En snusmumriks vandring ^.^

Det finns ett väldigt fin och välanvänt talspråk som lyder som följer: bättre sent än aldrig. Så, med detta talspråk i åtanke (och som livlina) publiceras nu mina sista dagar i England (som har legat som ett snabbt utkast under kodnamnet ”torsdag” på min dator sedan…ja, sedan min sista torsdag i landet :P haha) Men som sagt, bättre sent än aldrig ;D

 

 

Torsdag

Jobbade tidig morgon ^.^ Började redan kl 6 (suck!) slutade dock 11.30 vilket var ofantligt skönt! Efter jobb träffade jag Sarah och Tim för lunch på kaféet :D

 

Skypade som vanligt med Calle under kvällen i en timme eller så och ”facebookade” sedan med Ed halva natten ^.^ Awesome!!

 

Fredag

Hade satt klockan på 10, mitt sista skift på jobb i dag :( Började dock inte förrän kl 4 på eftermiddagen ^.^ Emma (chef i vårt hus och därmed ansvarig för våra scheman) hade redan sedan ett par veckor tillbaks frågat mig vilket skift jag skulle vilja ha som mitt sista och jag valde (inte helt överraskande) kvällspasset mellan 4 och 10. Hur många är förvånade? ;) Dock jobbade Ed split i dag (vilket jag säkert har nämnt 1000 gånger aldrig är superroligt :S framförallt inte om man inte kan ta sig hem mellan sina båda pass vilket var fallet för Ed) så han kom över runt 11 för lite välbehövligt flum ;) Slutade med att vi glodde på film, drack cider och använde tiden till att bara rent allmänt flippa ut till kl 2 då Tim och Sarah kom och hämtade upp oss för en tripp in till Oakham där vi fyra hade bestämt möte med farmor och farfar som kom i går :D Tillsammans fikade vi ala English style med te, kakor, små sandwichar och hela faderullan på Castle Cottage Cafe innan det var dags för oss ”lodgare” att åka tillbaks och börja jobba igen ^.^ Det var supermysigt och sjukt roligt att få introducera farmor och farfar för åtminstone vissa av mina ganska regelbundna namn här på bloggen ;)

 

Sen var det då som sagt dags för sista skiftet :S Jag slapp nästan jobba helt xD Jobbade tillsammans med en av de nya volontärerna samt en kille som började jobba hos oss för inte så längesen. De tyckte på att eftersom det var mitt sista skift så ”skulle jag inte behöva” göra allt det, ja, jobbiga! Det var en otroligt händelselös kväll så vi bestämde oss på plats för att lasta in alla boende i en av minibussarna och åkte sedan iväg till ett kvällsöppet 50-tals inspirerat fik som ligger inte allt för långt ifrån oss för vår ”kvällsdrink” (varm choklad, milkshake, te eller liknande). Om igen: SUPERMYS! Allt som allt ett riktigt bra sista skift även om det fortfarande var lite vemodigt att veta att det som sagt var SISTA skiftet!

 

Då klockan slog 10 (eller ja, när sist slutade jag jobba enligt mitt schema egentligen? Läs i stället 10.30) fick jag skjuts tillbaks till Dawn av Tim ^.^ Efter en kopp te tillsammans med husinnehavaren i fråga drog Dawn sig tillbaks och jag slog mig ner med datorn i knäet för ytterligare en natt inne på facebook tillsammans med Bekah (som gav upp efter bara 40 minuter) och Ed (som jag pratade med i nästan tre timmar).

 

Allt som allt en riktigt bra om än lite sorglig dag! ^.^

 

Lördag

Så, ledig i dag (eller arbetslös, beror på hur man väljer att se det antar jag), hm… Började dagen med att träffa Bekah och Ed för frukost/fika innan de började jobba. Spenderade sedan 20 minuter inne hos Cottage-personalen (som för eftermiddagen/kvällen bestod av Ed, Richard, Lizzy och Dawn) pratandes strunt och slog ihjäl lite tid (funkar det uttrycket på svenska?) då lördagar brukar vara extremt långsamma i det huset eftersom att alla ”deras” boende är väldigt självständiga.

