En blek snusmumrik i Sydafrika!

Kastrup.

 

Det har nu gått nästan prick ett år (jag tror att det diffar på en dag eller så) sedan jag svettig och disorienterad landade här för den sista etappen hem efter mitt år i England 2012 och det är nu hög tid för mig att ge mig av igen. Året hemma har på många sätt känts både längre och kortare än mitt år i England. Vinter var långsam, våren förfärlig och sommaren flög förbi snabbare än jag hann blinka och nu sitter jag här igen, utan en aning om hur det egentligen gick till. Jag har blåmärken på halsen från mammas kramar, en cirkus i magen och tomrum mellan öronen. Efter att ha packat i två dagar, försökt att undvika ren och skär panik och sagt hejdå till alla och envar sitter jag nu på Starbucks och dricker svindyrt kaffe för den danska 100ingen jag hittade i bokhyllan då jag letade efter mina kvarvarande pund (snälla, fråga mig inte varför jag har alla mina utlandsvalörer i bokhyllan, det är en knepig historia!).

 

För bara en kvart sedan samlade jag ihop mina tillhörigheter ”på andra sidan” säkerhetskontrollen, vinkade en sista gång till mina föräldrar och letade rätt på närmsta ställe som erbjöd en plan yta stor nog för min dator och som samtidigt serverade kaffe. Som vanligt när jag försöker mig på sådana här ”dagsinlägg” lär det väl sluta med att jag skriver korta stycken på varje mellanlandning och publicerar så fort jag får en vettig internettförbindelse. Aja, det kan inte hjälpas, jag är som jag är xD

 

Men, för att återgå till Kastrup. Jag hatar Kastrup! Jag blir alltid så jäkla förvirrad. Vilket språk ska jag använda?!?! Mina korta (och ganska lätträknade) besök här slutar alltid med att jag ställer frågor på engelska, tackar och/eller svarar på svenska och mumlar obegriplig tyska till mig själv medan jag desperat försöker följa skyltarna som aldrig tycks befinna sig där jag letar ;)

 

Nej, vet ni vad, nu är mitt kaffe slut (mellan förra stycket och detta har jag suttit och dagdrömt en stund. Mycket kan hända på en tom rad ska ni veta) och jag ska nu dra mig vidare och se om jag inte kan leta upp min gate och sitta där och uggla en stund. Förhoppningsvis Heathrow nästa ^.^

 

 

Okej, så som sagt, som vanligt så går det ju sällan riktigt som jag från början tänkt mig. Klockan är nu 23.57 svensk tid och jag har precis avslutat min flygplansmiddag på plan nummer 2 (som för övrigt kommer ta över 10 timmar, jippie!). Okej, förlåt, jag tar tillbaks det där, klockan är nu 00.05 och det är officiellt den 5 september. Jag blev lite väl engagerad i filmen jag håller på att titta på xD Blev överlycklig då jag insåg att de hade ”Die Hard 5 – a good day to die hard” i deras filmgalleri. Men men, nu har jag hoppat över x-antal timmar så för att spola tillbaks lite:

 

Plan nummer 1 blev försenat iväg från Kastrup p.g.a. att någon checkat in sin väska men sen inte själv dök upp i tid till avgång så de var tvungna att leta igenom allas bagage för att hitta och ta ut den övergivna väskan. Som en följd av detta kom vi lite sent till Heathrow vilket i sin tur för min del betydde att jag sprang sista biten mellan plan 1 och plan 2 xD Panik much? Väl på plan 2 lugnade saker och ting ner sig lite. Jag hade turen att få två säten helt för mig själv :D Awesome! Och ja, där var jag väl ikapp igen antar jag.

 

Hm, efter att ha skrivit upp hela händelseförloppet så här och läst igenom det lite snabbt igen känns timmarna mellan punkt A och punkt B väldigt korta och händelselösa. Dock har det knappast känts så xD Men men, så är det väl alltid antar jag. Bortsett från det lilla missödet med tiderna där på mitten så har allt än så länge gått riktigt bra. Jag har glidit igenom varenda säkerhetskontroll, mitt ”huvudbagage” är ordentligt packat, jag TROR inte att jag har glömt något och jag kan stolt meddela att det till och med vägde mindre än sina tillåtna 20 kilon!!! Jag menar helt seriöst! Förstår ni hur stolt jag just nu är över mina egna bedrifter? xD haha. Och som pricken över i:et kan jag till och med bära allt själv!! :D Woohoo!

