En snusmumriks vandring ^.^

Okej, så jag börjar med irritationsmomentet för det är fortfarande ”färskt” och för att jag vill kunna avsluta kvällen med en bra känsla!

Så, dagens irritationsmoment: Arbetskollegor som inte arbetar på sin arbetstid.

Jävla kollegor som springer runt och gnäller om att de ”inte har tid till detta och detta och detta” och sedan lämnar mig själv med alla de ”vardagliga” sakerna (det vill säga VÅRT JOBB!!!) så att de kan göra alla de där andra sakerna som de ”aldrig hinner” samtidigt som de, ofattbart nog, har all tid i världen till att spendera HELA SKIFTET med mobilen i handen, skrivandes sms till kompisarna och till potentiella pojkvänner, göra upp planer för sin fritid och leta upp youtube klipp som är roliga.

Jag tror seriöst att jag har utvecklat ett numera djupt rotat hat för de nya mobilerna som gör det möjligt för själviska idioter att leva i cybervärlden och fullkomligt ignorera oss dödliga runtomkring. Jag menar va fan!! Ni ser inte mig springa runt med en bok eller liknande på arbetstid. Det är mitt nöje lika mycket som mobilen är ert. Lika lite koncentrerar jag mer på närmsta TVruta än på personen framför mig som försöker prata med mig. Vad i helvete hände med att arbetstid är arbetstid och att man tittar folk i ögonen när man pratar med dem?! Herre gud, vid det här laget hade jag nöjt mig med en axelryckning i min riktning och händerna i fickorna, inte på telefonen!

Och vet ni vad det värsta är? Kvällens åsna råkar också vara min ”närmsta” chef så jag kunde inte ens säga till henne. Men gud vad nära jag var i dag. Jag hade kunnat kyssa mitt sommarjobb farväl tillsammans med mitt rekommendationsbrev inför framtiden om jag hade sagt det jag ville säga.

Men det är inte bara kvällens händelser som stör mig. Det här var bara droppen som fick bägaren att rinna över. Det här är inte precis första gången jag har jobbat med någon som varit mer intresserad av sin mobiltelefon än sina arbetsuppgifter och det är inte heller första gången då jag har spenderat timmar med att prata med en hårbotten då personen framför mig har tittat ner på sin mobil i stället för på mig. Och det gäller både här och hemma!



Men men, dags att gå vidare. Dagens höjdpunkt: Jag har fått skypa med Calle i dag! (Och mamma och pappa…men det var Calle som var viktig xD haha)

Som jag nog har nämnt så har Calle precis blivit opererad och ligger inlagd på sjukhuset. Läkarna räknar med att han kommer att kunna vara stark nog att lämna sjukan runt den 1 juni. Kanske.

Men i alla fall. I dag jobbade jag split så jag var ledig mellan 11 och 4 (min tid) och det första jag gjorde när jag kom från jobbet i morse var att logga in på skype där jag hittade pappa listad som ”inloggad”. (Pappa stannar med Calle på sjukan just nu). Tio minuter senare kan jag äntligen säga hej till en väldigt groggy och trött Calle som stolt visar upp sin privata morfinpump och ber pappa klia honom på näsan! xD haha. (Förlåt om jag låter okänslig och skrattar men jag måste se det som ett skämt för om jag ser det för vad det är så kommer jag att börja gråta. Det är inte meningen att ens lillebror ska ha en egen morfinpump och inte kunna klia sig själv på näsan ens.)

Så ja, det var verkligen dagens (om inte veckans) höjdpunkt att få prata med bror min igen och själv försäkra mig om att han fortfarande lever och (under omständigheterna) mår bra!

Engelskmännen vet verkligen inte vad begreppet ”lagom” betyder. De har inte riktigt förstått det här med ett ”mellanting”. Eller som en av mina kollegor så klockrent beskrev det nu under lunchen i dag: ”it is one extrem after another”.

Hela förra månaden var det svinkallt men sen för två dagar sedan kom värmeböljan igen. Och gud vad varmt det är!

