En snusmumriks vandring ^.^

…then today’s soundtrack would be: The world spins madly on by the Weepies

Har känt mig konstigt utspacead hela dagen. När busschauffören frågade vart jag var på väg svarade jag med fel stad och allt jag har sagt i dag har kommit ut helt fel. Orden har liksom snubblat ovanpå varandra och jag har tappat vissa ord, pratat svengelska större delen av dagen till och med. Jag tyckte nästan lite synd om Carina (som jag åkte in till Melton med för ”en dag på stan”). Den stackaren fick stå ut med mina tvetydiga meningar hela dagen! (Eller ja, halva dagen snarare. Jag stannade ett par timmar längre i Melton efter det att hon åkt hem för att ta min vanliga kopp kaffe på Neros och försöka göra det mesta möjliga av min lediga dag utanför the Lodge Trust.)

Träffade Victoria i kväll igen. Ville prata av mig lite efter i går. Spenderade närmare två timmar hos henne med att bara prata och gå igenom saker. Jag känner mig konstigt trött och fullkomligt avtrubbad. Har som sagt varit helt utspacead hela dagen och är bara rent allmänt förvirrad!

Okej, när jag inte ens kan få ordning på mig själv skriftligt är det illa. Det här är ju helgalet. Aja, borde kanske försöka sova lite. Få ordning på huvudet och allt det där.

Ber om ursäkt ifall mina inlägg/tankar inte längre går ihop och är läsbara. Jag jobbar på det.



Ps. På tal om absolut ingenting: I dag köpte jag 8 liter coca-cola light, 3 tatueringstidningar och 23 böcker (varav 12 var från/av (?) Nora Robberts)! Det var det enda jag köpte i Melton. Var bara tvungen att säga det xD


And the world spins madly on…

Hejsan allihopa. Först och främst vill jag bara be om ursäkt för den långa radiotystnaden. Jag jobbar fortfarande på mitt ”TFGinlägg” från förra veckan. Så detta kommer inte att handla om det. Överhuvudtaget. Detta inlägget kommer handla om något som aldrig har hänt mig tidigare.

Oj, vad dramatiskt det lät. Dock inte desto mindre sant. Jag följde med Victoria till kyrkan nu i kväll. Jag har, efter halva min tid här, lyckats komma in i en sorts rutin gällande det där med att gå till kyrkan. Om jag jobbar morgon följer jag med Victoria till en kyrka i Leicester på kvällen och jobbar jag kväll följer jag med Dawn till Melton Vineyard på morgonen. Eftersom att kyrkan verkar vara ett av annars väldigt få tillfällen för mig att ”komma bort en stund” från jobb och från ”jippi-jag-är-nu-ledig-vad-ska-jag-göra…hm-vad- sägs-om-att-sitta-vid-datorn-i-fem-timmar-i-sträck-och-sedan-gå-och-lägga-mig?”-syndromet som jag utvecklat sedan jag flyttade ut hit på den blåsiga landsbyggnaden så försöker jag gå varje vecka. Och jag erkänner, i början var det bara för att träffa folk och för att, ja, som sagt ”komma bort en stund”. Efterhand blev det mer att jag faktiskt ville gå till kyrkan för kyrkans skull och i kväll…ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara.

Jag har aldrig hört någon predika på det sättet. Aldrig. För första gången sedan jag var 14 år gammal och skrev upp mig för konfirmationen satt jag igenom en hel predikan och kunde inte göra annat än att lyssna. Verkligen lyssna! Koncentrerat lyssna. På ett sätt som jag nog aldrig ens har varit kapabel till att göra tidigare. Oavsett om jag velat eller inte.

Dock var den biten inte den ”konstiga” biten. I bilen på vägen till kyrkan (det tar ca 40-45 minuter att köra dit) började vi prata om hur det där med att ”hitta tron” var och hur det gick till osv. I torsdags blev vi båda inbjudna (via en tjej vi mötte i kyrkan för ett par söndagar sedan) till en diskussionsgrupp och prästen som ledde denna grupp berättade att han hade varit född in i en sikhisk familj och varit sikh i hela sitt liv innan han i vuxen ålder följt med till en kristen kyrka och där blivit så övertygad att han trotts sin bakgrund, sin familj och, vad jag förstod det som, stora delar av sin umgängeskrets valt att konvertera till kristendomen. Victoria nämnde honom i bilden och det var så vi kom i på ämnet. Jag påpekade då att jag på ett sätt kände mig lite, ja, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara men ”snuvad” på min ”uppenbarelse” eftersom att min väg fram tills nu varit så lätt. Jag bestämde mig för att bli konfirmerad för att det lät roligt och för att mamma gärna ville att vi skulle göra det, jag bestämde mig för att fortsätta i en ungdomsgrupp efteråt eftersom att min konfirmationssommar mycket riktigt var superkul och så småningom fick jag jobb inom kyrkans barn- och ungdomsverksamhet. Och sen föll det sig väl ganska naturligt att jag någonstans där på mitten började fundera över Gud och Jesus och min tro ”på riktigt” också så att säga.

Ja, som en hyfsat lätt och garanterat smärtfri resa. Inga stora förändringar, inga drastiska svängar hit och dit. Som med allting annat i mitt liv fram tills nu gled jag mest bara med.

