En snusmumriks vandring ^.^

Så, då sitter jag här åter igen. Datorn uppfälld, mina tillhörigheter utspridda över det minimaliska bordet som jag tack gode gud har för mig själv och 2,70 pund fattigare men en ordentlig kopp kaffe rikare. Caffé Nero har blivit mitt nya favorittillhåll ;)

I går, som ni alla vet, fyllde jag vuxen. På riktigt! Jag har nu officiellt lämnat mina "upproriska  tonår" bakom mig och skuttat rakt in i det alla andra hänvisar till som den "bästa tiden av mitt liv". Hm. Jag har faktiskt inte lyckats bestämma mig än för om jag tycker att det känns superkul eller om jag tycker det är smått deprimerande xD. Å andra sidan har jag ännu inte heller riktigt bestämt mig för om jag håller med "alla" då de säger att de närmsta 10 åren av mitt liv kommer bli de bästa och att jag därför borde göra så mycket som möjligt av dem.

Självklart vill jag göra så mycket som möjligt med min tid men det vill jag göra oavsett vilken ålder jag firar den 25 september. Och allvarligt, kolla bara på morman. 60+, förtidspensionär och världsresenär. Jag tror allvarligt att mormor har rest mer och sett mer av världen under de senaste fem åren än hon någonsin tidigare gjort.

Men i alla fall. Poängen här är att i går var det min födelsedag och jag lovade er en ordentlig redogörelse för nyss nämnda gårdag. Så, här kommer den:

Som de flesta vet jobbade jag i princip hela min födelsedag. Hade fått ett "split shift" vilket i princip betyder att du har en superlång lunch men faktiskt jobbar från 8 på morgonen till 10 på kvällen eftersom du inte riktigt kan slappna av helt under "mellantiden". Jag jobbade 8.30 till 13.00 och sen var jag ledig till kl 17.00 innan jag började igen och jobbade till 22.00. Ni som har orkat lyssna har under veckans gång antagligen hört mig klaga en del över detta faktum men när det väl kom till kritan var det antagligen det bästa som skulle kunna hända.

00.05 började min födelsedag med ett frenetiskt paketuppackande. Mamma hade varit väldigt tydlig med det faktum att jag var tvungen att vänta tills min födelsedag innan jag öppnade det paket de skickat till mig och även om Flisan inte precis sagt något specifikt datum ville jag åtminstone försöka vänta till min födelsedag innan jag öppnade det paket hon skickat mig. Tro mig, det var inte lätt men med ren viljestyrka kan man visst komma långt. Dock inte hur långt som helst. Vi har alla våra gränser och min gräns gick vid tolvslaget (min tid). Så då sa jag god natt till Bekah och Lydia (ytterligare en kollega, vi hade alla spenderat kvällen hos Bekah…överraskad?) och tog sikte på mitt rum igen. 15 minuter senare var jag 100 pund rikare (SUPERTACK farmor och farfar!) och en lycklig ägare till en hel hög med knäppa saker och underbara ting. (Lovar att lägga upp bilder i morgon ^.^)

Efter det fortsatte morgonen på nattens tema då jag redan halvvägs mellan min ytterdörr och dörren till jobb (ca 50 meter xD) möttes av Victoria (en av mina andra kollegor som jag tror jag har nämnt tidigare) och fick ännu fler presenter ^.^ Ett supergulligt födelsedagskort, en enorm klubba med mini-marshmallows på och en silverglittrande pin med orden "Birthday girl" skrivet i stora rosa bokstäver. Fem timmar senare sjöng hela församlingen (som visserligen inte är superduper stor men som ändå består av ett 60tal personer lite drygt) happy birthday för mig samtidigt som nyss nämnda kollega kommer ut ur det kök som tillhör lokalen vi har våra mässor i bärandes på två enorma födelsedagstårtor. Dekorerade med levandeljus och hela köret.

Dagen i övrigt rullade på i sakta mak efter det. Jag fick kort från både de boende och personalen (fick till och med två supergulliga kort från de två kvinnorna som jobbar inne på kontoret) och kramar till både höger och vänster. Under min rast skypade jag med familjen (båda två) i nästan en timme skulle jag tro (kanske till och med mer) och blev omigen sjungen för, denna gången på svenska ^.^ Fick även veta i samma veva att underbara mormor och gammelfarmor Elsa satt in ännu mer pengar på mitt konto dagen till ära vilket jag inte kan tacka nog för!

