen” som den mörkhyade befolkningen tvingades ut till under apartheit-tiden då de inte fick lova att vara i stan mer än under väldigt specifika tider på dygnet (d.v.s. timmarna då de jobbade). På de här områdena som fortfarande tar upp större delen av Kapstadens utkanter bor miljoner människor tätt tätt packade ovanpå varandra i små plåtskjul som ser ut att kunna rasa samman om man ens tittar på dem på fel sätt.

För mig tycks det omänskligt, ovärdigt och rent ut sagt omöjligt att kunna leva ett liv i ett av dessa områdena men för de flesta som faktiskt bor där så vet de inget annat. Många av dessa människorna är födda och uppvuxna i ett av dessa oräkneliga skjul och i dessa ”plåt städer” finns allt från hårsalonger till ”resturanger” och mini-affärer (som får min bylivs i England att se gigantisk ut!) alla inhysta i gamla containrar med ”dörren” öppen för att låta kunderna komma in.

Men men, nog med fakta nu (jag föreslår om igen att ni googlar!) klockan 9 var vi i alla fall ett gäng som blev upphämtade av Leonard för att åka på en guidad tur runt stan och två av dessa townshipsen (jag vet, jag tyckte också att det kändes superkonstigt att man nu har gjort dessa människorna till en turistattraktion men jag antar att folk måste få se detta för att förstå och få veta!). Leonard själv var vår guide och tog oss först till Bo-kaap som är/var ett muslimskt område för alla de slavar som Holländarna tog med sig från Malaysia och Indien för att bygga deras hus o.s.v. Efter Bo-kaap (som i form av frihet och protest då slaveriet upphörde målades och har nu förvandlats in till ett virvarv av färger och underbart målade hus, jag hoppas kunna publicera bilder så småningom för att visa vad jag menar) tog Leonard med oss till Signal Hill där de muslimska slavarna brukade begrava sin döda och som nu är ett annat vanlig turiststop för fotografering av utsikten samt den nya fotbollsarenan som är ganska välkänd ^.^

Utsikten från Signal Hill med Robin Island där (bl.a.) Nelson Mandela satt fängslad i så många år som en skugga ute på havet samt arenan till höger i bilden. Det stora området av mest bara gräs i mitten är vad som nu finns kvar av distrikt 6 då denna enda handling av grymhet mot folket som bodde där fick resten av världen att öppna ögonen och med det kom det otroligt mycket dålig publicitet = ingen ville ta i det här ens med tång och nu vet staten inte riktigt vad de ska göra med det. Om de bygger här kan väldigt många människor ta väldigt illa upp men om de inte bygger här går värdefull land till spillo och Kapstaden är i desperat behov av bostäder!

 

Efter ca 40 minuter där körde minibussen vidare till själva Langa där vi fick träffa några av människorna som bodde där, titta in i ett av ”husen” (fast det här var faktiskt ett hus med stenväggar och allt, det vara dock så nergånget att enligt svensk standard hade det rivits för 15 år sedan). I det här huset bodde det 6 familjer – 1 familj/rum. 1 rum var stort nog för tre sängar och plats nog att gå mellan de 3 sängarna, inte mycket annat. Alla familjerna delade på 1 kök. Ingen toalett inomhus – alla i de här townshipen delar på ett 100tal typ baja-major och i skjulen finns det (ganska uppenbart) inget rinnande vatten eller elektricitet alls. Stenhusen har rinnande vatten i köket och elektricitet på rummen vilket gör att många hade lyckats klämma in en liten liten kokplatta och en radio eller så. Vi fick träffa en mormor som passade sina tre små barnbarn och de hade fått tag på en liten TV, ni vet de där man hade precis i början av 2000talet.

På ”gatorna” (utrymmet mellan skjulen) finns containrarna/affärerna jag pratade om tidigare och det står även folk och förbereder, tillagar och säljer mat – hela kycklingar med ben och inälvor m.m. samt smileys. En smiley är ett avhugget HELT grillat fårhuvud. Anledningen till att de kallas smileys är att då de dör ser de alltid ut som om de ler. Detta är en rätt som har sina rötter (liksom de mesta annat i dessa områdena) i apartheiten. De vita och rika tog allt det ”bra” köttet och gav sedan alla resterna till sina slavar = d.v.s. huvudet, inälvorna o.s.v. Så ja,  jag antar att folk vande sig vid att äta det och anser nu att det är helt normalt :P haha (Bara som en liten sidnotering: jag skulle ALDRIG få för mig att ens röra en smiley, även om jag fick betalt för det xD)

Sakta sakta jobbade sig vår minibuss sedan mellan dessa skjul och ut ur Langa med nosen styrd mot township nummer 2 – Guguletu (som om jag förstod det rätt betyder ”nymåne” eller bara ”måne”…man jag kan ha fel för mig xD haha) där vi skulle stanna på ett ganska känt ”grillhus”. Det är ett av de där ställena som du ”bara måste prova om du är i Kapstaden” och de serverar kött med kött ovanpå lite kött xD Du kommer in i vad som först ser ut som en slaktares affär, väljer ut ditt kött och går sedan och sätter dig utomhus där du väntar på att det kött du valde ska grillas och komma ut till dig så du kan glufsa det i dig med fingrarna. Väldigt…sydafrikanskt om ni frågar en svensk xD haha. Ett äventyr ;P Men köttet var gott och vi var alla lagom mätta och sjukt kladdiga då vi var klara. Dock måste jag erkänna att hur mycket jag än tycker om kött så saknade jag en sallad eller lite potatis samt en sås (OCH BESTICK!) till det hela xD haha

Efter maten körde vi igenom själva Guguletu då (om igen) grillhuset ligger lite i utkanten av själva townshipet. Denna gång stannade vi inte utan rullade bara sakta igenom innan vi styrde hela alltet hemåt igen.