Vi pratade om det ganska länge. Hela resan dit faktiskt. Om det här med att bli kallad och hur man ser på det och att man kan gå till kyrkan och kalla sig kristen innan man egentligen tror och är villig att till 100% acceptera denna tron så att säga. Jag sa att för mig har det alltid känts som om jag väntat på någonting. Vad vet jag inte och varför vet jag inte heller men ja, det känns bara som om jag springer runt och väntar. Jag är lessen men jag kan inte förklara det bättre än så.

Så kom vi fram till kyrkan, sjöng våra sånger och lyssnade på kvällens predikan om talets makt och om hur vi måste släppa taget om all vår bitterhet. Jag måste bara säga det igen, kvällens präst var en underbar predikant!

Men så i alla fall, mässan var över och halvvägs ut så sprang jag och Victoria på en av de andra tjejerna, en kvinna från Ukraina (?) som kom hit tillsammans med sin man bara en månad efter det att jag själv kom hit och som vi träffat i torsdags på diskussionskvällen. Så medan hennes man stod och pratade med vad jag antar var en av hans vänner så ställde vi tre oss och pratade en stund. Slutade med att vi bytte telefon nummer och pratade lite om att göra nått en torsdag snart. Mitt i hela alltet kommer prästen (som jag tyvärr inte vet namnet på) upp till oss och började prata. Liene ursäktade sig så småningom och hon och hennes man försvann.

Vi det här laget vänder prästen-vars-namn-jag-aldrig-frågade-efter till mig och frågar; så hur länge har du varit kristen? Innan jag vet ordet av står han och berättar och ställer frågor om exakt samma saker som jag och Victoria precis pratade om i bilden på vägen dit. Läskigt!

Vi pratade en del om vad det där med att tro verkligen innebar och jag vet inte, men det kändes som om han liksom gav mig alla svaren utan att jag ens själv visste hur jag skulle formulera frågorna eller att jag ens hade frågorna! När han frågar om jag och Victoria vill be tillsammans med honom var jag inte sen att tacka ja.

För absolut första gången någonsin grät jag som ett litet barn i kyrkan! (Okej, bortsett från mitt dop och möjligen mamma och pappas bröllop när jag var ett och ett halvt år gammal, jag mins inte riktigt). Grät! Jag vet liksom inte hur jag ska förklara men jag lovar, i den stunden var det omöjligt att tvivla på att Gud finns. Det blev liksom bara så uppenbart!

Jag har kallat mig själv kristen i över fem år men det kanske är först nu jag börjar tro ”på riktigt” om man nu ens kan säga så.

Jag vet inte…jag vet ingenting längre. Allt jag vet är att det här har aldrig hänt mig tidigare och känslan efter i kväll. Det går inte att beskriva. Jag känner mig underbar just nu, fullkomligt underbar och värden är magisk.

Så, ska nu försöka skriva det snabbaste blogginlägget hitintills. Om ca 20 minuter bär det om igen av till Oakhams tågstation för ännu en resa till en konferens. Jag ser supermycket fram emot den här TFG omgången. Ska bli så jäkla härligt att träffa alla igen (och hur mycket jag än gillar mitt jobb så är det ju aldrig fel med lite semester ;P haha). Än vet jag inte hur bra eller hur stor tillgång vi kommer ha till Internet och så på det konferenscenter TFG har hyst in oss alla i i Wales så det kan dröja ett par dagar innan jag hör av mig igen.

Men i alla fall, innan jag åker måste jag bara dela med mig lite av gårdagen. Hade en riktigt bra dag faktiskt :D Kyrkan med Dawn på morgonen/förmiddagen, lunch (tillagad av Brenda) tillsammans med Brenda och Zsuzsi och sedan lite TV + dator tillsammans med Bekah innan pappa skypade ^.^ Superkul att prata med honom en stund medan stackars Truls vandrade av och an bakom datorskärmen, otåligt väntandes på att få tillbaks sin dator igen. (Pappa, du måste seriöst se till att skaffa en ny cam till den stora datorn xD haha.) Då mitt batteri dog övergav jag Bekahs sköna soffa som jag redan satt och halvsov i och vandrade tillbaks in till mitt rum. Pluggade in sladden, startade upp datorn igen och började packa väskan inför i morgon (i dag xP). Eller snarare, jag skulle ha börjat packa väskan. Slutade med att jag såg ett avsnitt av Mythbusters på youtube innan jag skypade med mamma och pappa + Stina i ca en timme.

Vilket osökt leder mig till det jag egentligen ville komma till. Ni vet den där lilla ”utskällningen-som-inte-är-en-ordentlig-utskällning-men-som-är-designad-till-att-ha-samma-effekt-som-en-ordentlig-utskällning” man brukar få när man kommer till sina föräldrar och berättar att man funderar på att göra något som de absolut inte tycker att du ska göra? Jag fick den i går. Via skype! Gud, jag skrattade så jag grät. Bokstavligen! Mammas ”onda öga” har liksom bara helt enkelt inte riktigt samma effekt i närbild på skype som den har i verkligheten. Helt underbart! Jag lovar, jag hade lätt kunnat göra ett helt avsnitt av hipp-hipp på det där! Stackars mamma, hon har det inte lätt xD

