En snusmumriks vandring ^.^

Klockan är halv 3 på juldagens morgon och Skorpan ligger omigen och snarkar i min säng, något hon har gjort nästan varje natt sedan jag kom hem för 11 dagar sedan. Själv ligger jag uppdragen i huvudändan på sängen och funderar på om jag skulle kunna komma undan med att läsa ännu en fan-fiction-berättelse till innan jag släcker lampan för natten.

Ute är det grått och mulet och den där snön jag lite hade hoppats på syns inte till någonstans. Det är plusgrader och regn som gäller, trotts den stundande högtiden.

I går var det julafton. Själv började jag fira redan den 23 men i går kom tomten och lämnade paket i öppna spisen på morgonen och sen bar det av till kyrkan för det årliga julspelet. Det är lustigt hur fort det ändå går att skapa nya traditioner. Jag kan t.ex. inte längre tänka mig en jul utan julspelet. Julen för mig börjar på allvar när de första tonerna av ”julen är här” smäller av i hela kyrkan. Då är det jul!


(X-antal timmar senare)
Oj, jag somnade visst där. Aja, nu fortsätter vi det som jag har på känn kommer bli ett av mina längsta inlägg hitintills ;) Haha.

Efter kyrkan blev det hem, duscha + julspel med familjen (fluum xD haha) och sen Kalle Anka. Efter 20 år är det fortfarande lika roligt varje år ^.^ Kvart över 4 bar det av till farmor och farfar och julfirande med pappa + familj. Supermysigt :)

I kväll (den 25) blir det julfirande med mormor och mammas sida av släkten och i morgon ska jag träffa Sandra och spana in mellandagsrean och byta de sista julklapparna. Jag har räknat ut att i år har jag köpt och slagit in över 30 stycken julklappar x) Duktiga mig!

Här kommer lite fler bilder förresten ^.^
(Och jag tror, med en enorm betoning på ordet ”tror” att det snart kommer komma lite fler bilder på FB också där det är liite lättare att lägga ut fler bilder och så ^.^)


Jag menar titta, Skorpan tar ju upp mer än halva sängen! xD


Julspelet i kyrkan; änglakören, Maria och Joseph vid krubban och så oss herdar ^.^


Och självklart, den obligatoriska "Catta-Flisan-ego-bild"-bilden ;) Med nya hårfärgen och allt. Haha


Julklappsspelet med familjen ^.^


Och så lite bilder från den 23 (jag tar det lite baklänges här xD) Tomten kom...så klart!! <3


Och skorna var med! De berömda skorna som Uncle John köpte till mig min första helg i Cambridge. Jag använder dem så ofta jag kan så att jag inte känner mig så skyldig ;P haha. Dock måste jag (pinsamt nog) erkänna att mina underbara småkusiner på fyra respektive två år både rörde sig, gick och sprang bättre i dem än vad jag gör xD


För övrigt har de senaste två veckorna har varit fyllda med underbarheter (undrar om det ens är ett riktigt ord), massor med skype tillsammans med Isabelle plus Cambridge och den galnaste och mest komplicerade hårfärgning jag någonsin varit med om tillsammans med Bekah.

Resan hem gick bra. Det blev en lång dag men under omständigheterna (ingen taxi, lite panik, väntan på tåget på en svinkall perrong, flummigt fly o.s.v. xD) gick det superbra! Var hemma runt tre och sov som en gris runt klockan 7. Haha. Dagarna här hemma har varit underbara och smått…hm, förvirrande är fel ord men jag kan för tillfället inte komma på något bättre :P

Det har varit underbart att träffa alla och jag har försökt klämma in så många ”träffar” som möjligt. I torsdags träffade jag Flisan, Anna och Tjappe och hjälpte till lite på jobb för att sedan springa till stan med mormor och Calle och välja ut en ryggsäck till mig själv (min julklapp som jag självfallet helt har glömt bort vid det här laget ;D) och titta på ett spel till Calle. Efter ett tag gick mormor, hon skulle handla och jag och Calle drog vidare för att köpa alla hans julklappar. Jag vill bara klargöra att jag var i princip färdig redan när jag kom hem och efter en halvtimme i stan var även min bror helt klar. Haha.