Okej, så jag vet att jag har klagat lite på kylan under den senaste tiden och jag hävdar fortfarande att det är smått galet att jag springer runt i vinterskor i maj men herre gud, det här är värre. Miljoner gånger värre! Värmen klagar jag inte så mycket på det är snarare klibbigheten och det faktum att det känns som om luften står still jag inte riktigt kan hantera xD haha. Så, jag ska sluta klaga nu :P Lovar, behövde bara få det ur mig x)

Bortsett från den lilla klibbigheten under de senaste två dagarna så har det varit en helt underbar helg och vecka!

I lördags hade vi som sagt Garden Partyt. Uncle John med särbo kom och hälsade på vilket var superroligt :D Jag hann även träffa Beth innan ”partyt” och på kvällen sprang jag på Sara (en av mina kollegor) vars familj var här och hälsade på. De skulle iväg till pubben för middag och undrade om jag ville hänga på. Så ja, varför inte xD haha. Supermysigt! Fick träffa hennes föräldrar och morföräldrar samt syster och hennes kollega/bästa kompis/”sambo” som hade följt med henne hit.

Söndagen flöt förbi i en behaglig dimma av trötthet då jag nästintill halvsov mig igenom halva dagen kändes det som xD haha. Träffade Carina på kvällen och såg en film samt delade en flaska vin. Mys ^.^

Den här veckan har det inte precis hänt så mycket. Jag har pratat en hel del med Calle på skype. Han lades in på sjukan för ryggen i går så vi har spenderat de senaste nätterna med att prata om allt annat än just det och bara, ja, umgås…via skype xD

Nä, nu ska jag snart ner till bussen och åka in till Oakham. Har slut på bröd, mjölk och grönsaker igen och i varmt väder ska man äta mycket frukt (enligt mig)…vilket är en annan sak jag inte har hemma xD haha.

Saknar er
<3


X-antal timmar senare
Sitter och tittar på melodifestivalen (Eurovision Song Contest, om vi ska vara petiga xD). Det är den andra semifinalen i kväll och Sverige tävlar. Det känns faktiskt ganska flummig att titta på det härifrån med engelska kommentatorer. Insåg precis att jag kommer få höra kommentarer om Sverige som för en gång skull inte bara säger ”vi är självklart bäst och kommer vinna utan tvekan”. Skönt!

Var mitt i ett skypade-samtal med Emelie (den svenska volontären från Malmö) då klockan slog 8 (vår tid) och vi båda insåg att melodifestivalen hade börjat! Herre gud! xD haha. Så efter ett hastigt hej då och ett löfte om fortsatta kommentarer via facebook på alla bidragen bänkade vi oss framför våra Tv-apparater i vars en ende av England och fortsatte sedan (som lovat) vår konversation via kommentarer på facebook. Man måste älska dagens teknologi xD haha.


Oh, nu är det Sveriges tur. Wow! Okej, jag tar tillbaks det där om att jag slipper höra samma stela kommentarer i år igen. Det verkar som om det inte bara är vi svenskar som tycker vi är bäst. Jag pressenterar stolt de engelska åsikterna om vårt bidrag i år: ”She is a big favourite to win. They always do well, Sweden. They have ABBA to thank for that I guess.”

Övriga roliga/minnesvärda kommentarer från i kväll:
”If you are sensitive to strokes this number contains a lot of very strong, flashing lights”
En klockren och klassiskt engelsk kommentar som dyker upp innan varje bidrag med starka, blinkande ljus. Första gången denna lilla godbiten dök upp var precis innan låt nummer två, alltså bara tio minuter in i programmet. Health and Safety. Du kan aldrig få för mycket av det och det finns inga tillfällen i livet då du inte kan använda det (Engelsk motto, jag lovar!). Välkommen till England mina vänner, hemland till många stolta tedrickare och uppfinnare av Health and Safety. Suck! -.- haha x)

“Are they gay or just European? You decide for yourself.”
Det här var också en återkommande kommentar som framförallt dök upp i samband med de bidrag som hade en manlig huvudsångare/dansare. Andra gången den dök upp var inför/i samband med Norges bidrag faktiskt xD haha. Då var den formulerad som ”lets play another round of ’gay or just European’”.