 

Nej, nu ska jag återgå till filmen (de skjuter på varandra…igen). Ops, nu släcktes ljusen xD Aja, som en sista notering (innan nästa stycke ;P) jag önskar mig den här filmen (Die Hard 5) i julklapp! LOVE IT!! Skriver mer i morgon (senare i dag) och som sagt, publicerar…senare ;) Mega många superkramar till er alla! <3 God natt.

  

Torsdag den 5/9 13

Johannesburg. Wow! Jag såg typ säkerhetskontrollen. Alla annat passerade som en enda blurr. Utöver det faktum att jag bara lyckats sova typ 1,5-2 timmar på hela natten så stod jag sedan i kö till passkontrollen hur länge som helst vilket ledde till att jag var lite sen till att hämta ut min väska (eftersom att jag nu skulle flyga inlands var jag tvungen att checka ut och sedan in min väska igen innan jag kunde fortsätta) vilket i sin tur slutade med att jag var tvungen att kuta (ja, bokstavligen!) mellan säkerhetskontrollerna och sedan vidare till min gate. Så ja, jag såg inte precis särskilt mycket av Johannesburg x) haha

 

Väl på mitt tredje och sista plan som skulle ta mig mellan Johannesburg och Kapstaden fick jag äntligen en chans att pusta ut. Bredvid mig satt en supertrevlig kille som under den 2 timmar långa flygresan underhöll mig med miljoner och en fakta om Kapstaden, dess turistattraktioner, bostadsområden, shoppingcenter och museum. Vi pratade även om hans 5år gamla dotter och arbete inom filmbranschen samt om det faktum att han och hans familj (fru och dotter) planerade att flytta tillbaks till Kapstaden efter 3 år i LA och att han ännu inte berättat för sin mamma. Jag berättade i alla fall precis vad som var i görningen för min del!

 

Aja, Kapstaden nästa. FRAMME! Woho! XD Blev dock ganska nervös när jag insåg att det inte alls stod någon och väntade på mig på andra sidan bagageupphämtningen som det skulle göra men efter ett snabbt samtal till Toby Dixon (min kontaktperson och hjärnan bakom min motagande organisation) löste det sig. Visade sig nämligen att två andra volontärer kom samma dag men att de kom med ett utlandsflyg så de var på andra sidan flygplatsen och det var där mannen som skulle hämta upp oss stod och väntade. Efter ett par korta men nerviga minuter blev jag så äntligen upphämtad och fick samtidigt träffa Ans (en 25årig belgare) och Melanie (en 18årig tyska) samt Lenhard vår 70åriga chaufför som kommer köra oss alla till och från våra projekt och boenden ^.^ Efter lite allmänt ”hej vem är du, det här är jag” visade det sig att Ans, som till skillnad från mina tre månader bara ska stanna här i två, kommer att bo och jobba tillsammans med mig men att Mel kommer bo och jobba i en annan del av Kapstaden.

 

Efter att ha kört och lämnat av Mel bar det av mot African Heart som är det vandrarhem/volontärcenter som kommer att vara hemma för min del i alla fall ett tag framöver (jag funderar på att fråga Toby om jag kan flytta in i en värdfamilj men vill först bo här ett tag). Som det ser ut så kommer jag att bo tillsammans med Ans och 5 andra volontärer från lite överallt…ett tag i alla fall. Det verkar som om folk kommer och går lite efterhand som deras projekt tar slut. Som det ser ut just nu så, ska fyra av de fem som redan var här åka om bara två veckor ^.^ Jag och Ans delar rum med Lionel (18åring tyska även hon) och sedan bor det fyra andra volontärer i nästa rum + att 3 av de som jobbar här också bor här och att deras vänner kommer och går hela tiden! Vi är alltså sammanlagt 10+ personer på två toaletter och tre duschar xD Sweet. Jag är inte i Sverige längre. Det kommer bli ett pussel men vi får väl se hur det går ;) haha

 

Efter en snabb rundtur bar det av till närmsta mataffär för lite nödvändig proviant för min och Ans del och då det var gjort kunde jag äntligen få lov att gå och duscha och byta kläder. Gud så skönt!!!!