I fredags tittade jag förbi på mammas/mitt jobb (skolan) och hälsade på alla barnen och kollegorna där ^.^ Nice! Efter det blev det stan med Mamma och Stina och, sist men inte minst, filmkväll med Sandra. Kärlek <3

Lördag bjöd på det årliga tummakakebaket med släkten Holmgren. Wee! :D

Söndag – kyrkan på morgonen, fika med Flisan runt lunch och iväg till pappa på eftermiddagen. Stannade hos pappa över natten ^.^ Måndagen bjöd på julspelsövning i kyrkan med alla inblandade :)

Träffade assistentkåren i tisdags och bytte julklappar med varandra. Hade omigen supermysigt. Var störthärligt att träffa alla igen! <3 x1000

I onsdags bar det av till Malmö igen, denna gång tillsammans med Sandra för den sista julklappsinhandligen.

Torsdag – slappedag

Fredag – Hälsade på farmor Elsa (min mammas farmor) tillsammans med mamma och firade jul med Holmgrenarna på kvällen. Årets första julfirande ^.^ <3

Ja, min lördag (i går, julafton) har jag ju redan berättat om liksom vad jag har haft för mig i dag ^.^

I morgon var tanken att jag skulle träffa Sandra och göra stans ”mellandagsrea” samt byta julklappar x) Kan knappt vänta. På tisdag ska jag väl börja packa igen och på onsdag bär det av tillbaks till the Lodge Trust.

Det är en lustig känsla. Jag vet inte riktigt om jag verkligen längtar tillbaka samtidigt som jag inte heller vet om jag känner att jag hellre hade varit kvar hemma. Just nu är jag mest…likgiltig är fel ord men det är det bästa jag kan komma på för tillfället för att beskriva vad jag menar. Aja, jag kommer säkert komma på hur jag känner i tid för att få det nerskrivet här innan jag åker tillbaks. Haha.

Men nu ska jag spendera mina sista dagar hemma med att bara njuta av alltihopa! Så, eftersom klockan omigen börjar närma sig tre snåret på morgonen och jag ska träffa Sandra om mindre än 7 timmar, kommer jag nu att spara detta Word-dokument och publicera med bilder och allt i morgon xD haha.


Okej, så i dag är det den 28 december och jag har fortfarande inte lagt ut detta på bloggen. Omigen sitter jag och äter en tidig middag på en flygplats. Denna gång i väntan på det tåg som snabbt och smidigt ska ta mig mellan London Stansteds flygplats och Oakham där jag ska försöka hitta en taxi som tar mig sista biten tillbaks till the Lodge Trust där jag ska ladda upp bilderna på datorn och publicera detta! (Man kan ju alltid hoppas eller hur ;P)

När jag åkte hem den 14 åkte jag så fruktansvärt tidigt att jag såg solen gå upp från mitt tågfönster. Nu när jag sitter här inser jag att jag nog kommer få se solen gå ner från ett tågfönster också.

Ifall jag inte redan nämnt det så har jag haft en underbar vistelse hemma och träffat de mest underbara människor och gjort de mest fantastiska vardagliga saker; sova länge, tjata med föräldrarna, bråka lite med syskonen, sprungit på stan och spenderat en massa pengar på rean. Jag saknar det redan!

Som jag nämnt tidigare har jag haft extremt blandade känslor inför resan tillbaks hit till England. Jag älskar varje stund här liksom jag njuter av varje stund hemma. Bara den känslan av att varje dag är eller skulle kunna vara ett helt nytt äventyr är underbar men jag vet som sagt inte om jag hade blivit sådär överdrivet lessen om mitt flyg blivit försenat (i typ en månad eller så) så att jag verkligen hade hunnit med allt det jag ville hinna med hemma utan att stressa.

Jag har hundhår över hela mitt tangentbort, pappas hemmagjorda kola i väskan och lock för ena örat som vägrar släppa. I två veckor har jag inte gjort annat mer än att äta, skratta och bara njuta av gott sällskap. Det är nog ändå sant som de säger; borta bra men hemma bäst!