Och sen dök det upp en ABBA-låt xD Pausunderhållning under röstningen: samtliga vinnare från de senaste fem åren samlade på en scen, sjungandes Waterloo. GO SWEDEN!!!!


Nä, nu är det dags för mig att faktiskt publicera och sedan gå och ta tag i Bekahs kök som jag har fått låna under veckan (till följd av att det nu ser ut som om en bomb har slagit ner där inne). Jag måste hinna städa innan hon kommer hem i morgon xD haha.

Ta hand om er allihopa
God natt
<3


(ps. mest för framtida bruk då jag lär ha glömt detta: Sverige gick vidare till finalen xP)

I går hade vi ”tvätta en stol”-dag på jobb nu inför Garden Partyt som hålls i morgon. Garden Partyt är nog årets största händelse här på the Lodge Trust med både hopptorn, lekar och spel på hela kampingplatsen och diverse olika försäljningar av allt från böcker och Cd:skivor till handmålade tavlor, kakor och sylt utspridda över hela området. Det kommer att grillas korv och säljas glass. Köket har omvandlats till en liten mini restaurang och kaféet är pyntat och fint. Det hänger flaggor mellan alla hustaken, alla fönster är nyputsade, dörrar och fönsterkarmar nymålade och gräsmattorna är nyklippta. Samtliga hus har förberett någon form av presentation som ska visas upp inför föräldrar och gäster och det har förberetts mat till dagens 200 medhjälpare.

Det har varit en lång vecka. Alla möbler har flyttats runt för att göra plats för folk, alla husen har skrubbats rena från golv till tak och saker som annars har tagit oss tre veckor att få lagat har nu blivit akutfixat i hopp om att ”allmänheten” + alla föräldrar som förväntas komma nu under helgen ska se hur fint och ordnat vi har det här :P

Så, i går var det då dags för vad jag nu har förstått är den årliga ”tvätta en stol”-dagen. I onsdags var det ”flytta en stol”-dagen men tack och lov hann jag sluta jobba innan det var dags att baxa stolar. Stolarna som just nu står utplacerade över hela området är vanligtvis förvarade i vårt ”garage”. (Jag vet inte ens vad jag ska kalla det, det är en stor ful plåtbyggnad bakom husen där alla verktyg och maskiner och extramaterial/extramöbler är förvarade då de inte används.) Och tro mig när jag säger att ”tvätta en stol”-dagen är precis vad det låter som…bortsett från att det är mer än en stol/person.

Jag började oturligt nog jobba precis när de satte igång och blev genast tilldelad en balja med varmt såpigt vatten, ett avklippt jeansben/trasa och ett område med stolar samt RB (en av våra boende).

Stolarna vi fick att tvätta var faktiskt helt OK och lättvättade och vi hade riktigt roligt under tiden. Becka och några andra killar hon hade fått med sig kom och joinade oss efter ett par minuter bara så det blev en hel del galna diskussioner över de halvblöta stolarna om vem som var favoriten av oss två enligt de andra och vem som gjorde vad och sa vad o.s.v. Lite flamsigt och tramsigt, men väldigt roligt ;D haha

20 minuter senare var vi dock klara med alla ”våra” stolar så vi började rör oss runt för att se om några av de andra grupperna behövde hjälp. Efter fem minuter här och fem minuter där var i princip alla klara och började så smått dra sig tillbaks till samlingspunkten igen. Väl där stod gänget som hade blivit satta på de ”vita” utemöblerna i plast (ni vet sådana klassiska, rangliga stolar som alla någon gång har haft hemma i trädgården) och skrubbade för fulla muggar…till synes utan framgång. Det var bara för oss andra att hugga in.

