En snusmumriks vandring ^.^

Okej, så sammanfattning av den senaste helgen:

Torsdag: sortering av bajs i 45 minuter

Fredag: mensfläckar på soffan av tyg (utan avtagbar dyna!) + Carina går hem efter bara två timmar på jobb = vi är minus en kollega i huset resten av kvällen samtidigt som kollega nummer två (av tre, mig inräknat) spenderar resten av kvällen med att ”oroa sig” över kollega nummer 1 (det vill säga beklaga sig över både det ena och det andra och i allmänhet göra igenting för resten av kvällen).

Lördag: man måste älska the Lodge Trust planering. Något puckohuvud någonstans högre upp i rangordningen som (självklart) inte skulle jobba denna helgen bestämde sig för ett par dagar sedan för att beställa biljetter samt berätta för alla boende att de skulle ut på en ”the sound of music sing along” kväll i Oakham klockan 8 på kvällen. Ja, vårt skift slutar klockan 10. Trodde de på allvar att folket skulle hinna tillbaks tills dess? Tjugo i tolv slutade jag officiellt jobba den kvällen.

Söndag: jag tror jag satte ett nytt personligt rekord natten mellan lördag och söndag. Sista gången jag kollade på klockan var hon 4.45 på morgonen och eftersom mitt huvud inte verkade fungera som det skulle när jag satte alarmet lyckades jag sätta det på 06.00 i stället för 07.00 = jag sov en timme och femton minuter på hela natten. Efter klockan 6 halvslumrade jag visserligen fram och tillbaks i en ca en och en halv timme innan jag gav upp och gjorde mig i ordning för jobb. Slutade jobba klockan 3, skypade med familjerna (jupp, plural) och begav mig sedan av igen för ett ungdomsgruppsmöte tillsammans med Bekah. Kom tillbaks hit runt halv tio på kvällen och jag tror jag sov runt kvart i tio x) haha.

Så, med andra ord; det har varit en lååång helg xD Jag tackar min lyckliga stjärna för mitt goda sinne för humor…och för det faktum att det var min lediga dag i dag xD haha. Spenderade mer än halva dagen iklädd pyjamas och andra halvan har jag inte gjort mycket mer än att äta och fibbla runt xD Okej, jag har faktiskt varit och handlat också så liiite duktig har jag varit. Haha.

Nä, nu ska jag nog gå och lägga mig igen :P
Ha det bra gott folk
Kramar <3

Okej, så i går sorterade jag bajs i dag tvättar jag bort mensfläckar från soffan i allrummet i 20 minuter efter en ”oväntad ankomst” hos en av våra andra kvinnliga boende xD haha.

Supersnabb sammanfattning över dagens händelser: klockan ringde runt tio, jag bestämde mig för att det nog inte var sådär superviktigt att åka och handla, jag har mat så jag klarar mig ett par dagar till, somnade om igen, steg upp lite efter 11, tog en promenad, satt vid datorn, skrev några brev, åt tonfisk med majs (mums!), började jobba klockan fem, torkade bort blodfläckar och funderade över min roll som husmor och när exakt den infann sig (jag tror jag missade något i min arbetsbeskrivning när jag läste igenom den), bevittnade hur en av våra boende (utan minsta förvarning) gick från att vilja kramas till att bokstavligen klappa till Carina i pannan, skällde ut HG (kvinnan i fråga), pratade med en (vid det här laget) gråtfärdig Carina (som gick hem efter den här händelsen, hon klarade inte av att jobba längre, det hade varit en lång dag redan), fyllde i en incident report, fick HG i säng, fick alla andra i säng när klockan närmade sig tio, slutade jobba, satt en timme med Carina och svor över diverse olika inkompetenta kollegor vi nu har bestämt oss för att avsky och bitchiga boende vi försöker jobba med, kom tillbaks till mitt rum, loggade in på Skype, insåg att Bekah fortfarande var uppe, gick över dit, ringde bror min, skypade med honom (och hans kompisar) i prick 2 timmar, insåg att klockan var kvart i 2 (min tid) och bestämde mig för att skriva ett blogginlägg. xD haha.

Så, vad tycks? Givande dag?
Hoppas ni hängde med xD massor med kramar
God natt <3

Efter många långa veckor av inget annat än en kompakt grå fuktig kyla har nu solen äntligen bestämt sig för att titta fram. Vinden är varm, regnet aldrig långvarigt och på varenda lediga gräsplätt tittar det nu fram små lilla och gula och vita blommor ^.^ Det kliar i fingrarna efter min kamera och det suger att behöva jobba hela dagen! (Jobbar/jobbade ett 7.30 till 16.00 skift i dag :/ segt!)