 

Så ja, äntligen på plats och är nu (halvt) installerad (då jag helt sonika inte orkade pack upp allt utan bara drog upp det absolut nödvändiga xD haha), duschad (ÄNTLIGEN!) och i nya kläder.

 

Okej, så jag inser att inget av det här hänger ihop riktigt men jag har nu varit igång i över 48 timmar och min hjärna är mos! Ovanpå det sitter jag och snackar med några av de andra volontärerna på engelska samtidigt som jag försöker skriva detta. Det går inte så bra för mig om vi säger så xD haha. Nej vet ni vad, nu ska vi käka. Hörs senare ^.^

 

Så, nu är det ”senare”! xD haha. Det visade sig att i kväll var det dags för en ”social”. En social är tydligen en kväll lite då och då, då alla You2Africa volontärer träffas och hittar på något. I kväll skulle alla ses för bowling och ja, jag är väl inte den som är den ;) Så, sjukt trött  men otroligt glad gav jag mig av tillsammans med de andra i en taxi in till stan för bowling mellan halv 8 och 11 på kvällen. Supertrevligt!! Men jag räknade dock ut halv 12 när jag äntligen låg i sängen med lampan släckt att jag då varit vaken i ca 40 timmar med endast 1,5 timmes sömn däremellan xD Woho. För engångskull somnade jag så fort jag la huvudet på kudden!

 

 

Fredag den 6/9 -13

Blev hämtade kl 9 på morgonen av Toby Dixon som sagt är hjärnan bakom You2Afrika (mottagande organisation). Toby är en 35 årig tvåbarns far som kom hit som volontär 2000 och har hängt kvar sedan dess. Nu, 13 år senare, driver han som sagt sin egen organisation med volontärprojekt över hela staden och i alla arbetsuppgifter /klasser.

 

Men i alla fall. Kl 9 blev vi (jag och Ans) upphämtade utanför vandrarhemmet och tillsammans med Melanie från i går, Alex (en engelsk volontär som kom i söndags), ett par tyskar i 40årsåldern som snart skulle hem, Toby och en kvinna som var där för att intervjua honom (och som sedan hängde på hela dagen) gav vi oss av mot ett café där vi sedan satt och gick igenom all praktisk information, diverse olika frågor och vad vi borde samt inte borde göra medans vi är här.

 

Då alla frågor var besvarade, alla information avlagd, notan betalad och vi kände oss allmänt klara bar det av via buss in mot centrum (som för en så pass stor stad faktiskt är löjligt litet). Väl ”i stan” blev det mer info och en massa pekande på saker vi bara ”var tvungna” att göra, se och uppleva m.m. Vi stod och stirrade på balkongen där Nelson Mandela först pratade inför folket direkt efter att han blivit frisläppt från fängelset och sedan igen 4 år senare då han blev folkvald till Sydafrikas president. Vi var även inne på Distrikt 6 muséet. Distrikt 6 är ett ganska centralt område (som jag förstod det) som från början var fullt av mörkhyade människor men där de vita i landet tyckte på att nu vill vi inte längre och helt sonika körde ut all och jämnade hela området med marken. (Googla gärna, sjukt mycket historia här!)

 

Efter det blev det lite mer guidning genom staden för att sluta på en restaurang som (enligt Toby) gjorde de bästa hamburgarna i stan. Jag kan nu meddela folk att jag har ätit struts. Jupp, ”big bird” – 160g strutsköttshamburgare. Inte precis något man är van vid att hitta på menyerna hemma va? ;) Smakade som vanligt nötkött faktiskt. Supergott!

 

Efter lunchen blev det (big surprise) mer av stan varpå helt utan förvarning Toby drar in oss på en bar och beställer in 7 shots (Mel mådde inte så bra, lite sömn och mycket värme, så hon ville inte ha). Spring bock, hälften (typ) Minttu och hälften Amarula. MUMS! Smakade som after eight xD haha

 

Mer stan, mer info mer promenerande och fotograferande ^.^ Sedan var vi plötsligt på väg tillbaks ”hem” igen. Åkte tåg tillbaks. Herre gud! Snacka äventyr! Tre stationer tog typ 50 minuter! (Lite perspektiv: det tog 15 minuter med bussen!) Helt galet, allting stod helt still. Vi började med att bara stå still och vänta i ca 20 minuter varpå vi sedan stod still i ca 10 minuter MELLAN varje station pga mötande trafik. Allt som allt borde resan ha tagit ca 10 minuter men aja, det var en upplevelse. En trång, svettig och högljudd upplevelse i en överfull tågvagn men ändå ;) haha.