Efter ca 30 minuters intensivt skrubbande på en och samma stol kom jag och Becka fram till att om vi bara lämnar stolarna inne över nästa år och inte tar fram dem igen förrän år 2014 så slipper vi tvätta dem och kan i stället hävda att de är designerstolar i marmor. Det är nämligen så de kommer att se ut i alla fall. Jag lovar.

Och jag hävdar fortfarande att om vi inte kan få av skiten med litervis av rengöringsmedel och intensivt skrubbande på exakt samma lilla fläck, då kommer en liten rumpa inte heller att kunna få av något från stolen!

Men men, efter vad kändes som en halv evighet fick till och med Liz (vår chef) nog och bestämde sig för att vi hade gjort vad vi kunde med de stakars stolarna och deras ingrodda fläckar.

Så, sammanfattning: torsdagen den 17 maj ägnade jag en och en halv timme av mitt liv åt att hårdskrubba stolar tillsammans med alla andra olyckligt själar som fann sig själva jobbandes mellan klockan 2 och halv fyra + alla de bonde som var fysiskt kapabla till att hjälpa till.

Flum!


Och i dag har inte precis varit mycket bättre xD

Mitt rum har under den senaste veckan sakta men säkert gått från ”lite rörigt” till ”stökigt” till ”nästintill obobart” så jag bestämde mig för att dedicera dagen till att sanera både rummet och badrummet x)

Men ja, ni känner ju mig. Jag spenderade första halvan av dagen med att till varje pris undvika att städa (det gick till och med så långt så att jag satt på jobb i över en timme och pratade utanför min arbetstid bara för att slippa komma upp hit och tvingas ta tag i saker och ting xP) och sedan den andra halvan av dagen med att faktiskt städa. Mitt badrum luktar nu gott igen av rengöringsmedel och frisk luft, all min tvätt är tvättad och klar (om än inte helt undanhängd, det mesta hänger fortfarande på tork) och min fula heltäckningsmatta är både synligt och dammsugad xD Är jag inte duktig så säg? Haha. Jag har till och med dammat.

Kvällen avslutades med middag + film tillsammans med Bekah för att fira att jag var klar med min städning och att hon hade påbörjat sin x)

Nu är klockan nästan tre på morgonen och jag ska upp och träffa Beth i morgon.
Sov gott och ha en fortsatt trevlig helg alla glad (och inte fullt så glada) människor där hemma
Hörs snart
Kram <3

Oj då. Det är visst redan torsdag och jag insåg nu i morse att jag inte har uppdaterat sen…öm, förra helgen tror jag det var xD opps. Men men, det är ju lätt att ändra på :P

Så. Den senaste veckan. Hm, bortsett från i måndags har det inte precis hänt sådär supermycket är jag rädd. Så jag berättar väl om i måndags då x)

I måndags var det äntligen dags att träffa familjen igen. Den här halvan av familjen har jag inte sett sedan i julas och de är på semester i London nu den här veckan så i måndags träffades vi i Cambridge. Lite sådär lagom mitt emellan oss allihop liksom x)

Klockan 6 ringde min väckarklocka första gången och 7.20 satt jag på bussen i till Oakham. Väl i Oakham hade jag sedan nästan två timmars väntetid på tåget så jag satte mig med en ny bok, en kopp te och en yoghurt (frukost) inne på Costa och fördrev tiden en stund.

8 minuter över 11 skuttade jag av tåget i Cambridge och drog mig mot utgången. Väl där väntade hela familjen på mig med Truls i spetsen.

Jag vill bara säga att det är ju helt sjukt vad mycket man missar när man är borta så här. Truls har inte bara växt minst en hel decimeter (vilket för min del betyder att jag nu är både äldst och kortast av alla mina syskon) och gått upp vad jag misstänker är nästan två skostorlekar sedan sist vi träffades i julas utan han har även kommit in i målbrottet! xD haha. Nä, men helt seriöst, herre Gud, även ”ungarna” börjar visst bli stora nu :P

Efter kramar laget runt bar det av in mot stan för en flummig dag tillsammans.