Men nä, nu måste jag springa. Ska åka snart och jag har fortfarande inte borstat tänderna xD haha.
Ha en underbar vecka allihopa så lär ni väl höra ifrån mig igen till helgen ^.^
Pözz och kram
<3

Okej, först borde jag nog nämna att jag har…hm ”gått vidare” efter mitt senaste inlägg ^.^ Haha. Jag har, öm ja, bara sådana dagar ibland och eftersom att jag (som jag precis skrev till pappa på FB) i princip har bytt ut min privata dagbok till en blogg för hela släkten + typ varenda kotte jag känner så råkade det bara vara så att folk visste om det den här gången :P haha. (Herre gud, jag håller på att förlora förståndet xD)

Efter det vill jag bara nämna att jag för tillfället är smått irriterad på livet i allmänhet xD I kväll spenderade jag först tre timmar med att försöka få in en av våra kvinnliga boende i duschen bara för att sedan (efter många om och men och djupa teatersuckar till både höger och vänster samt en del lögner om att hon ”faktiskt redan hade duschat”! Osv osv) spendera 20 minuter utanför badrumsdörren, tjatandes i all evighet för att få ut henne igen eftersom att det (precis som vi sagt till henne bara två minuter innan hon ”äntligen” bestämde sig för att NU var det dags för en dusch) var för sent! Klockan var för mycket och vi skulle sluta om mindre än 15 minuter. Det fanns helt enkelt inte längre någon tid! Men ja, då bestämmer i alla fall sig kvinnan i fråga för att hoppa in i duschen. Så klart.

Och så slutade det med att jag, efter att först ha trott att jag äntligen skulle kunna sluta fem minuter tidigare eller åtminstone i tid slutade (om igen) tio minuter senare. Dessutom hann jag bli utnämnd till jordens nya plågoande innan jag äntligen kunde höra låset klicka till bakom en hysteriskt skrikandes CS. Nice!

Fram till dess hade jag dock haft en riktigt bra dag! Hann skriva klart några brev innan jag började jobba och fick en lite försenad julklapp med posten från farmor och farfar. Supertack för min finfina kalender! :D Jag har häftmassat upp den på garderobsdörren ^.^

Nu är det i alla fall bara morgondagens shift kvar innan jag har en hel veckas ledighet! :D Eller ja, ledighet och ledighet. På måndag bär det av till Wales för TFG-big (konferens för alla TFG:are. Vi är nästan 100 personer och jag ser sjukt mycket fram emot att få träffa alla igen :D) Gud, jag kan knappt vänta!!

Frosten kom i kväll också :D Äntligen! Var supervackert ute (om än lite kallt) när jag väl slutade för kvällen/natten. Ville bara nämna det ;) haha. Men nej, nu ska jag nog gå och lägga mig. Jobbar tidigt i morgon ^.^

Pözz och kram allihopa.
<3



Opps, skrev visst klart men glömde uppdatera innan jag gick och la mig xD Aja, det var i alla fall fredagen den 13 i går. Ville bara poängtera detta faktum. Överlevde alla? ;)

There are times
when my life seems so pointless
so empty
so lost

I have trouble finding my path. I travel fast, I travel long, desperately searching for some kind of independents and originality, and yet I seem to only move on other peoples already stepped up pathways.

There is a quote, on of my favourites, “paths are made by walking”. And I am walking. I refuse to stand still for longer than a minute. And yet, why do I feel so…stuck. Why is it, that I can move across borders and still never find anything new? I changed countries, I changed language, I even tried to changed my self and yet I am still me. Still the same scared lazy old me with my head in the clouds and my heart in the future. Never present, never just here.

I have this image in my head of who I want to be. A girl that’s never scared, constantly courageous and always true to herself. She is beautiful and skinny. She is smart and funny, bright and colourful. She, is everything I am not.

If the world was created in only colours and people and emotions were shining bright I would still only be a pale baby blue tone. Barely even more than beige. That’s not who I want to be.

So why can’t I change? Why is it so difficult for me? How come it always seems like the world, in all it’s beauty and grace, it’s marvellous adventures and magnificent happenings simply floats me by? I can be standing in the eye of the storm and still it does not effect me. Still it keeps slipping between my fingers. So far away, even though it’s happening all around me.

My bubble is expanding, yes. But it is still just a plastic bubble. I can look at the world, but I can’t be a part of it.

Today, I feel slightly lost
and very pointless.

Måndag – Vaknade i Cambridge runt halv 10-tiden, bokade tågbiljett tillbaks till Oakham, fixade med taxi från tågstationen till Lodge Trust och packade min väska. Kvart över tre bar det av med buss till tågstationen, 20 i sex var jag tillbaks utanför mitt rum på the Lodge Trust. Det tog mig ca tre minuter att dumpa väskan mitt på golvet och rota fram datorn + laddaren. Spenderade resten av kvällen slappandes :P

Tisdag – Vaknade till ösregn, skallrande fönsterrutor och insikten om att jag inte bara behövde åka och handla en liter mjölk utan bokstavligen inte hade någon mat förutom två bananer hemma xD Lyckades till sist slita mig från den varma sköna sängen och bokstavligen kasta sig mig in i duschen för att undvika mitt svinkalla badrumsgolv.