Jag svär, min väckarklocka är en ondskefull demon! När den ringde i morse lovar jag att den skrattade åt mig! Och vem väljer egentligen att göra siffrorna på en digitalväckarklocka blodröda? Allvarligt, blodröda?

Men skit samma, jag kan filosofera mer om det senare. I kväll är det dags för andra omgången diskussionskväll med 20+ i Leicester och innan det ska jag och Victoria gå på bio :D jag har inte varit på bio sedan i våras och vi tänkte väl lite att när vi ändå är i stan kan vi lika gärna göra allt på en gång ;) haha. Så eftersom diskussionskvällen inte börjar förrän runt åtta i kväll hittade vi en film som gick mellan halv sex och halv åtta! Sweet!


(x-antal timmar, ett underbart biobesök och en givande kväll tillsammans med härligt folk senare)

Vi gick och såg ”the Vow” en hyfsat ny film som kom ut nu för inte så längesen. Den är baserad på en sann historia och handlar om ett gift par som är med i en biolycka där frun förlorar minnet och inte längre mins sin make eller deras liv tillsammans. Riktigt bra faktiskt! Jag rekommenderar ^.^

Och sen, bara för att det är jag och för att jag vill så måste jag bara kasta in att den biosalongen vi såg filmen i var den underbaraste salong jag någonsin varit i. Extremt sköna stolar, mycket benutrymme och en konstruktion på rummet som gjorde att oavsett var i salongen du satt och oavsett vem som satt framför dig kunde du alltid se hela bilden! Supersweet!

För övrigt var det också som sagt riktigt härligt kväll med riktigt trevliga människor.

Med andra ord; ett riktigt bra slut på en annars medelmåttig dag. (Tyvärr drog min ganska tråkiga förmiddag ner den övriga dagens toppenbetyg ganska drastiskt är jag rädd xD haha. Att sortera en hel soppåse värt av fullkomligt nerbajsade handdukar, trosor och vad övrigt ”jag-har-haft-en-olycka-och-i-stället-för-att-kontakta-en-staff-member-så-bestämmer-jag-mig-för-att-ta-hand-om-det-själv-och-torka-upp-med…ja,-i-princip-vad-som-helst-som-jag-kan-hitta”-saker som jag råkade snubbla över på en av de boendes rum under dagens husstädning då vi bara skulle hämta hennes tvätt är inte precis vad jag skulle klassa som en superbra start på dagen xD haha. Sen blev det ju inte bättre av att varje liten småsak i den där första stora påsen av katastrof i sin tur var nerpregad i en separat liten påse tillsammans med diverse andra olika ”går inte att kasta in i tvättmaskinen saker” så som t.ex. en tandborste och en binda bl.a. så vi (jag + kvinnan vars tvätt detta var) fick spendera ca 25 minuter med att bara sortera vad som var tvättbart och vad som inte var det i olika högar. Jippi! Mitt jobb är extremt…intressant xD)


Men ja, förutom det så har det varit en riktigt underbar och varm sommardag i dag ;D Hoppas det fina vädret håller i sig tills i morgon så jag kan komma ut och fotografera lite bara!

Ha det bäst allesammans
Och som alltid, massor med kärlek och miljoner kramar till er alla.
Saknar er!! <3



Ps. lessen om mitt skrivspråk inte hänger ihopa igen xD När till och med jag själv har svårt att följa min tankegång är det illa men jag är för trött för att fungera normalt just nu och jag vet att om jag inte publicerar nu så kommer jag helt glömma att göra det i morgon = osammanhängande inlägg på en medelmåttig svengelska med konstig stavning x) haha. Hoppas ni hängde med nått sånär i alla fall ^.^

…when you realise that you are laughing so hard you are literally crying and the reason that you are laughing…is not even all that funny! Needing to sleep much? xD

Okej, så kanske en vecka utan sömn inte är det nyttigaste du kan utsätta din kropp för. Om någon undrar så är resultatet ihållande huvudvärk och en seriös svacka i den redan låga humornivån. Jag spenderade gårdagskvällen i Bekahs soffa hysteriskt fnittrandes för mig själv tills maskaran nästan helt runnit bort. Anledningen: en blogg jag snubblade över proppfylld med helflummiga bilder som egentligen (om jag ska vara helt ärlig) inte ens var sådär superroliga xD

Så, ännu en alla hjärtans dag har med spänning inväntats, existerat och passerat. Min digitala väckarklocka stirrar ondskefullt upp på mig från min mossgröna odammsugade heltäckningsmatta och levererar dödsdomen för den 14 februari 2012 – 00.00. Det är över och jag är allmänt oberörd.