Runt halv 1 hittade vi ett litet hål i väggen där vi bestämde oss för att äta lunch och efter en något förvirrad beställning gick vi upp på ovanvåningen och satte oss för att vänta på maten. Ett tag senare kommer killen bakom disken upp med våra helt underbart goda kycklingtallrikar. Mums!

Då lunchen väl var avklarad och vi alla var sådär lagom, överdrivet mätta drog vi ut i det något ruggiga vädret igen. Det regnad tack och lov inte men det var ganska kallt.

Klockan fyra gick mitt tåg hem och familjen hade bestämt sig för att följa mig till stationen :) Så lite över tre började vi alla dra oss tillbaks dit igen. Kvart i fyra blev det hejdå-kramar och avvinkningar till både höger och vänster och innan jag viste ordet av satt jag på tåget igen :P

Jag/vi (hoppas jag) hade en supermysig dag i Cambridge. Full med knäppa skratt, knasiga konversationer, många kramar och flummiga affärer. (Vilket påminner mig om att jag bara måste dela med mig om mina magiska framgångar xD haha. Jag är faktiskt ganska stolt över mig själv. Fem timmar i stan och det enda jag köpte var lite pennor och en burk te. Och det var inklusive ett väldigt långt besök i en helt underbar sci-fi/serietidningsaffär. Är jag inte duktig? ;P)


Tisdag och onsdag har flutit förbi i en röra av sena skype-samtal med Calle, för lite sömn och jobb x) Inget nytt på den fronten med andra ord. Haha.

Dock blev jag superglad då jag i går äntligen (efter månader av letande) hittade en studentpresent till systra mi :D Det är helt sjukt. Hon tar studenten om nästan prick tre veckor nu. (Tre veckor och en dag för att vara exakta). Flum x)

Nä, nu börjar jag jobba om en kvart så jag borde nog publicerar detta och sedan leta upp mina skor :P haha. (Jag vet att de ska vara här någonstans…)

Ha det superbäst allihopa så hörs vi snart igen.
Pözz och kram
<3

I dag har jag blivit tillsagd två gånger att jag inte är en ordentlig engelsk kvinna. Två gånger, av två olika människor, vid två helt olika tillfällen och helt oberoende av varandra. Och orsaken till detta: jag var dum nog att tackade nej till en kopp te. Ve och fasa! Hur kunde jag? Och två gånger dessutom! Fy skäms på mig xD haha.

Den första koppen blev jag erbjuden fem minuter efter dagens första ”tea break” då jag fortfarande hade smaken kvar i munnen efter den kopp te jag precis hade avslutat. Janet (en av mina kollegor; en liten och satt kvinna i 50års åldern) tittade på mig som om jag kom från mars och sa med lite halvsträng röst till mig att jag ännu inte hade lärt mig hur en ”proper English woman” betedde sig.

Den andra koppen te jag tackade nej till för dagen var precis efter middagen hemma hos Victoria. Vi träffades nu i kväll och pratade i ett par timmar och jag tror att hon har tagit på sig det oändliga uppdraget att se till så att jag äter någon form av lagad mat utanför mina arbetstider. Efter varje måltid har hon (eller ja, engelskmännen i största allmänhet) en tendens att erbjuda en kopp te redan innan vi avslutat måltiden. I dag kände jag inte riktigt för en varm kopp te efter den varma maten så jag tackade nej. Hon tittade också väldigt konstigt på mig och skrattade sen till lite innan även hon lite sådär skämtsamt kommenterade att jag ännu inte hade blivit en ordentlig engelsman.

Flummig dag xD Jag kan lova att jag nu om inte tidigare verkligen har förstått den engelska tekulturen. (Eller ja, förstått och förstått…uppfattat snarare xD)

Ville bara dokumentera dessa små vardagliga galenskaper jag tycks snubbla över här borta och önska er alla en fortsatt trevlig helg ;)
Ta hand om er
Kramar

Så, tillbaks igen. Och gissa vad, det regnar. Har gjort det hela dagen.