 

Men men, efter att ha gått och dragit mig i nästan en halvtimme insåg till och med jag att det var dags att låta de andra jobba och dra mig själv ”hemåt” (tillbaks till Dawns) igen. På vägen gick jag förbi minibussarna som redan var framkörda (lördag = veckohandling i stan) och kom på att jag kanske borde kolla med Dawn om jag skulle/kunde gå ut med Vinney (hennes hund ^.^) under eftermiddagen. Dock slutade det inte riktigt som jag först hade tänkt mig. Då jag var på väg tillbaks för att leta rätt på Dawn igen så kallade en av de boende på mig från en av bussarna och jag hade ju ändå inget vettigt för mig så jag tänkte att jag kan väl lika gärna underhålla RB och vänta på Dawn där. Jag hann hoppa in och sätta mig innan Ed kom och skuttade in efter mig. Jag tänkte väl inte mer på det, vi snackade på och fördrev tiden samtidigt som bussen successivt fylldes på och helt plötsligt var alla där och Stuart (som skulle köra) frågade om jag tänkte följa med eller hoppa av. Då Ed inte tänkte flytta på sig och jag satt fast i mitten var mitt beslut redan fattat åt mig. Jag blev kidnappad. Kidnappad!! Men jag har egentligen inget att klaga på. En eftermiddag i Melton med Ed, Sarah och Stuart samt boende från både Cottage och Garden House är aldrig helt fel! Framförallt inte när planen från början var att bara sitta hemma med datorn i knäet och rulla tummarna. Nej, en eftermiddag fylld med skratt och galna skämt var mycket bättre!

 

Runt halv 5 rullade minibussarna in på Lodges uppfart igen varpå jag (efter en snabb tur in om Dawn för att byta kläder och gå ut med Vinney) åkte hem tillsammans med Mike och Beth för middag, skitsnack och ett inte fult lika roligt ”hejdå”.

 

Söndag

Vineyard (kyrkan) tillsammans med Dawn på förmiddagen ^.^ Träffade sedan farmor och farfar för en försenad lunch på Cottetsmores pubb. Lunchen utvecklades så småningom till en rundvandring av hela Lodge Trust för att till sist avslutas med en tur in till Melton (via farmor och farfars hotell i Oakham för att hämta upp och lämna av lite saker) där vi fikade, tog en runda och sedan åt middag. Supermysigt!

 

Efter att de släppt av mig i Market Overton igen sprang jag in om jobb för att tömma mitt fack och spendera ett par extra minuter med boende och kollegor innan det var dags att dra mig hemåt.

 

Allt som allt, om igen, en underbar och mysig dag! :D

 

Måndag

CAMBRIDGE!! Denna gång med farmor och farfar samt Ed (som jag lyckades övertala att följa med oss i går kväll då vi om igen spenderade lite väl mycket tid tillsammans inne på facebook). Det blev en minst sagt händelse- och informationsfylld dag! Farmor och farfar hade ju kommit med bilen så vi körde till Cambridge via inte bara en utan två GPSer som först ville ha in oss på en övergiven parkeringsplats och sedan visade oss till en tågstation en bit utanför Cambridge. Då vi till sist sket i vad GPSerna sa och följde skyltarna hittade vi visserligen in till stan men fick då i stället leta efter en parkeringsplats i en halv evighet. När väl det hindret var avklarat och vi var ute ur bilen blev det turistattraktioner för hela slanten! Bekah var aldrig glad i den där biten så vi hade i princip helt och hållet hoppat allt vad turistinformation hette. Med farmor och farfar blev det andra bullar :D Vi kollade på en av universitetsbyggnaderna, var in om och vände på turistbyrån för att hämta upp kartor och dylikt, åkte guidad turistbuss och åt lunch mitt på stan för att sedan ta oss ner i en guidad turistbåt längs ån bakom alla universitetsbyggnaderna. Då vi var klara med den turen var klockan ganska mycket och det var dags för oss att dra oss tillbaks. Trötta men klokare ^.^ Var superroligt!