Tillvaron på sistone har inte varit den absolut bästa. Jag upptäcker mig själv med att omigen dagdrömma och fjärran länder, nya platser och ännu outforskade resmål. Mitt ”äventyr” har blivit en vardag och England har börjat känns som hemma utan alla fördelarna med att faktiskt vara hemma. Jag känner mig allmänt rastlös, instängd och omigen något kvävd. Samtidigt är jag lealöst apatisk under nästan all min lediga tid. Det finns inte längre några direkta mål att se fram emot och jag fasar för nästa lediga helg eftersom jag känner mig skyldig för att jag inte har några planer och ingen större lust att resa någonstans och därmed ta tag i all planering och alla förberedelser som kommer med en simpel 4 dagars semester. Jag vill hem nu. Hem och börja ladda upp inför nästa projekt. Jag vill påbörja något nytt. Det pirrar i kroppen av att få börja planera något stort och nytt och makalöst och för mig helt främmande. Jag vill skriva listor, googla resmål och sightseeings ”måsten”. Jag vill gå igenom min ekonomi, göra en konkret plan, skaffa ett jobb jag faktiskt får betalt för och sedan ta upp mitt sparande igen. Jag har folk jag vill krama och andra jag vill bita huvudet av (men det känns inte superbra att göra det härifrån…eller kanske är det härifrån jag borde göra det?). Jag saknar att känna mig upptagen (vilket jag antar är något patetiskt, men ändå) och inte bara ”flyta runt” hela tiden! Slutsatts; jag känner mig allmänt klar nu. Det är inte spännande längre.

Samtidigt vet jag att när jag väl kommer hem kommer jag sakna mitt liv här, den frihet jag ändå (på gott och ont) har och framförallt folket här! Jag kan inte ens föreställa mig att åka härifrån och inte komma tillbaks igen. Det känns jättekonstigt.

Hm, jag är något förvirrad och extremt trött. Så mycket att tänka på och inget konkret att göra åt saker och ting. För många familjesaker, för mycket ”framtid” och för lite sömn samt alldeles för mycket tid för mig själv. Så många planer, så många alternativ och absolut inget att göra åt saker och ting just nu. Mer än att vänta. Vänta, och tänka om. Det är i princip allt jag kan göra.

Gud, jag hatar att vänta! Jag mår bättre när jag har något att ta tag i, något jag kan hantera. Jag tycker inte om att vara overksam när det gäller stora saker. Jag vill antingen bli distraherad eller ta tag i det direkt. Härifrån kan jag inte göra något av det. Jag skriver arga brev som jag aldrig vågar skicka för att jag är en fegis och kladdar upp listor över ställen i världen jag vill besöka samtidigt som jag knappt ens vågar använda ett utedass och är värdelös på att ”överleva i tuffare miljöer”. Jävla skit!

Ja, hm, den senaste tiden har inte precis varit ”min tid” så att säga. Jag hoppas jag kommer ur den här neråtkurvan snart! (Men oj då, jag fick just en extremt klar bild i huvudet av de där underbara ”känselkurvorna” vi har tvingats gå igenom med både Svenska kyrkan hemma, EVS och TFG. Två gånger med TFG dessutom. ”Ni kommer först att må jättebra och sedan kommer ni må jättedåligt och sedan kommer ni må bra igen för att sedan må som sämst men efter det är det lugnt för efter det går det oftast upp igen och stannar uppe. Vad ni måste lära er är att…” o.s.v. o.s.v. xP)

Ta hand om er alla tappra hemvändare (undrar om man tekniskt sett får lov att kallas för ”hemvändare” om man inte har någonstans att…hm, vända ifrån utan bara står för ”hemmandet” xD) …/patrioter (så, nu känns det bättre rent skriftligt även om jag vet att det tekniskt sett inte är ett superbra ord i detta sammanhanget heller :P).
Saknar er
Miljoner kramar och litervis med kärlek


(Och igen, supertack för min über-mumsiga chokladask mamma och pappa. Älskar er!)

Okej, först borde jag kanske nämna att Victoria kör jättebra. Det är absolut inte vårt problem. Vårt problem å andra sidan tycks vara att varje gång vi sätter oss i en bil tillsammans så slutar det alltid med en mindre katastrof. Senast nu i kväll höll jag på att dö av en smärre hjärtattack då det sprang ut en stor fet grävling rakt framför bilen i den tätaste dimman jag någonsin varit med om och för att inte köra på grävlingen svängde Victoria så att bilen tappade greppet med bakhjulen och hamnade på tvären över vägen. Tack gode gud att den där grävlingen inte hade valt att försöka döda oss en minut senare då vi fick mötande trafik. Det hade kunnat sluta riktigt illa faktiskt!