Men shit, nu är det redan den 30onde och jag har fortfarande inte publicerat detta. Jag kom tillbaks till the Lodge i onsdags (fredag i dag). Ska dock inte börja jobba igen förrän på tisdag vilket är superskönt. I morgon (förlåt, senare i dag) bär det av till Cambridge igen ^.^ wee. (Jag borde nog packa väskan förresten, aj fan, aja, det kan jag väl göra i morgon bitti!) Och snart är det dags för nästa TFG konferens, ser verkligen fram emot det. Ska bil så jäkla underbart skönt att träffa alla galna människor igen! Superlove <3

För övrigt är den ”allmänna känslan” över att vara tillbaks i landet inte precis super. Detta kommer säkert låta supernördigt och jätte pjalligt men jag känner mig mest…tom liksom. Det finns ingenting där. Ingen glädje, ingen lättnad, ingenting! (Visserligen ingen ångest eller förtvivlan heller precis, men ändå!) Är för övrigt superförkyld igen ovanpå allt annat. Feeling sooo upbeat, öm, not! X) haha.

Nä, nu har jag i alla fall sorterat alla mina julbilder och ska bara läsa igenom detta tre sidor (och det är utan bilder) långa inlägget, antagligen rätta lite stavfel och lägga till respektive dra ifrån lite här och där innan jag äntligen kan bli klar och publicera! xD haha. Men först ska jag sova en liten stund eftersom klockan omigen börjar närma sig 2, halv 3 på morgonen och jag ska upp hyfsat tidigt o morgon igen. Suck, jag borde verkligen sluta att skriva blogginlägg under småtimmarna! :P

Pözz och kram allihopa, nu ska jag verkligen försöka att minnas att publicera! Förlåt för mina galenheter, hoppas att ni fortfarande hängde med nått sånär i alla fall x)


p.s. Var bara tvungen att nämna att jag omigen spenderade 2,5 timme på Skype tillsammans med först både Isabelle och Carolin och efter ca 30 min bara Isabelle igen. Jag antar att det är ännu en ovana jag borde sluta med på småtimmarna xD haha. Dock måste jag erkänna att vi har de galnaste konversationerna just under småtimmarna. Hel flum!

Nä, nu ska jag gå och lägga mig. Jag ska! Så sov gott allihopa (undrar vad klockan kommer vara när jag väl publicerar…hm…)

Kärlek till er alla <3


Och här kommer omigen lite flummiga jul-bilder ^.^
(och vid det här laget är klockan 23.59 (svensk tid) den 30 xD)


Pappa och Stina sätter ljusen i granen ^.^ Jag har nog aldrig hört pappa svära så mycket på en och samma gång och vad gäller Stina så blev hon riktigt kreativ med svordomarna och skällsorden där ett tag xD Jag och mamma satt och tittade på och skrattade så tårarna sprutade. Gud, jag har nog aldrig haft så roligt i hela mitt liv! Till följd av detta och de "jävla cp-ljusen" samt den "stickiga jävla ap-granen" fick jag och mamma hänga upp alla julkulorna själva medan pappa och Stina tittade på ^.^


Jag tyckte att vi gjorde ett riktigt bra jobb :)


Jag och mamma <3


Och så till sist, och absolut minst, här kommer en liten bild på när Morgan och jag skulle slå in alla mina julklappar. Visst ser det ut att gå bra?! Morgan var extremt hjälpsam ;)
(Kapten Morgan är för övrigt den katt som min syster har adopterat och som flyttade in samma dag som jag flyttade ut. Han tycker inte riktigt om mig tror jag :P haha.)