 

Dock uppstod det ytterligare två problem då vi kom tillbaks till bilen. Bilbatteriet var dött och båda GPSerna mysteriskt försvunna! Oj oj! Efter att ha varit nere om och grävt under alla sätena i 20 minuter återfanns GPserna och efter att sedan ha träffat en otroligt trevlig österrikare som parkerade lite längre ner på gatan så var även bilbatteriet löst och vi var på väg hem igen.

 

Som sagt, det blev en otroligt händelse- och informationsfylld dag med många skratt, galna stunder och underbar historia!

 

Väl hemma i Market Overton igen och efter att ha vinkat av farmor och farfar undrade jag om Ed ville följa med in till Dawn för en kopp te eller två. Den där koppen te slutade tillsist med en film och ännu mer galenskap oss tre emellan men då klockan började närma sig 11 var det dags för Ed att dra sig hemåt och för mig att se till att checka in och skriva ut mitt boarding card. Lite väl illamående och mer än måttlig förbannad och irriterad på alla som envisades med att ”vara så otroligt glada över att du ska komma hem igen” (då jag själv inte riktigt stödde detta sinnestillstånd), började jag sedan att packa ihop allt det jag lyckats sprida ut överallt omkring mig under veckans gång.

 

Tisdag

Hemfärd. Suck! Vilken dag. Efter att ha vaknat alldeles för tidigt och legat och vänt och vridit på mig i vad som kändes som flera timmar var det dags att stiga upp och göra sig i ordning.

 

Då alla väskor var packade, alla papperskorgar tömda, alla fickor kollade, pass och biljetter i handbagaget och farmor och farfar på väg gick jag till jobb för att säga hejdå till alla (då alla, boende och personal, var lägligt samlade på ett och samma ställe under det dagliga morgon mötet) samt hämta upp de sista väskorna som Sarah hade varit snäll nog och låtit mig förvara hemma hos henne sedan jag flyttade ut till Dawn.

 

Då bilen var laddad, kramar var utdelade och nycklar tillbakalämnade kände jag mig allmänt tom och disorienterad, känslor som sedan vägrade försvinna. Jag ska vara helt ärlig och medge att resan till flygplatsen, bagageavlämning, säkerhetskontroller och själva flyget är en enda röra av människor och värdelösa skyltar. Sen var jag helt plötsligt hemma.

 

 

Och sen lite snabb info om livet efter

Hemma. Måste erkänna att ”hemma” var en konstig plats att befinna sig på för en tid där i början. Även om jag hade världens flyt då jag väl kom hem. Jag kom som sagt hem på tisdagseftermiddagen, började jobba i barngrupp i kyrkan på onsdagen, ledig på torsdagen, spenderade fredagen, lördagen och söndagen i Malmö för en helhelg med kyrkan (föreläsningar, gudstjänster m.m. underbart roligt och intressant!), arbetsintervju för Ulrikas chef på måndagen och på tisdag var jag anställd som elevassistent på Nydala särskoleavdelning :D Som sagt, flyt! xD haha. Flyt och underbara människor omkring mig.

 

Efter ett par månader var jag tillbaks på att störa mig på mina föräldrar, bråka med mina syskon och rent allmänt längta efter nästa äventyr (och/eller egen bostad, ett tag där brydde jag mig knappt om vilket som kom först, nästa resa eller egen bostad så länge jag kom hemifrån! xD Inget illa menat gentemot mina föräldrar eller syskon det vara bara det att ja, vi var helt enkelt lite för många vuxna under ett och samma tak!)

 

Nu (i skrivande stund – det vill säga tisdagen den 3/9 -13) sitter jag på mitt golv och knappar in de sista raderna av mitt Englandsäventyr så att jag sedan med gott samvete kan påbörja det första inlägget gällande mitt nya äventyr. Denna gång bär skutan (nja, snarare flyget) av söderut. Till Sydafrika närmare bestämt. Kapstaden. Om igen ska jag volontärarbeta, denna gång på ett barnhem för 0-4 åringar och ”bara” i tre månader ^.^