Jag är så stolt över mig själv. För första gången i hela mitt liv (typ) har jag lyckats hålla en hemlighet för min kära mor. Jag lovar, första gången! Och jag kan fortfarande inte riktigt fatta att jag och pappa lyckades hålla det här hemligt för mamma. Men herre gud, vi fick jobba hårt för det.

Under de senaste två månaderna har jag och pappa pratat, mailat och planerat fram och tillbaks för denna helgen. Jag insåg nämligen för ett tag sedan när jag la ut alla mina lediga helger framför mig att jag var ledig mellan den 3 och 6 maj. Mamma fyllde 40 nu den 5 maj och har beklagat sig ganska mycket över att jag inte skulle vara hemma för hennes stora dag. Det var typ här som iden föddes. Vi skulle överraska mamma. Min mamma! Ni vet, kvinnan som kallar till familjeråd och pressenterar en redan färdigställd plan över hennes egen överraskningsfest med tillhörande (också redan färdigställd) matsedel. Låter som en riktigt bra överraskningsfest va? Mamma hanterar inte precis överraskningar särskilt bra om vi säger så xD haha

Men trotts ansträngda skypesamtal (då jag var helt övertygad om att nu var det kört, nu hade hon listat ut det) och nya planer som inte riktigt passade superbra in med min och pappas plan till att börja med (och som vi inte precis kunde berätta för henne om för då hade det inte varit en överraskning längre) så lyckades vi. Hon hade ingen aning!

Efter en lång dag på diverse olika tågstationer och flygplatser hämtade farmor och farfar mig på Hyllie och skjutsade mig hem. Pappa hade från början tänkt ”jobba över” för att komma och hämta mig men Calle hade fått en tid hos läkaren för hans rygg som han var tvungen att gå på så farmor och farfar ryckte in som räddare i nöden. Väl hemma i Trelleborg släppte de av mig på parkeringen bakom huset så att mamma inte skulle se från fönstret att jag kom. Det var strålande väder (vilket är sjukt orättvist för det är ju nästan sommar hemma och här i England springer jag runt i vinterkängorna fortfarande) så jag tänkte att jag kollar väl bakdörren. Och mycket riktigt var den piv öppen och hundarna var ute i trädgården. De skällde ganska mycket när de såg mig men pappa kom ut och lugnade ner dem. Jag lyckades ta mig hela vägen in till köket utan att mamma märkte mig och när jag lite sådär helt random frågade vad det blev till middag började hon första svara (i tron om att jag var min syster) innan hon vände sig om och såg mig. Då skrek hon. Skrek! I fem minuter! Som sagt, min mamma klarar inte riktigt av överraskningar xD haha. Det var helt underbart! Bästa hemkomsten hitintills :P

När mamma väl lugnat ner sig lite blev det massor med kramar och en detaljerad sammanfattning av det senaste familjeskvallret.

Fredagen spenderades först med mamma och Stina i stan för en fika och lite shopping, sen tillsammans med Calle då han tappert försökte lära mig att spela WoW (World of Warcraft). Vi insåg ganska snabbt att jag inte precis är en naturbegåvning men jag går att lära…efter et teg xD haha. Mormor svängde förbi en timme på mitten också vilket var mysigt ^.^

På kvällen träffade jag Sandra för middag och drinkar på A9 vilket efter ca 40 minuter utvecklades till ”middag med Sandra och resten av familjen”-kväll på A9 då det visade sig att resten av gänget också hade haft planer på att äta där för att fira mamma lite. Vi hade alla superkul (tror jag…jag hade i alla fall superkul xD) och det diskuterades allt från lärarpolitik till vardagslivets senaste små galenskaper.