Runt halv 3 var vi tillbaks på African Heart igen och jag måste säga att det var både en underbar men också en fruktansvärt upprörande och oroande tur vi fått. Underbar p.g.a. människorna vi mötte och fruktansvärd av samma anledning. Fattigdom är och kommer aldrig igen att vara en välstädad reporter på nyhetskanalen med en mick i ena anden och ett gråtande barn i den andra. Fattigdom och plåtskjul har för mig nu fått ett ansikte, detta är inte ett sätt att leva på! Framförallt inte då det bara skiljer 10 meter mellan det sista plåtskjulet och det första ordentliga huset (visserligen ett litet ett enligt svensk standard – tänk er mer marklägenhet men ändå!). 10 meter! En enda smutsig väg, stor nog för en bil och några fotgängare. Det är helt absurt! Men (om igen, det finns ett men) staten håller som bäst på att bygga hus åt dessa människorna så om inte allt för lång tid hoppas jag (och resten av den här staden som trotts allt är på väg i rätt riktning) att townshipen ska om inte upphöra helt så åtminstone minska drastiskt i storlek gällande just skjulen och den allmänna levnadsstandarden. Vi får hoppas!

Trotts det faktum att jag sovit bort större delen av tisdagen var jag ändå helt utmattad då vi kom hem igen och dekade totalt i en timme innan det bar av ut igen. Jag och ett gäng av de andra gav oss av mot ett underbart litet fik inte allt för långt härifrån (kontrasten mellan min förmiddag och min eftermiddag är enorm!). Detta visade sig ganska snart vara en något dum ide då jag bara mådde sämre och sämre. Segt! Efter en snabb kaffe drog vi oss därför hemåt igen och resten av eftermiddagen spenderade i sängen med att hosta upp en lunga och försöka avvärja illamåendet -.- Men men, inget ont som inte för något gått med sig eller hur är det nu de säger? ;) Jag fick skypeat med mamma + familj i ca en timme vilket var helt underbart :D innan jag äntligen drog mig upp ur sägen för att gå och leta reda på lite mat. Väl uppe i köket var vi ett par stycken som satt och pratade ganska länge innan alla helt plötslig blev nerkallade. Alla utom jag vill säga xD jag fick stränga order om att stanna uppe tills de var klara. När jag sedan väl fick komma ner så väntade tårta och presenter på mig samt den brytningsmässigt mest varierade variationen av ”Happy Birthday” jag någonsin hört xD Jag fick ett par underbara örhängen och ett superfint armband av gänget. Jag upprepar (från facebook) jag har underbara huskarmater! Efter tårtan ringde pappa + familj så fick pratat med dem också :D

Jag måste även skriva ner (så att jag själv kommer ihåg det sen xD haha) att jag under dagen fick grattis-sms från både farmor och farfar, Lotta och Johan samt mormor och Lennart också ovanpå alla facebook-grattis och mail som trillade in ^.^ Jag tror att jag lyckades tacka alla! Om inte: TACK!! <3

Allt som allt hade jag en underbar födelsedag trotts mitt inte allt för kärnfriska jag! Underbar, intressant, inspirerande, rörande och fylld med både funderingar och skratt.

Torsdag 26/9 -13

Hemma från jobb igen, mådde pyton! Var till sist tvungen att erkänna nederlag och fråga Toby om numret till en läkare i närheten. Han sa att han kunde visa vägen till en läkare i närheten av oss som nu i morse (fredag).

Mer hostande, mer snytande, mer illamående. Möjligen feber men jag hade ingen temp så jag kan bara gissa.

Fredag 27/9 -13

Så, jag har nu även besökt läkaren i Sydafrika xD Var inte mycket konstigare än hemma. Jag kom dit runt 9 med Toby för att få veta att jag kunde komma tillbaks klockan 12. Hem igen, sov lite, tillbaks till läkaren. Han klämde och kände och lyssnade och tyckte sedan på att eftersom att jag inte hade feber behövde jag inte heller antibiotika utan jag fick i stället ett recept på några andra tabletter och ett nytt nässprej som skulle underlätta. Om jag inte hade blivit bättre som till på tisdag skulle jag komma tillbaks. Oki doki sa jag och travade bort till apoteket (igen!) för denna nya mirakelkuren (får vi väl hoppas) O.o

Fick mig dock ett gott skratt när jag läste de eventuella biverkningarna av dessa nya tabletter som jag ska ta en av varje morgon och kväll under de kommande tre dagarna. Första bieffekten: nervöshet. Nervöshet!?! Lite längre ner på listan fanns även saker som anorexia och törst. Jupp, törst! Jag kan alltså bli både nervös och törstig av mina nya tabletter samt kanske få anorexia och fler finnar! Nice! xD Gud som jag skrattade. Vilket i sig inte var så smart för varje gång jag försöker skratta så börjar jag hosta hysteriskt och det gör asont i halsen!

Aja, men i alla fall, eftermiddagen flöt förbi ofantligt händelselöst (som vanligt. Suck! Jag är så jäkla uttråkad och vill bara börja jobba igen!!! Jag menar det är ju det jag är här för :S) och kvällen har varit hyfsat ”normal” enligt våra rutiner: kortspel och lite meningslöst babbel. Jag har även skypeat med mamma och Paula i kväll ^.^

Nej vet ni vad, i kväll orkar jag helt enkelt inte läsa igenom innan jag publicerar så om det inte hänger ihop nåonstans eller om något är oklart – fråga! I morgon hoppas jag att jag är bra nog för att gå på Tattoo Festival i stan :D hoppas hoppas hoppas!

Vi hörs gott folk

Kramis kramis <3