När jag ändå satt med datorn i knäet passade jag samtidigt på att logga in på facebook och det slutade med att jag skrev små "tack-kommentarer" i nästan 40 minuter. Omigen, supertack till alla för gratulationerna ^.^ Jag tror att jag kom upp i ca 50 stycken innan dagen var över. Kärlek!

Kvällspasset var superlugnt. Det finns fördelar med att jobba på en kristen arbetsplast. Söndagen är en vilodag här vet ni! ;) Så, till följd av detta, spenderade jag kvällen med att dricka te, prata strunt och titta på "Kung-Fu Panda" innan det var dags att få alla i säng xD Sweet!

När klockan sen närmade sig 10 och jag kände mig lite så där lagom trött i hela kroppen och nöjd och belåten med den gångna dagen funderade jag lite flyktigt på om jag nog inte fick plats med lite coco-pops i magen innan jag tog en sväng om Bekahs och skrev allt detta. Ja, planera kunde jag ju alltid göra x)

Jag fick ganska snart veta att jag faktiskt inte behövde flingorna utan att jag istället borde gå direkt till Bekahs rum. (Jag blev faktiskt beordrad om vi ska vara helt ärliga!) Väl där väntade en hel hög med nybakta muffins, två hemmagjorda pizzor, chips och godis på mig. Visade sig att de tre andra volontärerna hade gaddat ihop sig och förberett en liten överraskningsfest för mig inne hos Bekah. Supergulligt! När jag sen väl hämtade datorn var klockan nästan redan 12 och min födelsedag var i princip över.

Omigen vill jag tacka alla för en underbar dag och underbara presenter och kort ^.^ Det tog inte många minuter att somna igår natt. Jag säger som pappa brukar göra "jag sov redan innan huvudet nuddade kudden". Och bara så ni vet var det strålande solsken och en av de varmaste dagarna på hela sommaren här i England i går och jag vet att det var precis lika fint väder hemma i Sverige! Alltså; medan det regnar på båda mina syskons och min kära pappas födelsedag lyckas jag ha strålande solsken i två länder på min. + poäng för mig!

Önskar er alla en fortsatt toppendag!
Och som alltid, miljoner kramar från ett fortfarande strålande England :D


Jupp, rolig historia...lååång historia. Men jag tror jag är runt 3 eller 4 år på den här bilden ^.^ Kolla in de ursnygga brillorna!

Ps. Nämnde jag förresten att jag på ren impuls sköt ett nytt hål i mitt vänstra öra i dag? Aja, nu har jag sagt det i alla fall ^.^
Love ya! ;)

Okej, så jag ber redan nu om ursäkt för den dåliga svenskan och det sjukt korta inlägget men jag har varken tid eller ork att sätta mig ner och pyssla ihop ett ordentligt inlägg. Så; supertack till all som har varit med och gjort min dag till en av de bästa födelsedagarna jag haft någonsin! Och supertack för alla presenter, kort och födelsedagshälsningar!

Nu har jag prick 7 minuter kvar av min födelsedag (min tid) och ska publicera detta innan tiden rinner ut. Skriver en mer fulländad redovisning i morgon!

Miljoner kramar och massor med trötta hälsningar från en ”numera-inte-ens-tonåring” ^.^

I dag är det prick fyra veckor sedan jag kramade min familj senast.


jag och mina föräldrar ^.^

Den absolut största fördelen: Du kommer aldrig riktigt åt all chokladpuddingen
Den absolut största nackdelen: Du kommer aldrig riktigt åt all chokladpuddingen!