Ha, det blev visst trotts allt ett av mina absolut längsta inlägg hitintills ^.^ Nu ska jag gå och nanna (igen) Ni får ha det bra och ta hand om er alla så får vi väl se om jag hinner med ett inlägg till innan det nya året eller om detta kommer bli mitt sista för 2011. Om det råkar bli det sista så vill jag bara önska er alla ett gott nytt år och hoppas att ni alla mår bra och får en underbar dag/kväll/natt i morgon :D

Massor med kramar och kärlek från en flummig Englandsbo.
<3

Gissa var jag är. Haha. Håller på att kryssa av de sista julklapparna från min lista tillsammans med Bekah i Cambridge nu över helgen. Åker tillbaks till the Lodge Trust på måndag, ska försöka hinna tvätta lite då. Städning + packa väskan (och beställa taxi) på tisdag och sen hem på onsdag!! Wee :D

Här kommer förresten lite nya bilder ^.^


Mina fina adventskalenderspresenter :)


Dag 1 - chokladkalender


Dag 2 - Mumingodis


Titta, till och med godisarna var formade som karaktärerna ur Mumin. Kärlek!!


Dag 3 - Tror att mamma är lite orolig över mina matvanor. Haha


Dag 4 - Mums!


Dag 5 - Strumpor, alltid bra att ha


Dag 6 - Egentligen dag 9 men det insåg jag inte förrens två dagar senare då jag hittade nummer 6. Haha (Det påminner mig om att jag inte har öppnat dagens. Hm...)


Dag 7


Och så, dag 8, igår ^.^



Här är mina finfina julkalendrar. Den vänstra är från Anna och den högra från Ylva. Supertack!


Och den här tomten stod och väntade utanför min dörr den 6 - st. Nicolais (stavning?) dag. Vi (jag och de andra volontärerna) tror att det är Edina, vår kolega från Ungern som gett oss våra tomtar. Tydligen (enligt Zsuzsi som också kommer från Ungern) firar man typ en "mini-jul" den 6 :) Men vi är inte supersäkra xD haha



Och det här, mina damer och herrar, är bara några få av mina senaste shoppingfynd! Tre helt underbara tröjor som jag "hittade" i Leicester när jag var där en snabb sväng i måndags x) Min personliga favorit är t-shirten, "I find your lack of faith disturbing"! Jag menar hur underbar är inte den?! xD Hood-tröjan är ganska bra den också, "Please wait - sarcastic comment loading". Haha. Och den sista tröjan...ja, det är bara en liten diskret beskrivning av mig som person skulle jag vilja säga :P


Nej gott folk, nu ska jag gå och leta upp min laddare och samtidigt passa på att smeta på lite mer salva på mitt skinande nya munsår. Jippi! Aja, det går väl över liksom allting annat. Förhoppningsvis innan jul!

Nu är det bara fem dagar kvar. Ses SUPERSNART allihopa!
Miljoner kramar från en trött men glad Filifjonka i ett regnigt England.
<3

Det är otroligt vad man faktiskt klarar av när man väl är så illa tvungen till det. I 16 år var jag helt övertygad om att jag absolut inte kunde laga mat alls och att jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna hantera att hjälpa små barn efter ett toalettbesök av den brunare sorten. Sen blev jag erbjuden ett jobb i Göteborg en sommar. Lät hur soft som helst! Passa två barn (i åldrarna 3 samt 4 samt år gamla) uppe i Göteborg i två veckor då deras dagis var under ombyggnad och deras båda föräldrar var tvungna att jobba. Jag kom hemifrån i två veckor och tjänade ganska bra med pengar undertiden. Som sagt, lät hur bra som helst. Blond som jag är hade jag ju inte en tanke på att i jobbet ingick matlagning dagligen och hjälp efter toan.

När jag kom hem igen tittade mamma på mig och med ett litet skratt erkände hon att hon aldrig hade trott att jag skulle klara av det så äckelmagad som jag är. Men vad finns det egentligen att göra när du har en fyraåring som sitter och skriker ”fäääääääääääärdig”? Jag kunde ju inte precis svara ”lessen, men jag gör inte sånt” och gå därifrån. På samma sätt som jag inte kunde låta dem svälta i två veckor eftersom jag har extrem fobi för allt vad matlagning heter. Nöden har ingen lag, eller vad är det man säger? Men i ärlighetens namn, den första dagen var jag ett nervvrak men efter 8 timmars sömn var jag tillbaks på banan igen. Så jobbigt var det inte när jag väl var så illa tvungen att göra det.