Påklädd och redo med ryggsäcken slängd över ena axeln och raggsockorna nerstoppade i gummistövlarna var jag halvvägs bort till ”busshållplatsen” (det vill säga ena hörnan av uppfarten) när en kollega + boende kom körandes bakom mig. De skulle hälsa på AB:s mamma och undrade om jag ville ha skjuts till Melton. Egentligen var jag på väg till Oakham och Tesco men herre gud, jag är inte den som är den xD haha. Så det blev en timme längre i stan (= en ordentlig kopp kaffe på Nero Café :P) eftersom bussen hem gick bättre från Melton för min del.

Fem i fyra stoppade jag i mig ännu en banan (den tredje för dagen, jag har insett att jag är smått beroende xD) och begav mig till jobb för första gången på över tre veckor! Underligt underligt. Efter 10 minuter kändes det som om jag aldrig varit borta överhuvudtaget! Jag skulle lika gärna ha kunnat jobba bara dagen innan. Aja, jag antar att jag får vara tacksam för att det kom så naturligt i alla fall xD

Jag avslutade mitt shift med en död mus och en livrädd Victoria + SE. Om igen är jag smått förundrad över vad jag tydligen är fullt kapabel till att hantera när jag väl är så illa tvungen. Tog ut den stakaren ur fällan och virade in honom i lite papper, ner i en påse och vidare ut i soptunnan. Fick sedan veta att vi för tillfället tydligen hittar ca 4 möss i vecka i vårt kök. Nice! Ovanpå det är det tydligen så att de har varit tvungna att sätta ut fällor i mer än hälften av rummen här och i köket i Cottage (huset jag bor i) har de ett par specifika lådor och skåp som de inte ens kan använda under vinterhalvåret eftersom att de bokstavligen ockuperas av små möss. Välkommen till the Lodge Trust gott folk! xD

Dock väger folket här upp för den lilla ”mus-invasionen” (och för vädret, och för mitt svinkalla rum, och för det faktum att värmen + varmvattnet bara funkar sporadiskt osv. osv. xD). Mitt fack inne på kontoret var proppfullt med julklappar och julkort från nästan hela personalstyrkan i dag! Har jag nämnt att jag älskar människorna här? De är fullkomligt underbara!

Onsdag – Bekah kom tillbaks från Cambridge. Hon hade ett par dagars längre semester och stannade där tills i dag då xD Den människan är helt jäkla underbart fantastisk!!

Hm, känner nu att detta påstående nog behöver en liten ”bakgrundsförklaring”…undrar om det ens är ett ord xD Aja, så här var det: Jag har nog sagt att jag åkte med Bekah till Cambridge för att fira nyår. Men ja, jag kom tillbaks till England den 28 december, sov mig i princip igenom hela den 29 och åkte sedan ner till Cambridge tillsammans med Bekah den 30. Vi fick skjuts dit av hennes båda bröder (som hade kommit upp för att hälsa på dagen innan och stannat över natten) i en bil som högljutt protesterade hela resan igenom.

Väl framme i Cambridge (efter ca två timmars oväsen från bilens sida) gjorde vi inte mycket. Tog en kort promenad bort till mataffären för att handla mat för de kommande dagarna och spenderade resten av kvällen i varsin soffa med våra datorer i knäet och TV:n på som bakgrundsljud. Det vill säga vi gjorde precis det vi brukar göra x) haha.

Den 31 december firade vi den sista dagen av 2011 på det enda vettiga sätt vi kunde komma på. Vi åkte in till stan och kastade oss med huvudet före hej villt in i den galnaste shoppingrundan jag varit med om hitintills!

Till mitt försvar vill jag dock bara poängtera att till skillnad från de tidigare helgerna jag spenderat i Cambridge åkte vi bara och handlade en dag den här helgen. Inte alla dagar! Den första januari spenderade jag raklång i soffan iförd min nya One Peace xD Supernice!

Den 2 åkte jag hem igen (tillbaks till the Lodge Trust).

Men nu, för att komma till poängen och det jag egentligen ville säga när jag började detta svamlande: Någon gång under den där shoppingrundan den 31 sprang vi förbi den charmigaste lilla sakaffär jag någonsin sett. De hade helt underbara smycken och handväskor och krimskrams till både höger och vänster! Det var i den affären jag hittade en helt underbar Mumin-väska! Helt fantastiskt underbar och jag lovar, det tog verkligen hela min viljestyrka att sluta dregla över den och gå därifrån. Den där jäkla väskan kostade nämligen £60! Efter det spenderade jag resten av helgen med att övertala mig själv om att jag gjort rätt som inte köpt den.

Och jag hade nästan lyckats övertyga mig själv. Sen kom Bekah tillbaks. Och hon hade med sig presenter! Jag upprepar; den människan är helt jäkla underbart fantastisk! Hon hade köpt väskan till mig! Den galningen köpte en Mumin-väska till mig för £60! Och utöver det så hade Uncle John (som jag tyvärr missade eftersom jag var tvungen att åka tillbaks och jobba samma dag som han kom upp på kvällen efter sin semester :/) också köpte en väska till mig från Cath Kidston som jag tittat på rätt så länge.

Helt jäkla fantastiskt underbara människor!