Bara ett av dagens många i-landproblem. Till samma lista för i dag kan även räknas:

• Gammal mjölk (eller inte riktigt helt färdig filmjölk beroende på hur du väljer att se på saken)
• Dåligt väder vilket hindrar mig från att ta den där promenaden som jag nästan helt lyckats övertyga mig själv om att jag faktiskt hade tagit om det inte spöregnat ute och jag velat ta med mig kameran
• Kalla och ganska dragiga rum = kalla tangentbordsfingrar
• Brist på aktiviteter
• Brist på energi p.g.a. för mycket sömn natten mellan måndag och tisdag och alldeles för lite sömn i går natt
• Frukt som av någon anledning helt magiskt tycks försvinna från min hylla i kylen efter bara några dagar

Jag tror vi har ett troll på vår våning som äter upp min frukt och spiller ner alla mina kläder så att jag konstant känner mig stressad och i enormt behov av att springa ner till tvättstugan var och varannan dag. Jag tror även att detta troll smyger sig in på mitt rum när jag är och jobbar och stökar till bland min annars så fina och kontrollerade röra, använder en massa glas och tallrikar och vägrar att diska efter sig och snor mina pengar! Fy skäms!

Ett annat, något mindre seriöst ”problem” jag har just nu kom med posten i går. Vet ni hur svårt det är att sitta och stirra på en enormt stor blå låda som du vet är fylld till brädden med hemliga roligheter och saker från hemma bara till dig och sen inte få lov att öppna den på nästan en hel vecka! Jag menar, vem var det egentligen som bestämde att man bara får lov att öppna födelsedagspresenter på själva födelsedagen? Så otroligt onödigt om ni frågar mig! (Framförallt om ni frågar mig när jag är aningen trött och uttråkad och lider av en vansinnig hemlängtan).

Så, nu ska jag se en rolig film för att piga upp mig själv och försöka tänka på något annat än stora paket och hemma innan det är dags för den lantliga versionen av assistentkåren. En sorgligt liten samling med kollegor under 25 år x) Vet att jag har nämnt det någon gång tidigare men till vem, var eller när kan jag inte riktigt minnas så jag drar hela historien igen, mest för att det roar mig ;) haha. Första gången jag hörde talas om denna "ungdomsgrupp" blev jag super glad. Tänkte "wee, äntligen lite folk i min egen ålder utanför the Lodg. Toppen!" Men nej då. Kom dit och det visade sig att vi var fyra personer (alla från the Lodge) + prästen och hans fru. That’s it xD haha. Men det var sjukt kul ändå och det finns liksom inte så mycket annat att göra här en onsdagskväll. Så, alltså ligger jag här och glor/lyssnar på en film samt försöker klura ut hur jag ska avsluta detta inlägg på ett snyggt sätt medan jag väntar på att klockan ska slå tio så jag kan vara lite social i ett par timmar.

Ska dock försöka gå och lägga mig (hyfsat) tidigt i kväll. Pappa fyller år i morgon :D Skype-grattis redan halv 6 (min tid). Spännande x)

Ha det gött allihopa
Pözz och kram
<3

I dag är det prick tre veckor sedan jag åkte hemifrån. Det känns inte om tre veckor. I morse kändes det som tre år, nu, när klockan börjar närma sig fyra och jag sitter bekvämt nersjunken i en blekt brun läderfåtölj på ett fik i Melton och dricker den första hyfsade koppen kaffe sedan jag kom hit känns det snarare som om jag åkte hemifrån i går.

Tiden har ett annat mönster här. Beroende på vad jag tar mig för flyter den antingen på det ena eller andra hållet. Jag har visst ännu inte riktigt vant mig vid det.

Denna resa är än så länge allt vad jag kunnat drömma om, och inget av det jag förväntat mig. Livet på landet har garanterat sina för och nackdelar och jag förundras över den konstanta ström av klagan och ibland även avsky jag brukade känna för lilla Trelleborg hemma. Tro mig gott folk, Trelleborg är inte litet. Min nya tillvaro har på bara tre veckor gett mig så mycket och jag kan utan att ljuga erkänna att jag redan har fått helt andra perspektiv på saker och ting.

Rent religionsmässigt (för det är ju ändå så att jag är här via en kristen organisation) måste jag erkänna att jag har haft möjligheten att uppleva både den absolut tråkigaste mässan jag någonsin varit på men också en av de allra bästa. Jag vet att större delen av mina kära läsare, släkt och vänner inte riktigt förstår eller kanske inte riktigt till fullo känner sig helt bekväma i, öm, låt oss kalla det ”min tro” och det faktum att jag faktiskt vill tro, vill gå till kyrkan, vill vara en del av en religion. Vill kalla mig själv för kristen och vill kunna stå bakom det uttalandet, utan att skämmas.