På samma sätt har jag nu insett att jag har nog inte ett så stort problem med spyor som jag först trodde heller. Ni vet kombinationen av ”för mycket mat, för mycket fett och alldeles för mycket upphetsning” ja, hm, låt oss bara säga att det inte är en sådär superbra kombination för en människa som inte är van vid det annars. För min kära familj som vet vad jag pratar om kan jag ju säga att det var lite som ”Catta möter Österrike för första gången och vägrar äta något annat är pommes och snitsel samt glass trotts att hon är laktosintolerant”. Mysigt! Situationen i fråga blir ju sedan inte bättre när du vänder dig om och inser att din kollega håller på att förvärra alltihopa bara av lukten i rummet. Han hade lite problem om vi säger så.

Här kommer det lustiga. Om han inte hade reagerat så dåligt på…hm, ”röran” vet jag inte om jag hade kunnat ta tag i det. Men p.g.a. hans lilla dilemma var jag lämnad med två alternativ: 1. Låt det ligga och lämna skiten till de som avlöser oss runt tre tiden eller 2. Ta tag i det.

Jag jobbar split i dag så jag skulle egentligen ha slutat kl 1 för att sedan börja igen kl 4. Kl 12 kom vi tillbaks från kyrkan (Stuart tyckte att det var bäst att vi bara fick iväg alla i tid på morgonen så kunde vi oroa oss över röran senare), 12.30 frågade jag om inte Stuart kunde stanna nere med de boende så jag kunde gå upp och ta tag i JH:s sovrum och få det överstökat innan jag gick på rast så att säga. Redan då insåg jag att jag nog skulle behöva jobba över ett par minuter. Ett par! Knappast 70! Men vem vet, om sovrummet hade varit det enda problemet hade jag kanske ändå hunnit bli klar i tid men på väg bort till städskåpet råkade jag gå förbi en av killarnas toaletter. Å herre gud! Jag säger bara översvämning, från båda hållen! Man kunde inte se golvet längre och från brösthöjd och ner var väggarna täckta i torkade rester. Toaletten var…hemsk! Aldrig i hela mitt liv har jag tidigare varit så glad för en förkylning som jag var i dag. Jag trodde alvarligt inte att en människa (inte ens en vuxen man) kunde få plats med så mycket mat i kroppen. Det var förfärligt! Men igen, vad skulle jag göra? Stuart kunde inte hjälpa mig, halva personalstyrkan är sjuka så vi var redan underbemannade och jag kunde inte precis lämna det där. Inte heller kunde jag 30 minuter senare, halvvägs igenom, säga ”nej, lessen, men nu slutar jag enligt schemat, ses igen om ett par timmar”.

Så, 14.15 kastade jag samtliga av mina kläder i tvättkorgen och hoppade in i duschen. 30 minuter och tre hårtvättar senare kände jag mig som en människa igen. Nu, med lite mat i magen och efter att ha fått ”prata/klaga av mig en stund” känner jag mig redo för jobb igen ^.^ Börjar igen om 15 min, borde nog se till att göra mig redo.

Hejsan allihopa. Ni måste hålla med om att jag har varit flitig med uppdateringarna den senaste veckan. Tre hela inlägg på mindre än sex dagar. Det har nog inte hänt sedan min första vecka här. Haha. (Det hände nog inte ens då förresten för det var innan jag fick tillgång till Internet via mina egen dator. Hm…)

Och så går vi vidare (om inledningsdrabbel var en sport hade jag också kunnat pynta mina väggar med fina guldmedaljer. Lätt!)