Torsdag – Klockan 05.13 vaknade jag av vinden som slog emot mina fönsterrutor och kunde inte somna om igen efter det. Låg och halvslumrade tills klockan ringde 07.05 då det bar av till jobb. Jag jobbade split i dag. Wee xD Kan inte precis säga att det är något jag har saknat sådär extremt mycket. Haha.

Dock gav det mig lagom mycket tid mellan de båda arbetspassen för att faktiskt ta bussen in till Oakham som jag egentligen hade planerat att göra i tisdags. Jag hade en del saker kvar att bocka av på handlelistan ^.^ Dock var jag inte riktigt beredd på den mängd saker jag skulle hitta och instinktivt känna att jag ”bara måste ha”. Shit! Min facebook status för dagen löd:
Okey, I so miss my dad and his car right now. I just carried what felt like food for an entire freaking army back home on the buss. Well atleast I don’t have to go hungry now for…a month! The snow can come whenever it feels like. I am prepared! xD
Oh, and I also miss that magical fridge that my mom has at home that refills entirely on it’s own without me having to do a thing about it xD there is always something nice and yummy in there whenever I’m hungry ;)

Och okej, hälften av det jag faktiskt köpte antar jag att jag egentligen hade kunnat klara mig utan men det var såna saker som, ja, ni vet, “alltid kan vara bra att ha hemma” :P. Aja, som sagt, nu kan det snöa hur mycket det vill. Jag har mat så jag klara mig ett par veckor utan att behöva åka in till någon av städerna och handla.

Kvällen/natten spenderade jag tillsammans med Isabelle på skype igen. Denna gång kom vi upp i 2 timmar, 35 minuter och 40 sekunder xD haha.

Fredag – Satte egentligen klockan på 10 men kom inte upp ur sängen förrän närmare halv 1 xD Hann dock både duscha, klä på mig och borsta tänderna innan klockan 1 då Victoria hade bjudit över oss all (det vill säga oss fyra volontärer) på lunch. Supermysigt!!

Jag lovar, de enda gångerna jag egentligen faktiskt äter ordentligt ”utanför jobb” bortsätt från de få gånger jag äter ute eller käkar lunch på the country café (kaféet här på området) tillsammans med Bekah är när Victoria bjuder på lunch xD I dag bjöd hon på en supergod chiligryta med ris. Mums!

Samtalen flöt på lätt och smidigt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Från hur man firar/håller fest i Uganda med 300 personer till folkdräkter och underhållning samt (så klart) om jobb och ”våra” boende. Innan någon av oss viste ordet av var klockan redan kvart över 3 och det var dags att börja förbereda för jobb igen.

Jag spenderade en hyfsat lugn kväll i Garden House tillsammans med Christie vilket faktiskt var riktigt skönt. Hur mycket jag än älskar Lodge så måste jag säga att ibland är det ganska skönt att jobba i Garden House. De har ett mycket lugnare tempo och färre boende = mindre att göra ^.^

Lördag – Eftersom jag har jobbat på kvällarna hela jäkla veckan har jag inte haft möjlighet att skypa med familjen nu på ett tag så i morse satte jag faktiskt klockan gaska tidigt (8.30 min tid) så jag skulle kunna ringa hem innan jobb i stället för efter. Har saknat dem massor!

Skypade med mamma och pappa i ca en timme innan pappa skulle iväg till tippen och mamma skulle fortsätta med…ja, vad det nu än var jag redan har glömt bort xD Själv passade jag på att sova i ytterligare en och en halv timme innan jag var tvungen att stiga upp och duscha och klä på mig för inför jobb.

Söndag – Hade ännu en lugn dag på jobb i dag. Superskönt! Jobbade dock morgon så jag missade min ”favorit kyrka” på morgonen men hade å andra sidan min första ”lediga eftermiddag” för hela denna veckan i dag!

Hade tänkt skypa lite mer med familjen men de ville ju inte svara när jag ringde så jag såg en film i stället xD

Efter att ha varit inloggad i över två timmar ringde de äntligen tillbaks precis i tid för att vi skulle hinna prata i ca 15 minuter innan jag skulle iväg igen! Snyggt jobbat xD haha.

Följde med Victoria till en kyrka i Leicester ^.^ Egentligen följde jag bara med för sällskapets skull från början. Victoria är supernice att umgås med och både Carina och Zsuzsi skulle också med. Utöver det består även den kyrkan av helt underbara människor och även om jag bara varit där en gång tidigare är det alltid kul att prata med någon ny ^.^ Så, jag följde med.

Kvällens predikan utgick ifrån psalm nummer 139 som nog har potential till att bli en av mina nya favoriter. Dock fick jag lilla choken när mr Prälle väl öppnar munnen. Utöver att han låter precis så som jag inbillar mig att en riktigt förbannad lärare från 1700talet skulle ha låtit precis innan han började aga sina elever så fick han en text som jag skulle vilja klassa som extremt positiv att låta som om domedagen redan var över oss. Allvarligt!