Då familjen kände att de fått nog stannade jag och Sandra kvar för ytterligare några drinkar och kaffe (RIKTIGT kaffe. GOTT kaffe. Jag var i himlen!) När vi sen kände att vi nog också var klara med hela den biten men inte riktigt ville avsluta kvällen gick vi hem till mig och bestämde oss för att se en film. Slutade med den oslagbara klassikern: Pretty woman. En riktigt bra feel good film om ni frågar mig ^.^

På lördag morgon var det dags för den traditionella sångstunden för födelsedagsbarnet + packeter, ljus (och den här gången) champagne på sängen. Efter en del skålande, massa kramar och glittrande packeter gick vi alla ner igen för frukost.

Mamma bestämde sig för ett par veckor sedan att hon ville åka upp till Helsingborg över sin födelsedag och stanna på hotell över natten så efter frukosten och lite snabbpackande från min sida bar det av till Helsingborg och sedan (efter att ha dumpat våra väskor på rummen) över till Helsingör med färjan för dagen. På kvällen blev det kinamat och mer skålande för mamma ^.^

Söndag morgon bjöd på en snuskigt tidig start då min väckarklocka ringde 06.03. Vi (det vill säga pappa) hade hittat ett tåg till mig direkt från Helsingborg till Kastrup i tid för mitt flyg som avgick klockan 10. Problemet var bara att tåget gick redan 07.12 på morgonen så det var upp tidigt för min del, redan innan hotellfrukosten ens var serverad x) Mamma och pappa bestämde sig snabbt för att följa mig till tåget (vilket inte alls var nödvändigt men otroligt uppskattat :D) så kvart i 7 träffades vi i korridoren utanför våra rum. Stina hade vaknat av mitt alarm men Calle sov fortfarande som en gris när jag smet ut. Jag var ganska avis om vi säger så xD haha.

Runt halv fem (engelsk tid) var jag äntligen tillbaks på mitt rum här igen efter många timmar av bara väntan på båda flygplatser (först i väntan på flyget och sedan i väntan på tåget vidare) och även på Oakhams tågstation där jag väntade i ca 40 min på min taxi. En halvtimme senare skypade jag med mamma och pappa för att berätta för dem att jag kommit fram ordentligt och när vi la på tio minuter senare var jag i princip redo att gå och lägga mig xD haha.


Nu i dag (måndag) har jag inte gjort särskilt mycket. Slöat mest faktiskt x) Tittat på filmer, läst en bok, jobbat fem timmar (kort skift i dag. Skönt!) och skrivit ihop detta. Nu ska jag nog gå och lägga mig.

Ha det bra allihopa så ses vi snart igen :) Nu är det bara en månad tills jag kommer hem igen för Stinas student och om en vecka kommer pappa med familj till England :D
Miljoner kramar till er alla.
<3


ps. Farmor, jag vet att du läser så jag ville bara hälsa och hoppas att allt går som det ska nu. Krya på dig och ta hand om dig! <3


(Opps. Jag somnade visst innan jag han publicera. Pinsamt. Aja, här kommer det i alla fall xD Kram på er alla!)

Den engelska väderleken i april:

1-25 april
Regn: Garanterat, dock finns det hopp om små glimtar av solsken både här och där. Ibland till och med uppehåll som vara längre än i en timme.
Temperatur: Lidligt för att vara april. Fortfarande möjligt att gå runt i tjocktröja och vårjacka utan att hacka tänder.

26-29 april
Regn: Stabilt och oavbrutet ösregn.
Temperatur: Svinkalla vindar. Vinterkläder är nödvändigt! Fram med kängorna.

30 april
Regn: Obefintligt, blå himmel och solsken hela dagen.
Temperatur: Sommarvarmt. Lämna jackan hemma.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har på mindre än 24 timmar bokstavligen gått från att i ett desperat försök till att sluta hacka tänder inomhus tagit fram mina vinterkängor igen till att åka in till Melton och handla i min tunnaste tjocktröja och mina Batman-converse.