Det finns fördelar och nackdelar med att bokstavligen bo ovanpå din arbetsplats:
Nackdel: Ibland känns det som om du aldrig slutar jobba för även när du tekniskt sett är ledig är du faktiskt fortfarande ”på jobb”.
Fördel: Börjar du jobba halv åtta på morgonen och har sett till att duscha och lägga fram kläder kvällen före räcker det att du rullar ur sängen (och ja, jag ”rullar” ur min säng) 20 över 7. Det tar bara 10 minuter att klä på sig, borsta tänderna och kamma håret. Frukost serveras på jobb och allt annat (så som t.ex. smink) är fullkomligt onödigt här ute.
Nackdel: Om du inte har lust att bokstavligen gömma dig inne på ditt rum hela dagen finns det ingen som helst möjlighet att ”skippa jobb” en dag. Även om du mår skit. Kan du jobba, går du till jobb. Så är det bara. Huvudvärk kan man oroa sig över när dagen är slut.
Fördel: Man kommer mycket närmare folk när man bor såhär an vad (åtminstone jag) skulle ha gjort annars och om man någonsin behöver hjälp med…ja, vad som helst faktiskt så finns det alltid någon där för dig. 24 timmar om dygnet om det skulle vara akut.
Nackdel: Inget privatliv! Allt som pågår på the Lodge Trust tillhör the Lodge Trust. Så om du skulle råka försova dig en morgon vet bokstavligen alla om det…oftast innan du själv ens har hunnit vakna och fått reda på det.
Fördel: Om (när) du försover dig, finns det alltid en vänlig själ i närheten som kan springa upp en våning och banka på din ytterdörr tills du vaknar och inser ditt misstag. Du satte inte klockan på snooze, du stängde av den!

Hm, det krävs inget geni för att komma underfund med att jag lyckades göra just detta i morse. Dock vill jag bara tillägga att när jag väl insåg vad jag gjort (det vill säga när jag blev väckt av nyss nämna dunkande på dörren) tog det mig mindre än två minuter att bli klar och infinna mig på jobb och jag var bara 40 minuter sen allt som allt. Zsuzsi (volontären från Ungern) lyckades missa i princip en hel arbetsdag för två veckor sedan! (Och detta nämner jag bara för att det får mig att må aningen bättre över min egen morgon som efter de där 40 minuterna (och sedan ytterligare fem minuters ursäkter följt av en säkert tio minuters lång skrattattack från min kollega/”närmsta chef”) utvecklades till en riktigt hyfsad dag på jobb.)

Min eftermiddag spenderade jag halvsovandes i Bekahs soffa med en påse Mumin-godis ^.^

I min familj har vi haft ”packet-kalendrar” så länge jag kan minnas och även om mamma pratade om att sluta med dem för ett par år sedan och ge oss en extra julklapp i stället så samlas de fortfarande in varje år i slutet av november och dyker magiskt upp på våra väggar den 1 december. I år är inget undantag även om jag befinner ca 145 mil hemifrån. När familjen var här på besök för en månad sedan (prick en månad sedan faktiskt) hade de, utöver en del andra saker, även med sig de 14 första paketen från min paket-kalender i år. Hur underbart är inte det?! Kärlek! Jag har varit riktigt duktig och väntat med att öppna dem och jag har fotograferat allt jag fått. Dock är jag ju som jag är så än så länge ligger bilderna från den 1 och den 2 fortfarande kvar på kameran tillsammans med bilderna på mina finfina julkalendrar som jag fått skickat till mig av min fullkomligt underbara ungdomsledare/chef/vän från ”hemma-hemma” och vår ”kontaktperson” (usch, så seriöst det lät)/vän (lägger jag genast till där med) från svenska kyrkan hemma i Sverige (sändande organisationer och allt det där ;P haha). Ska försöka lägga upp dem i morgon…senare i dag. Jag måste verkligen sluta uppdatera efter midnatt!

Men, igen, för att återknyta till mitt Mumin-godis, det var dagens present. Ville bara säga det ;) haha

Saknar er alla! Bara 11 dagar kvar nu :D ses snart ;)
Pözz och kram
<3



ps. Pappa (Fredrik, ville bara klargöra vem av er det var jag syftade på just nu ^.^), din faktisk-redan-vuxna-men-ack-så-underbart-flummiga-äldsta-dotter-som-du-älskar-och-beundrar-och-känner-för-att-skämma-bort-i-år önskar sig i princip hela Mumin-serien i julklapp. Böckerna då alltså. De finns att köpa på ”porten till himmelriket” (si-fi bokhandeln) och den jag helst skulle vilja ha är Sent i november. Men jag har bara Farlig midsommar sen tidigare (vilken jag håller på att läsa om nu för tredje gången, årstiden till ära (?)) så om du inte kan komma på något annat hade jag ju inte precis blivit lessen om jag fått resten av serien också ;) haha.