I söndags fick jag möjligheten att följa med ett par kolleger till Melton Vineyard church. Det var, om man bortser från den årliga skrikmässan hemma, den absolut bästa mässan jag någonsin varit på. Jag fick bokstavligen gåshud! Helt klart värt att offra en sovmorgon för och om jag har möjligheten till det kommer jag helt klart att gå dit igen.

Haha. Jag är lessen för detta helt olämpliga avbrott i den tidigare så alvarliga stämningen men jag råkade precis titta ut och insåg att det spöregnar nu xD För 20 min sedan var det strålande solsken och säkert 25 grader varmt. I England har vi aldrig problem med att hitta nya samtalsämnen då ett samtal har kört hjälplöst fast, vi kan prata om vädret en hel dag för det är aldrig det samma mellan den ena sekunden och nästa. Länge leve England. Sedan jag kom hit har jag haft allt från det bästa sommarvädret på hela detta året till vinter! September visar sig verkligen från sin bästa sida och imponerar med samtliga fyra årstider på en och samma gång. Underbart!

I går påbörjade jag min julklappslista. Ni som känner mig vet att jag har lister för allt och varje år gör jag en lista över samtliga personer jag ska handla julklappar till, vad jag har köpt (eller vill/ska/bör köpa) till dem och för hur mycket jag har handlat till varje enskild person. Listan i fråga är färgkodad och komplett med bilder på små tomtar x) Jag skyller på mina gener. Haha.

Nu ska jag nog börja avrunda för det står en ny, rykande het Caffé Mocha framför näsan på mig och jag kan riktigt höra hur en film ropar mitt namn och skriker efter min fulla och odelade uppmärksamhet.

Saknar er alla och tack för alla fina brev jag har fått. Blev superglad i går morse då jag insåg att det låg 6 nya brev och väntade på mig på kontoret. Hade tänkt skriva svar i kväll eller möjligen i morgon ^.^

Må gott och ha det bra tills vidare
Pözz och kram
Catta

30 pers som knappt kan göra sig förstådda med eller för varandra och som ständigt pendlar fram och tillbaks mellan sina vänner från hemlandet och därmed sitt hemspråk samt den generellt dåliga engelskan i det övriga rummet. Jupp, spännande! Lägg sen till en lite förtidig (och därmed oförbered) vecka och en trasig toalett på rummet + en 27årig sydkoreansk rumskamrat som inte pratar särskilt bra engelska…spännande är mitt nya favorituttryck xD Eller, ”It’s not wrong, just different” (vilket är TFG:s slogan) eller kanske ”inget är som du tänkt dig…men det blir bra ändå!” (vilket var/blev vår slogan på lägret i Sverige). Jag har ännu inte riktigt bestämt mig för vilket jag tycker bäst om ;)

Men om vi nu bortser från de mindre småproblemen och ser till helheten har vi haft ett par jäkligt härliga dagar. Vi har omigen diskuterat konflikthantering, självmedvetenhet och gått över de grundläggande kunskaperna i kyrkorna runtom i UK och hur det är att leva i England (t.ex. var du kan göra vad och var du hittar billigast resor m.m.). Utöver det har vi haft en ”West end”-kväll = vi blev indelade i tre olika stjärngrupper (röd, blå och grön) och fick sedan i uppdrag att sätta ihop antingen ett teaterstycke, ett dansnummer eller framföra en valfri Beatlessång. Min stjärngrupp blev tilldelade Beatles-uppdraget. Det komiska i hela situationen är egentligen att jag precis, bara två dagar tidigare, hade skrivit om hela texten till ”Brev från kolonien” och nu satt jag där med ca 10 andra och kastade idéer fram och tillbaks om hur vi kunde göra något roligare än att bara framföra en valfri Beatlessång. Det slutade med att vi tillsammans skrev om större delen av texten till ”Let it be”, gjorde en power point av det hela och körde allsång tillsammans med de två övriga grupperna. Så här blev resultatet (riktigt bra om du frågar mig xD):