 

Väl tillbaks på vandrarhemmet provade jag att skypa med mamma och pappa bara för att upptäcka att min skype inte fungerade. Visade sig senare att min dator vägrar acceptera internet alls! Megasuck! Jag hoppas att det löser sig av sig själv men jag ska vara helt ärlig och medge att jag just nu sitter och har ett mindre nervöst sammanbrott xD Men i alla fall, så skype = nere vilket ledde till att jag ”face time-ade” hem (för lustigt nog så fungerar internet på mobilen!). Jag får väl se hur och när jag kan publicera allt detta!

 

Ja, nu är klockan halv 9 på kvällen och väggarna här vibrerar av hip hop musik från en spelare någonstans utanför min (och de två andras) sovrumsdörr. Som sagt, privatliv är det ont om här! -.- Snart dör mitt batteri dessutom och då måste jag ta en paus från skrivandet om jag inte vill sitta på golvet då rummets enda uttag är placerat så lång ifrån min säng som möjligt. Aja, när det händer så ska jag börja slåss om en dusch i stället medan datorn laddar. Det gäller att vara flexibel och/eller välja sina tillfällen noga ;) haha

 

 

I dag är jag en turist! Som en del av vår ”introduktion” av landet ingår en resa till Cape of Good Hope + Cape Point. En turistbussresa ^.^

 

Klockan 8 på morgonen blev jag och Ans upphämtade utanför African Heart (jag minns inte längre om jag har sagt det eller inte men African Heart heter vårt vandrarhem) och ca en timme senare var minibussen full (vi körde runt stan och hämtade upp folk). Då vi alla var på plats bar det av mot Hout Bay där det blev en otroligt guppig båtresa ut till sälöarna för fotografering av sälarna och naturen m.m. Efter sälöarna var det tillbaks på bussen igen för en tripp till en klippa (Chapman's Peak) med utsikt över Hout Bay. Där stannade vi i ca 10 minuter för en toapaus samt fler bilder. Nästa stopp på resan var pingvinerna! Boulders är ett reservat för Sydafrikanska pingviner. Fler turistbilder och tillbaks till bussen igen. (Okej, så jag inser att det låter ganska stelt och tråkigt när jag skriver upp det så där men mellan alla små stopp och under tiden vi var på alla ställen hade vi sjukt trevligt! Träffade en hel del galna (på ett bra sätt) turister från i princip hela Europa och USA).

 

Efter pingvinerna bar det av till ett ställe som på många sätt kändes som en blandning mellan ett informationscenter samt en väldigt välbyggt och ofantligt fräsch rastplats där vi åt lunch. Sedan var det dags för en 6,2 kilometer cykeltur till Cape of Good Hope där vi sedan lämnade cyklarna med bilen igen och vandrade upp till Cape Point och fyren som står där. Underbara utsikter!

 

Halv fyra samlades vi alla vid bussen igen och det bar av tillbaks hem. Hade en underbar dag fylld med underbara mäniskor, sjukt härliga fotograferingar, många skratt och millioner nya intryck! Jag ska vara helt ärlig och medge att jag inte mins mycket av den nästan 2 timmar långa bilresan tillbaks hem då jag sov under den största delen xD haha

 

Oh, just det ja, jag glömde nästan att berätta om babianerna!! Gud dessa babianer! Det var lite roligt för hela dagen i går då vi var i stan så blev vi varnade för överfall, tjuvar och att inte använda för mycket lokaltrafik nattetid och på egen hand (så i princip; var försiktig för detta är en stor stad med en väldigt hög fattigdom och därmed desperation vilket leder till många stölder) men i dag, i dag var det ingen som sa ett knyst om mänskliga tjuvar, babianerna å andra sidan fick vi höra om var femte minut. Undvik babianer, mata inte babianer, babianer attackerar, om ni ser en babian skynda er därifrån, stanna inte för att fotografera en babian, håll fönsterna stängda pga. babianerna osv osv. Helt hysteriskt! Dessa babianer har terroriserat och satt skräck i lokalbefolkningen i flera år nu och det är till och med så illa att folk har börjat anställa ”babian jagare” som finns på utsatta ställen för att jaga bort babianerna från turister, cyklister och fotgängare. Tänk er att komma hem igen och medge att ”ja, jo, jag blev rånad och nerslagen…av en babian”! Ytterligare en sån sak som inte precis händer i Skandinavien xD