Förra gången jag åkte bil med Victoria var för ca två veckor sedan. Då lyckades vi få rött ljus på bokstavligen vartenda övergångställe vi kom till. Vartenda ett. Vad är chansen egentligen?

Gången innan det åkte vi nästan vilse i jakten på adressen där vi skulle mötas upp för en diskussionskväll för 20+are i Leicester och när vi väl hittat dit hittade vi knappt någon parkering. Till slut parkerat vi ett parkeringshus. Låter ju inte så farligt eller hur? Nej, det tyckte inte vi heller tills vi kom tillbaks för att hämta bilen igen klockan 22.00 och inser att parkeringshuset stängde två timmar tidigare. Snacka om panik! Det slutade med att en av vakterna visade oss in bakvägen men när vi väl kom in kunde vi inte hitta den jäkla bilen igen! Jag tror vi letade efter den där bilen i säkert en halvtimme i det svinkalla parkeringshuset innan vi insåg att vi var på fel våning och till slut lyckades hitta bilen så vi kunde åka hem igen.

Förstår ni vad jag menar när jag säger att jag alltid är smått nervös då jag sätter mig i en bil med Victoria? Hur underbar hon än är så skrämmer det mig lite! xD

Okej, hjärtligt välkomna till den engelska landsbygden gott folk. Dagens i-landproblem: Under årets kallaste vecka bestämmer sig värmepannan i det hus jag bor i för att ta en tillfällig semester ungefär samtidigt som de få tappra plusgrader vi haft under de senaste dagarna drastiskt fryser till igen och förvandlar den extremt kompakta grå dimman till ett tunt lager is över allt och alla. Nice.

Jag har inget varmvatten, ingen värme i elementen och (liksom 99% av detta lands husbyggnader) ingen isolering. Mitt rum har förvandlats till en frysbox och mitt hår liknar för tillfället en fet, orörlig matta eftersom att jag vägrar duscha i vatten som (jag lovar) är nästintill nollgradigt! Pyjamasen som vanligtvis bara är en för stor t-shirt blev i går utbytt mot den tjockaste fliströjan jag har i garderoben, pyjamasbyxor av flanell och raggsockor. Dagtid springer jag runt i dubbla par strumpor och dubbla par tjocktröjor. Det ser extremt lustigt ut och jag känner mig lite som en Michelingubbe men det håller mig varm i alla fall xD haha.

Är inte livet ett underbar äventyr?



Ps. Måste bara dela med mig. Det här gjorde hela min dag i går! Fullkomligt fantastiskt! xD

Under kvällen genomgång av denna månadens bibelvers – Rom 10:9
Originalet:
If you confess with your mouth that “Jesus is Lord” and believe in your heart that God raised him from the dead you will be saved.

Och enligt den samlade styrkan av mitt hus nio invånare:
If you confess with your chest that “Jesus is Lord” and believe in your fart that God raised us from the Lord you will be risen.

Hejsan allihopa. Och ja, innan ni börjar hoppas på allt för mycket, jag jobbar fortfarande på mitt TFG-inlägg! Lessen för det! Det kommer snart…förhoppningsvis xD

Men i alla fall, för att återgå till det jag loggade in för: Jag var bara tvungen att få det nerskrivet; i morse vaknade jag till (trumvirvel) snö! Snö! Underbart ljuvligt dunliknande snö!

Fortfarande iförd endast pyjamas började denna lilla Filifjonka sin (för övrigt extremt långa) dag med att slänga upp sitt fönster på vid gavel och spendera fem härliga minuter med att bara andas in och försöka absorbera den underbart rena doften av vinter och nyfallen snö…och att fotografera den fina snön, så klart! ;) Haha

Åt lunch tillsammans med Victoria i dag. Nice!

Klockan fem var det dags att pallra mig tillbaks till jobb. Jobbar/jobbade split ^.^ Avlutar nu hela kalaset med en ”diet Coke” (det finns ingen coca-cola light i det här landet, det finns bara diet xD) och lite Mythbusters!

A good ending to a good beginning! (And yes, I do tend to turn into a five-year old when blessed with the wonderful sights of snow! This is not a “once in a lifetime moment” for me…or the poor people that has to put up with me xD)

Lots and lots of love to you all! <3
…and why on earth am I still writing in English?