We love TFG – let it be
When I find myself in times of trouble
TFG counsellor comes to me
Speaking words of wisdom, let it be
And when my inbox is so empty
Lucy Adnett writes to me
Writing words of wisdom, let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Writing words of wisdom, let it be

When all the lonely volunteers
meet at TFG
There will be an answer, let it be
And even if we may be parted
There is still a chance that we will see
There will be an answer, let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be, yeah
There will be an answer, let it be
Let it be, let it be, let it be, let it be
Sharing words of wisdom let it be

Even when the sky is clear,
Rain still pours down on me
I need an umbrella, let it be
I wake up to the sound of screaming
Slamming doors awaken me
In desperate need of wisdom, let it be

Let it be, TFG, let it be, TFG, yeah
Let there be an answer, TFG
Let it be, TFG, let it be, TFG
Sharing words of wisdom, let it be

Let it be, let it be, let it be, let it be
Sharing words of wisdom, let it be

Sharing words of wisdom, let it be

Jag har aldrig träffat så många människor på samma gång som alla har åtminstone något gemensamt och som verkligen kan ha genuint trevligt ihop utan att det känns konstigt eller fejkat. Och okej, vi kanske inte kan sitta två och två över en kopp kaffe och ha en givande diskussion i tre timmar (dels för den bruna vattniga sörjan de serverar här knappast kan kallas kaffe men också för att vi inte har så mycket gemensamt) men vi kan sitta 15 och 15 i en ring och bara skratta och skrika ut kommentarer när det känns lämpligt i fem timmar i stället!

Roligaste situation än så länge: shoppingrunda med Isabell en och en halv timme efter vårt ”Money matters” seminarium (som gick ut på att lära oss volontärer att hålla en väldigt tajt budget och verkligen tänka på vad det är vi köper). Jag tror t.ex. att vi spenderade mer än en timme i en minimalisk prylaffär fylld till bredden med bara krimskrams och onödigheter. Vi skrattade så vi nästan grät när vi insåg att det inte ens hunnit gå två timmar mellan uppmaningen (eller snarare ordern, beroende på hur man ser på det) om att bara köpa det du verkligen behöver och vår runda x)

Efter prylaffären hittade vi en 99p:s affär (ca 10 kr/saks affär). Gissa vad mamma, din äldsta dotter har just investerat i 3 förpackningar röd hårfärg och hon kommer antagligen att klippa av sig det lilla hår hon har igen :D För det första är det bara ivägen när jag jobbar och för det andra är vattnet här väldigt…annorlunda från vattnet hemma. Jag tror jag använder typ en halv flaska balsam varje gång jag tvättar mitt hår och ändå känns det som om jag springer runt med ett fågelbo på huvudet. Mitt hår har verkligen tagit skada här. Så, alltså, jag kommer nog klippa av det, bara så ni vet där hemma ^.^

Nu bör jag nog gå och lägga mig och kanske till och med försöka packa väskan, åker tillbaks till the Lodge Trust i morgon och kommer antagligen att publicera detta då. (De har inget tillgängligt bredband här.)

Så, oavsett vad klockan är i Sverige när detta kommer ut, god natt och sov gott
Trötta kramar från en något överväldigad knasboll
Pözz och kram <3

Seriöst och tvättäkta flum på en så låg nivå att jag inte ens kan börja förklara vad som pågick i mitt huvud när detta skrevs. Skulle dock rekommendera er att sjunga (du kan få skråla om du vill pappa ^.^ älskar dig) ut det här högt. Blir bättre då x) Melodin kan ni möjligen ha hört förut; ”brev från kolonien”. Hört om den tidigare? ;D


Brev från kolonien England

Hejsan släkten, tjena drösen
Här är brev från älsklings tösen
Jag mår bra här och jag trivs nu
Jag har bott in mig och spritt ut mig men det förstod väl du

Alla här är underbara
Bättre kan jag ej förklara
Skulle dock bli väldigt lycklig
Om ni skicka mig en peng lite så där godtycklig(t)

Min budget har gått åt skogen
Jag var visst inte mogen
För ett liv här utan gränser
Jag har shoppat och spenderat tills jag glänser

Men jag bör nog överleva
Om jag slutar att spendera
På saker som jag ej behöver
Men med krimskrams jag min hemlängtan gärna döver.