De två senaste dagarna har varit ganska öm…”flummiga på ett skönt sätt” tror jag beskriver den allmänna känslan ganska bra ;)

I söndags vaknade jag klockan sju för att följa med Carina och Stuart till ”hans” kyrka som ligger ca 40 minuters bilkörning härifrån. Vi kom tillbaks till the Lodge precis i tid för mig och Carina som hade bestämt oss för att laga lunch tillsammans. Maten blev supergod och vi hade hur mysigt som helst. Pratade lite strunt och flummade runt. Klockan 3 började jag jobba och då jag slutade runt 10 sprang jag upp till Bekah för en sen filmkväll ^.^ När jag väl kom tillbaks till mitt rum igen rumt midnatt var jag redan halvt om halvt död för världen x) haha

I dag (måndag) var det min lediga dag och Bekah kom knackandes på min dörr runt 12. Slutade med att vi efter ett par förvirrade minuter från hennes sida (då hon fixade en skjuts till oss hit och sedan ändrade sig i sista sekunden och ville dit bara för att sedan gå tillbaks till plan nummer ett igen och åka hit (beslutsångest kanske? xD)) åkte in till Melton tillsammans med Ruth. Efter många om och men hade vi en riktigt mysig eftermiddag tillsammans. Dock måste jag säga att jag för ett kort ögonblick seriöst trodde att vi aldrig skulle komma fram levandes. Jag vet inte hur många av er som någonsin har sett filmen the Pacifier med Vin Diesel i huvudrollen men om ni har sett den så vill jag bara säga att färden in till Melton påminde mig VÄLDIGT mycket om när äldsta dottern i den filmen ska försöka lära sig att köra bil och det kommer in en geting genom det öppna fönster och allt går åt skogen.

Föreställ er detta: ni sitter i baksätet på en bil som rör sig väldigt fort längs en slingrig landsväg och som för tillfället har två pladdrandes tjejer i 22-23årsåldern i framsätena. Båda framfönstren är halvöppna och det är ganska dragigt i bilen. Helt plötsligt börjar 23 åringen som kör bilen att skrika hysteriskt i en så hög ton att du måste hålla för öronen för att skydda dina stackars trumhinnor medan hela bilden plötsligt och oväntat tar ett litet ”skutt” på vägen. Nu börjar 22åringen i passagerarsätet där fram också skrika samtidigt som hon desperat försöker få ner båda framfönstren helt och hållet. Du, som sitter i baksätet med en hand för ena örat och den andra krampaktigt om ditt säkerhetsbälte, förstår fortfarande inte vad som händer…tills du får syn på en relativt stor geting en liten bit ifrån ratten. Du har nu insett vad som orsakar den stundande hysterin och en flyktig tanke går till ett gammalt avsnitt av Hipp Hipp där Flugans bästa kompis Getingen blev dödad med en Expressen-tidning och höjde en film med en geting. När du kommit över denna lilla våg av genbaserad ironisk humor inser du att det på din gravsten kommer stå ”dödad av geting i bil” och är plötsligt inte alls så road längre. Efter ytterligare ett par skrämmande ögonblick med mer skrikande från framsätena får den stackars getingen äntligen nog av den höga ljudnivån och kommer bak till dig i baksätet. Föraren lugnar ner sig minimaliskt och har förstånd nog att hitta någonstans att stanna innan ni alla råkar ut för en olycka och när ni väl står still kan ni äntligen öppna bagageluckan och släppa ut den förvirrade getingen som har försökt flyga ut genom bakrutan.

Kan du se det framför dig? Hela situationen bara skriker så mycket ”klassisk chic flick” att jag på allvar (fram tills nu då så klart) inte har trott att sådant här händer i verkligheten. Men ja, tydligen så gör det visst det x) (Om igen, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.)

Men men, vi kom alla både dit och hem igen levande och bilen var fortfarande hel när vi äntligen parkerade för dagen. Livets små äventyr va? :P

Resten av kvällen har jag spenderat med Bekah. Vi har tittat lite på film och pratat strunt :P

Nu bör jag nog gå och lägga mig för klockan är redan kvart över ett (min tid) och jag börjar jobba 7.30 igen i morgon. Jippi x)

God natt gott folk
Ta hand om er
Kramar <3