 

Dagen avslutades med mer Facetime med mamma och pappa ^.^

 

Söndag 8/9 -13

Första ”lediga” dagen sedan jag kom = SOVMORGON!! En lång och extremt efterlängtad sovmorgon. Steg upp runt 11, brunch runt halv 12 och färdig samt redo att börja göra något lite mer effektivt än att öppna en bok runt 12.30. Efter ett tags funderande slutade det med att vi var ett par stycken som drog ut i regnet för att leta upp närmsta ställe att köpa frimärken m.m. Hittade ett ställe bara 5 minuter härifrån men det var stängt under söndagar så klart så det var bara att bege sig tillbaks igen ^.^

 

När klockan slog 2 och vi insåg att vi hade ca 5 timmar kvar till middag och vi redan var uttråkade bestämde jag och Ans oss för att ringa en taxi och åka ut till hamnen där vi gick runt och tittade i turistaffärer, varuhus och saluhallar i ett par timmar innan vi tog en taxi tillbaks igen. Nu sitter jag i soffan och knappar in det sista av de senaste dagarna för att sedan föra över det på min mp3 och fråga om jag kan låna någon annans dator för att publicera detta på bloggen då min dator som sagt vägrar kännas vid det trådlösa internettet här. Suck!! Det funkar däremot fortfarande felfritt på min mobiltelefon så jag har lite internet i alla fall :S Aja, vad vore väl livet utan ett par motgångar! ;) haha

 

Saknar er all! Miljoner kramar till er alla <3

 

 

Måndag 9/9 -13

Första dagen på barnhemmet. Gud vilket kaos!! Barnhemmet, som för övrigt heter Christine Revell och ligger i stadsdelen Athlone, har sammalagt ca 40 ungar indelade i tre olika grupper: grupp A för 0-1åringar, grupp B för 1-2åringar och grupp C för 3-5åringar. Jag kommer jobba i grupp B som för tillfället består av 12 barn. 12 väldigt högljudda barn!! Wow! Jag kom precis hem igen och har i ärlighetens namn inte riktigt landat än så jag ber om ursäkt om inget av det här hänger ihop xD haha.

 

Klockan 8.30 blir vi upphämtade här måndagar, tisdagar, torsdagar och fredagar (vi är lediga onsdagar och hela helgen) för att sedan börja jobba kl 9. Klockan 12 (förutsatt att allt har gått enligt schemat…som om det någonsin kommer hända) ska alla barnen sova middag vilket betyder att vi får vår lunch då. Klockan 2 är det dags att väcka alla barnen igen (jupp, vi har en 2 timmars lunchrast men vi måste i princip spendera den på området eftersom att det dels ligger väldigt avlägset med också för att det inte riktigt är supersäkert att trava runt på egen hand där som ”turist”). Klockan 4.30 blir vi upphämtade igen och så helt plötsligt har hela dagen gått. 5,5 timme effektivt arbete fullt med inte fullt så strukturerade aktiviteter, matningar, badningar, klädbyten och toaspringande.  Det är både precis vad jag förväntat mig och samtidigt inte alls som jag tänkt mig xD Jag upprepar: WOW!!

 

Nej, nu har jag faktiskt internet på dator och jag vågar inte längre ta det som en självklarhet så jag ska snabbt som katten publicera allt detta så alla bilder som jag hade hoppats få med får helt enkelt hamna för sig själv senare om jag fortfarande har täckning då ^.^

 

En snabb sammanfattning innan jag slutar:

Resan gick bra, den var lång och inte precis superintresant. Jag kom fram helskinnad och jag har ännu inte blivit varesig rånad eller magsjuk. Jag har ätit strutskött, blivit varnad för babianer och försökt klä på 12 trötta småbarn deras pyjamasar samtidigt. Allt är ett enda virrvarv och jag trivs superbra! Saknar dock lite privatliv men hej, man kan aldrig få allt man ber om ;)

 

Älskar er, saknar er och tänker på er!!

Många många kramar!

<3