Stan är liten, pytteliten
Pubben tillhör dock eliten
Gör riktigt god mat, har det sagts mig
Är tyvärr ganska dyr så jag går sällan dit nej

Här är regnigt, vill jag lova
Dock inte särskilt svårt att sova
Jobbar mycket, blir rätt trött då
Och informations nivån den är så hög så

Jag slocknar tidigt, innan elva
Det gjorde jag aldrig när jag var hemma
Men jag har vant mig vid nya tider
Livet blir ju sällan bättre för att man kvider

Bussen den går inte ofta
Så jag har vant mig vid att softa
På mitt rum eller hos Bekah
För hos henne är det så mycket skönare att deka

Hon har soffa och ett stort rum
Och hon är trevlig, det är ett faktum
Liksom de flesta som jag har mött här
Jag tror inte att mitt liv här kommer bli till besvär

Nu börjar det bli svårt att rimma
På mitt fönster är det imma
Jag undrar så vad Vreeswijk gjorde
När han kört fast och orden inte flöt så som de borde

Det var allt jag kom på att skriva
Denna sången kommer bliva
En vers längre än originalet
Men att gör något sådant här är ändå redan så pass galet

Har precis kommit hem från en lång runda över åkrarna med Bekah, Dawn, Dawns pojkvän samt hund. En välbehövd runda med tanke på att jag nu sitter och slappar i Bekahs soffa, lagom mätt och belåten efter en halv pizza och vitlöksbröd. Jag kom med pizzan, Bekah hade vitlöksbrödet. Livet här är…bekvämt xD

Har varit en bra dag i dag. Lördagar här är superlugna. De boende sover oftast halva förmiddagen och efter det bär det av till, ja, en stad i närheten (det vill säga ca 30-45 min med bil) för lite shopping och fika. Sweet!

Som jag nog har nämnt kom de nya volontärerna i förrgår. De verkar…hm, tysta x) I jämförelse med mig och Bekah (som bokstavligen kom snubblande ut båda två ur hennes lägenhet i en hög av hysteriskt fnitter) verkar de ha den där artiga ”sekreterarattityden”. Lite distanserade och smått, hm, svala. Om ni förstår vad jag menar. Men det kan ha att göra med ett helgalet första intryck, problem med språket och det faktum att vi redan är som en ganska tajt lite grupp. Jag vet inte, men det kändes liksom bara som om vi inte riktigt synkade.

Hoppas dock det förändras under den närmsta månaden ^.^ De verkar iaf i grund och botten vara trevliga människor så. Vi får väl bara hålla tummarna och se vad som händer :)

Ska iväg på TFG-konferens (Time For God, organisation jag åker genom här) på måndag (till fredag) och jag kommer ta med mig min dator men jag vet inte riktigt om jag kommer ha tillgång till Internet så det kan ta ett tag innan jag hör av mig igen nästa gång (om jag inte lägger upp något i morron det vill säga).

Tills vidare får ni alla ha det så superbra!
Älskar och saknar er alla
Pözz och kram
<3

Och med en förnäm gammeldags konduktörsröst sa hon: ”Om ni nu tittar till vänster ser ni den enorma garderoben, säkert en hel meter hög – och tittar ni till höger ser ni snart dörren in till toan + dusch. Fortsätter vi sedan tre steg längre in i rummet och tar en skarp vänstersväng ser ni nu sängen som tidigare gömde sig bakom den förut nämnda garderoben och vad golvyta det nu finns kvar av detta rum."

(Dramatisk paus för effektens skull.)

Publiken frågar förundrat "Var det allt?". Efter lite smått generat harkel följt av något rödare kinder svarar konduktörsrösten: ”Ja. Skulle ni vilja se badrusdörren?"





och här kommer lite fler bilder ^.^ mest för att jag vill. haha:


familjen ovanför sängen. saknar dock ett ansikte, om man vill skulle man ju kunna skicka en framkallad bild till mig via posten på detta ansikte så skulle jag bli suuuper glad! ;)




10 meter utanför uppfarten till det nya/nuvarande "hemma"


och så lite konstbilder, för att det är jag:

Utöver det faktum att Becca har alla Numb3rs säsonger + en hyfsat bred upplaga av olika filmer (inte ens i närheten av mina 370 DVD-filmer dock, men ändå) så har hon trådlöst bredband och en olåst dörr xD

Det är nu 12 dagar sedan jag åkte hemifrån. 12 dagar sedan jag med blandade känslor lämnade ”lilla landet lagom” bakom mig utrustad med en resväska jag inte kunde lyfta (tack igen pappa! Jag ska köpa en flaska whiskey till dig när jag kommer hem igen som kompensation för övervikten), ett handbagage jag knappt kunde stänga och en klump av nerver i magen.