Jag hade lite problem med det :P När mässan väl var över var det dags för den obligatoriska koppen te. Under ”te-stunden” började jag och Victoria prata om det och innan jag viste ordet av hade vi (jag, Victoria, en kille Victoria känner i den kyrkan och en störtskön tjej han i sin tur kände) världens diskussion! Tror vi höll på i säkert en timme. Skit nice! :D Blev dessutom i samma veva inbjuden till diskussionskväll för 20+are hemma hos Katrine (tjejen vi träffade ^.^) torsdagen den 26. Vet visserligen ännu inte om jag kan eftersom att det är med på nästa schema men jag hoppas verkligen att jag kommer kunna gå! :D



Så, det var min gångna vecka. Hm…vad mer finns det att berätta om. Jo just de. Utöver allt det där så har jag (och jag skyller helhjärtat på Isabelle för det här) blivit helt beroende av morrötter de senaste dagarna. Isabelle äter typ en om dagen och oftast äter hon den när vi pratar med varandra så när jag var och handlade häromdagen gick jag förbi grönsakshyllan och tänkte att va fan liksom. Jag kunde lika gärna prova en bunt. Så, jag köpte en bunt. Och jag åt en bunt, om dagen xD haha. Har käkat typ 4 om dagen den här veckan :P (Vilket påminner mig om att jag måste köa fler i morgon!)

Men nej, nu ska jag gå och laga lite ris. Är superhungrig!
Hörs snart igen ^.^
<3

Måndag – Vaknade i Cambridge runt halv 10-tiden, bokade tågbiljett tillbaks till Oakham, fixade med taxi från tågstationen till Lodge Trust och packade min väska. Kvart över tre bar det av med buss till tågstationen, 20 i sex var jag tillbaks utanför mitt rum på the Lodge Trust. Det tog mig ca tre minuter att dumpa väskan mitt på golvet och rota fram datorn + laddaren. Spenderade resten av kvällen slappandes :P

Tisdag – Vaknade till ösregn, skallrande fönsterrutor och insikten om att jag inte bara behövde åka och handla en liter mjölk utan bokstavligen inte hade någon mat förutom två bananer hemma xD Lyckades till sist slita mig från den varma sköna sängen och bokstavligen kasta sig mig in i duschen för att undvika mitt svinkalla badrumsgolv.

Påklädd och redo med ryggsäcken slängd över ena axeln och raggsockorna nerstoppade i gummistövlarna var jag halvvägs bort till ”busshållplatsen” (det vill säga ena hörnan av uppfarten) när en kollega + boende kom körandes bakom mig. De skulle hälsa på AB:s mamma och undrade om jag ville ha skjuts till Melton. Egentligen var jag på väg till Oakham och Tesco men herre gud, jag är inte den som är den xD haha. Så det blev en timme längre i stan (= en ordentlig kopp kaffe på Nero Café :P) eftersom bussen hem gick bättre från Melton för min del.

Fem i fyra stoppade jag i mig ännu en banan (den tredje för dagen, jag har insett att jag är smått beroende xD) och begav mig till jobb för första gången på över tre veckor! Underligt underligt. Efter 10 minuter kändes det som om jag aldrig varit borta överhuvudtaget! Jag skulle lika gärna ha kunnat jobba bara dagen innan. Aja, jag antar att jag får vara tacksam för att det kom så naturligt i alla fall xD

Jag avslutade mitt shift med en död mus och en livrädd Victoria + SE. Om igen är jag smått förundrad över vad jag tydligen är fullt kapabel till att hantera när jag väl är så illa tvungen. Tog ut den stakaren ur fällan och virade in honom i lite papper, ner i en påse och vidare ut i soptunnan. Fick sedan veta att vi för tillfället tydligen hittar ca 4 möss i vecka i vårt kök. Nice! Ovanpå det är det tydligen så att de har varit tvungna att sätta ut fällor i mer än hälften av rummen här och i köket i Cottage (huset jag bor i) har de ett par specifika lådor och skåp som de inte ens kan använda under vinterhalvåret eftersom att de bokstavligen ockuperas av små möss. Välkommen till the Lodge Trust gott folk! xD

Dock väger folket här upp för den lilla ”mus-invasionen” (och för vädret, och för mitt svinkalla rum, och för det faktum att värmen + varmvattnet bara funkar sporadiskt osv. osv. xD). Mitt fack inne på kontoret var proppfullt med julklappar och julkort från nästan hela personalstyrkan i dag! Har jag nämnt att jag älskar människorna här? De är fullkomligt underbara!

Onsdag – Bekah kom tillbaks från Cambridge. Hon hade ett par dagars längre semester och stannade där tills i dag då xD Den människan är helt jäkla underbart fantastisk!!

Hm, känner nu att detta påstående nog behöver en liten ”bakgrundsförklaring”…undrar om det ens är ett ord xD Aja, så här var det: Jag har nog sagt att jag åkte med Bekah till Cambridge för att fira nyår. Men ja, jag kom tillbaks till England den 28 december, sov mig i princip igenom hela den 29 och åkte sedan ner till Cambridge tillsammans med Bekah den 30. Vi fick skjuts dit av hennes båda bröder (som hade kommit upp för att hälsa på dagen innan och stannat över natten) i en bil som högljutt protesterade hela resan igenom.

Väl framme i Cambridge (efter ca två timmars oväsen från bilens sida) gjorde vi inte mycket. Tog en kort promenad bort till mataffären för att handla mat för de kommande dagarna och spenderade resten av kvällen i varsin soffa med våra datorer i knäet och TV:n på som bakgrundsljud. Det vill säga vi gjorde precis det vi brukar göra x) haha.

