En snusmumriks vandring ^.^

I onsdags var det prick en månad till min avfärd. 31 dagar. Det är 27 kvar nu. Resväskan står redan halvpackad, den enorma handlelistan/saker-som-måste-göras-listan som jag påbörjade i slutet av maj krymper stadigt ju mer tid som går. Nu återstår bara ett par småsaker.


Ett par småsaker och 27 dagar. Mindre än en månad…

Jag älskar min familj!

Ett kapitel i mitt liv håller på att ta slut. Jag har insett det nu. Det spelar ingen roll att jag kommer hem igen om 10 månader för när jag väl kommer hem, så kommer jag som någon annan. Jag, kommer att vara förändrad. Mitt hem, kommer inte att så otvingat självklart vara mitt hem längre. Vad ska jag ta mig till? Är jag mogen för ett liv i vuxenvärlden?

Min barndom lider onekligen mot sitt officiella slut. Den dag jag åker, lämnar jag mer än landet bakom mig.

Och så satt jag visst här igen. Det var inte längesedan mitt senaste inlägg. Bara et par dagar, ändå har det hänt en del sedan sist.

Jag har köpt ett headset (med den enorma mängd skypande jag kommer att göra det närmsta året i åtanke), fått sms från polisen (helt hysteriskt roligt xD mitt pass har kommit, ska hämta det i morgon tror jag) och börjat jobba igen ^.^ Oavsett vad jag säger på morgnarna så tycker jag faktiskt att det är ganska skönt måste jag erkänna. Jag gillar mitt jobb.

Utöver det firade jag min 20års dag i lördags (bara 2 månader för tidigt ;P) i samband med min ”hej-så-länge-jag-kommer-sakna-er-alla-som-in-i-bomben-ni-underbara-människor-fest”. Blev väckta av familjen som kom med sång, ljus, godis och en massa, massa paketer på morgonen och sedan fortsatte dagen likt en saga. Sista minuten städningar till höger och vänster, dammsuga ett rum här, stuva in lite kläder i garderoben där, göm ett par skor som stått framme de senaste tre veckorna, sätt upp en tavla (jag vet, måste seriöst se över min planering!) o.s.v. o.s.v. Efter det var det dags för den oundvikliga trängseln till duschen och de panikslagna ropen då man inser att ”Fan! Första gästen är redan här och jag har inte hunnit sminka mig än! Skit skit skit…när åt jag senast förresten? Hm…” Men oavsett allt det där så var det en underbar dag. Mycket tack vare min kära mamma! Pappa och pappa och Ulrika (fråga inte, det tar låång tid att förklara!) hjälpte visserligen också till men det var ganska glasklart redan från start vem det var som styrde denna skuta. (Jag har alltid haft en underbar fascination för korta, blonda sjökaptener ;D)

Runt 18⁰⁰ började gästerna ramla in och innan jag viste ordet av stod jag i trädgården och sippade på klarröd champagne med jordgubbar i och öppnade paketer. Jag vill bara tala om för folket (mina två tappra läsare) att det finns väldigt lite här i världen som slår sådana stunder. Väldigt få. Vi borde se till att fira oss själva (och få alla andra att vilja fira oss också) lite oftare här i livet. Dagens visdomsord från denna visa flicka ;) ta vara på det! Haha.

Men i alla fall, för att återgå till…mig. Allt var frid och fröjd i den stunden, då jag stod där med min nytatuerade och smått svidande fot (just de ja, jag tatuerade mig i fredags så fråga gärna om ni har fler frågor på den biten) och öppnade paket och kramade om mina överraskningsgäster (tack för att ni kom), sen bröt allt ihop. Eller ja, fullt så dramatiskt var det kanske inte, jag bröt ihop snarare. Mamma höll tal. Hon hade skrivit ett helt A4ark långt tal och redan efter de två första meningarna storgrät jag. Inför hela släkten! Gud som jag grät. Jag klarar inte riktigt av sådant vet ni xD haha. Jag menar, jag gråter till ”extreme home makeover” och disneyfilmer. Varje gång! Hur kan man då inte gråta när ens mamma berättar att hon älskar dig och är stolt över dig (fast med en massa andra och mycket vackrare ord) och sen ovanpå allt kröner dig till prinsessa (jag fick en krona och allt ^.^)?! Jag stortjöt!

Sen blev det ju inte precis bättre när jag insåg, ”va fan! Nu händer det verkligen. Nu, precis just nu. Det här är allt liksom. Många av de som kom i lördags kommer jag tyvärr inte hinna träffa innan jag åker. Nästa gång man ser alla dessa ansiktena kommer vara till jul, om ens det!”

I den stunden funderade jag allvarligt på om jag inte borde stanna hemma. Men ack nej, mina föräldrar (samtliga fyra i det här fallet) har inte uppfostrat en fuskare eller en vekling. Jag fullföljer ALLTID det jag väl har påbörjat! Så nu jävlar x) Djupa andetag, jag är inte rädd, det kommer att gå bra. Djupa andetag, in, ut.

I alla fall, summan av kardemumman (var kommer det uttrycket ens ifrån?) var att jag hade en helt underbar dag och skulle skriftligen vilja tacka varenda kotte som gjorde det möjligt! Ni är fullkomligt underbara hela högen!

Massor av kärlek från en smått panikslagen resenär ^.^
Karmar
Catta


Ps. Den där väskan fick jag inte alls av mina föräldrar visade det sig utan från min gammelfarmor Elsa och här kommer (som efterfrågat) en bild på min nya skönhet ;P haha

Så, äntligen har bitarna börjat falla på plats. Väskan är som sagt inköpt, passet fixade jag i dag, banken är uppklarad, min packningslista växer allt eftersom jag kommer på mer och mer som jag bara måste ha med mig och paniken har nu officiellt infunnit sig. Jag kom ju nämligen på i söndags morse att vänta, va fan, vi är faktiskt inne i juli nu. Juli! Jag åker i augusti, det är nästa månad. Djupa andetag – in, ut, in, ut. Herre gud, vad är det jag har gett mig in på? (Frågar jag mig för femtielfte gången bara den här månaden)

Aja, det kommer gå bra, jag är inte rädd. Det kommer gå bra, jag är inte rädd! Jag måste nog bara terapi läsa en riktigs sliskigt romantisk bok en timme eller två. Eller varför inte en riktigt bra sagobok? Jag har precis börjat läsa igenom Mumin-böckerna. Just nu håller jag på att läsa bok nummer 3 ”Muminpappans memoarer”. De är faktiskt förvånansvärt roliga! Riktigt bra böcker måste jag erkänna x) haha. Och så är jag lite besatt av snusmumriken. Han är bara en så skön karaktär! Länge leve den filosoferande vandraren som ständigt suktar efter underbara äventyr och nya upptäckter.

Men i alla fall (för att återgå till de där pusselbitarna som börjat falla på plats) så köpte jag en ny dator i förrgår. Jag kallar det min "resedator". Den är minimalisk xD helt underbart söt. Perfekt både för resor och framtida högskolestudier ^.^ Vem var det som sa att jag inte kunde planera och tänka långsiktigt? ;)

bara en liten jämförelse mellan min "normalstora" dator och min nya "resedator" x)

Ordnade upp allt med banken i dag och fick även inhandlat en enorm (och väldigt gul) resväska till mig själv i förtidig 20års present från mina underbara föräldrar ^.^

Nu var det bara...ja, allt annat kvar att ta tag i. Haha. Men men, jag är i alla fall lite närmare att vara klar i dag än vad jag var i går. Underbart!