Det har hänt mycket sedan dess. Eller inget alls, beroende på hur man ser på det. Än har jag inget eget Internet, än har jag inget engelskt bankkonto och jag väntar fortfarande på att min dagbok och pippi (stackars gamla pippi, han har det inte lätt) ska komma med posten (de fick inte plats i väskan xP). Ändå känns det som om jag har varit här i flera månader. Livet på landet är…intressant. ”Centrum” i Market Overton är en åker, byshopen är mindre än ett skafferi och bussen går bara en gång i timmen, varannan timme går den på ena hållet (mot Melton) och varannan timme går den på andra hållet (mot Oakham). Oakham är en sjukt mysig stad. Lite som ystad (fast mindre) och Melton är faktiskt helt ok. Fortfarande litet, men bra affärer och helt ok priser.

Och på tal om priser och pengar. Herre gud! Jag lovar, jag har förvandlats till Tiffany Persson på Malmöfestivalen; ”bara 300 kr till, man måste ha en budget, bara 200 kr till”. Hittade bl.a. en sjukt snygg väska i dag, hittade en plånbok i går och har köpt minst (har faktiskt ingen aning om den korrekta summan) ett dussin böcker under den senaste veckan! Det här med budget är inte min starka sida x). Dock vill jag ta tillfället i akt och tacka släkt och vänner för alla pund jag fick i födelsedagspresent tidigare i sommar. Än håller de mig flytande ^.^ supertack till er alla!

Jobbet här är helt ok. Jag har börjat lära mig namnen på de boende och en del av den övriga personalen nu och rutinerna sjunker så sakteliga in. Dock har det blivit så sjukt mycket information under de senaste dagarna att min hjärna konstant jobbar på överdriv (om det nu ens är ett ord, jag är för tillfället inställd på 50/50 svenska-engelska). Det är faktiskt mycket svårare än jag från början hade trott att konstant prata engelska. Mycket svårare! Jag tappar en del ord ibland och jag måste konstant koncentrera mig på vem jag pratar med, vad vi pratar om och vilka ord jag bör använda. Till följd av detta och den konstanta strömmen av info som bokstavligen kastas över mig är jag nästan alltid trött och om man då lägger till ett helgalet skift-schema där jag ibland kan jobba mellan 13.00 och 22.00 ena dagen och mellan 7.30 och 18.00 nästa dag. Ja, låt oss bara säga att jag sover gott nu för tiden ;)

Dock måste jag säga att jag verkligen trivs här. Folket här är supertrevliga och en del av den yngre personalstyrkan är verkligen helt underbara. Kolla bara på Becca som redan första dagen bjöd in mig och i princip gav mig fri tillgång till både hennes filmer och bredband 24 timmar om dygnet. Eller Victoria (en av mina andra kollegor) som bjöd på pizza och tips om området efter jobb i onsdags.

Jag vet att alla vill se bilder och så och lustigt nog ligger de på kameran, jag lovar…men än har det inte riktigt kommit över till datorn :P Jag skyller på lantlivet. Allting tar 3 gånger längre tid här än hemma. Jag har börjat vänja mig vid att ”vi träffas kl 9” egentligen betyder ”vi träffas typ halv 10…typ”. Så, jag är verkligen lessen men jag lovar att de kommer snart…kanske ;D haha.

Måste dock avrunda för i kväll. De två sista volontärerna (Brenda från Uganda oh Zuzana från Ungern) kom nu i eftermiddags och jag och Becca leker lite med tanken på att dra med dem ner till pubben ^.^ (det där med budget ni vet…) Haha.

Supertack för alla fina kommentarer! Saknar er alla <3
Miljoner kramar från ett höstkallt England

Hör snart av mig igen.