Den 31 december firade vi den sista dagen av 2011 på det enda vettiga sätt vi kunde komma på. Vi åkte in till stan och kastade oss med huvudet före hej villt in i den galnaste shoppingrundan jag varit med om hitintills!

Till mitt försvar vill jag dock bara poängtera att till skillnad från de tidigare helgerna jag spenderat i Cambridge åkte vi bara och handlade en dag den här helgen. Inte alla dagar! Den första januari spenderade jag raklång i soffan iförd min nya One Peace xD Supernice!

Den 2 åkte jag hem igen (tillbaks till the Lodge Trust).

Men nu, för att komma till poängen och det jag egentligen ville säga när jag började detta svamlande: Någon gång under den där shoppingrundan den 31 sprang vi förbi den charmigaste lilla sakaffär jag någonsin sett. De hade helt underbara smycken och handväskor och krimskrams till både höger och vänster! Det var i den affären jag hittade en helt underbar Mumin-väska! Helt fantastiskt underbar och jag lovar, det tog verkligen hela min viljestyrka att sluta dregla över den och gå därifrån. Den där jäkla väskan kostade nämligen £60! Efter det spenderade jag resten av helgen med att övertala mig själv om att jag gjort rätt som inte köpt den.

Och jag hade nästan lyckats övertyga mig själv. Sen kom Bekah tillbaks. Och hon hade med sig presenter! Jag upprepar; den människan är helt jäkla underbart fantastisk! Hon hade köpt väskan till mig! Den galningen köpte en Mumin-väska till mig för £60! Och utöver det så hade Uncle John (som jag tyvärr missade eftersom jag var tvungen att åka tillbaks och jobba samma dag som han kom upp på kvällen efter sin semester :/) också köpte en väska till mig från Cath Kidston som jag tittat på rätt så länge.

Helt jäkla fantastiskt underbara människor!

Torsdag – Klockan 05.13 vaknade jag av vinden som slog emot mina fönsterrutor och kunde inte somna om igen efter det. Låg och halvslumrade tills klockan ringde 07.05 då det bar av till jobb. Jag jobbade split i dag. Wee xD Kan inte precis säga att det är något jag har saknat sådär extremt mycket. Haha.

Dock gav det mig lagom mycket tid mellan de båda arbetspassen för att faktiskt ta bussen in till Oakham som jag egentligen hade planerat att göra i tisdags. Jag hade en del saker kvar att bocka av på handlelistan ^.^ Dock var jag inte riktigt beredd på den mängd saker jag skulle hitta och instinktivt känna att jag ”bara måste ha”. Shit! Min facebook status för dagen löd:
Okey, I so miss my dad and his car right now. I just carried what felt like food for an entire freaking army back home on the buss. Well atleast I don’t have to go hungry now for…a month! The snow can come whenever it feels like. I am prepared! xD
Oh, and I also miss that magical fridge that my mom has at home that refills entirely on it’s own without me having to do a thing about it xD there is always something nice and yummy in there whenever I’m hungry ;)

Och okej, hälften av det jag faktiskt köpte antar jag att jag egentligen hade kunnat klara mig utan men det var såna saker som, ja, ni vet, “alltid kan vara bra att ha hemma” :P. Aja, som sagt, nu kan det snöa hur mycket det vill. Jag har mat så jag klara mig ett par veckor utan att behöva åka in till någon av städerna och handla.

Kvällen/natten spenderade jag tillsammans med Isabelle på skype igen. Denna gång kom vi upp i 2 timmar, 35 minuter och 40 sekunder xD haha.

Fredag – Satte egentligen klockan på 10 men kom inte upp ur sängen förrän närmare halv 1 xD Hann dock både duscha, klä på mig och borsta tänderna innan klockan 1 då Victoria hade bjudit över oss all (det vill säga oss fyra volontärer) på lunch. Supermysigt!!

Jag lovar, de enda gångerna jag egentligen faktiskt äter ordentligt ”utanför jobb” bortsätt från de få gånger jag äter ute eller käkar lunch på the country café (kaféet här på området) tillsammans med Bekah är när Victoria bjuder på lunch xD I dag bjöd hon på en supergod chiligryta med ris. Mums!

Samtalen flöt på lätt och smidigt. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Från hur man firar/håller fest i Uganda med 300 personer till folkdräkter och underhållning samt (så klart) om jobb och ”våra” boende. Innan någon av oss viste ordet av var klockan redan kvart över 3 och det var dags att börja förbereda för jobb igen.

Jag spenderade en hyfsat lugn kväll i Garden House tillsammans med Christie vilket faktiskt var riktigt skönt. Hur mycket jag än älskar Lodge så måste jag säga att ibland är det ganska skönt att jobba i Garden House. De har ett mycket lugnare tempo och färre boende = mindre att göra ^.^

Lördag – Eftersom jag har jobbat på kvällarna hela jäkla veckan har jag inte haft möjlighet att skypa med familjen nu på ett tag så i morse satte jag faktiskt klockan gaska tidigt (8.30 min tid) så jag skulle kunna ringa hem innan jobb i stället för efter. Har saknat dem massor!

Skypade med mamma och pappa i ca en timme innan pappa skulle iväg till tippen och mamma skulle fortsätta med…ja, vad det nu än var jag redan har glömt bort xD Själv passade jag på att sova i ytterligare en och en halv timme innan jag var tvungen att stiga upp och duscha och klä på mig för inför jobb.

Söndag – Hade ännu en lugn dag på jobb i dag. Superskönt! Jobbade dock morgon så jag missade min ”favorit kyrka” på morgonen men hade å andra sidan min första ”lediga eftermiddag” för hela denna veckan i dag!

Hade tänkt skypa lite mer med familjen men de ville ju inte svara när jag ringde så jag såg en film i stället xD

Efter att ha varit inloggad i över två timmar ringde de äntligen tillbaks precis i tid för att vi skulle hinna prata i ca 15 minuter innan jag skulle iväg igen! Snyggt jobbat xD haha.

Följde med Victoria till en kyrka i Leicester ^.^ Egentligen följde jag bara med för sällskapets skull från början. Victoria är supernice att umgås med och både Carina och Zsuzsi skulle också med. Utöver det består även den kyrkan av helt underbara människor och även om jag bara varit där en gång tidigare är det alltid kul att prata med någon ny ^.^ Så, jag följde med.

Kvällens predikan utgick ifrån psalm nummer 139 som nog har potential till att bli en av mina nya favoriter. Dock fick jag lilla choken när mr Prälle väl öppnar munnen. Utöver att han låter precis så som jag inbillar mig att en riktigt förbannad lärare från 1700talet skulle ha låtit precis innan han började aga sina elever så fick han en text som jag skulle vilja klassa som extremt positiv att låta som om domedagen redan var över oss. Allvarligt!

Jag hade lite problem med det :P När mässan väl var över var det dags för den obligatoriska koppen te. Under ”te-stunden” började jag och Victoria prata om det och innan jag viste ordet av hade vi (jag, Victoria, en kille Victoria känner i den kyrkan och en störtskön tjej han i sin tur kände) världens diskussion! Tror vi höll på i säkert en timme. Skit nice! :D Blev dessutom i samma veva inbjuden till diskussionskväll för 20+are hemma hos Katrine (tjejen vi träffade ^.^) torsdagen den 26. Vet visserligen ännu inte om jag kan eftersom att det är med på nästa schema men jag hoppas verkligen att jag kommer kunna gå! :D



Så, det var min gångna vecka. Hm…vad mer finns det att berätta om. Jo just de. Utöver allt det där så har jag (och jag skyller helhjärtat på Isabelle för det här) blivit helt beroende av morrötter de senaste dagarna. Isabelle äter typ en om dagen och oftast äter hon den när vi pratar med varandra så när jag var och handlade häromdagen gick jag förbi grönsakshyllan och tänkte att va fan liksom. Jag kunde lika gärna prova en bunt. Så, jag köpte en bunt. Och jag åt en bunt, om dagen xD haha. Har käkat typ 4 om dagen den här veckan :P (Vilket påminner mig om att jag måste köa fler i morgon!)

Men nej, nu ska jag gå och laga lite ris. Är superhungrig!
Hörs snart igen ^.^
<3

Maria Mena - All this time (Pick-me-up song)
Lyssna på texten ^.^

http://www.youtube.com/watch?v=MBH-QbN5BcQ&feature=BFp&list=PL2DCB153EB43B74E2

Jag hade nog det flummigaste nyår någonsin i år. Friade ”svenskt nyår” på skype tillsammans med Isabelle och Carro (som jag också träffade på den där första intervjun uppe i Uppsala men som sedan, i stället för at åka till England via kyrkan valde/fick möjlighet till att åka som au pair till Canada!) Vi snackade i typ 3 timmar tror jag! Superhärligt! 16 minuter över 11 (min tid) ringde mamma för att önska gott nytt och tre kvart senare skålade jag med en redan halvt sovande Bekah. Fick även lite sms från en del av vännerna hemma ^.^ Sandra konstaterade redan efter fem minuter att vi nu levde i olika år. Snacka freaky! Coolt, men freaky! xD haha


Den första januari förra året började jag skriva dagbok (igen). Jag har en förmåga att börja skriva, och faktiskt skriva riktigt regelbundet i ett par veckor för att sedan, ja, glömma eller bara rent allmänt tappa lusten för skrivandet. Mitt liv är egentligen inte så intressant xD

Men i alla fall, förra året fick jag en helt underbar skrivbok i julklapp från mormor och jag bestämde mig ganska snabbt för att ha den som dagbok. Jag hade äntligen slutat skolan (efter många om och men och felsteg till både höger och vänster), jag hade jobb, jag hade vänner, jag var myndig och hade precis påbörjat både träning, en nyttigare kosthållning och den enformiga vägen till att ta mitt körkort. Jag betalade räkningar, tvättade mina egna kläder och samlade vuxenpoäng. Mitt liv hade så smått redan börjat förändras antar jag. Bara det att inte längre, efter 13 år, stiga upp varje vardagsmorgon och behöva gå till skolan, göra läxor och skriva uppsatser. Det var, hm, underligt. x) haha. Men livet fortsatte. Det tog inte lång tid innan den där nya ”frihetskänslan” försvann och ersattes av ”hm, och vad i helskotta ska jag göra nu då?”. Jag är fullt medveten, och har varit det hela tiden, om att jag vid något tillfälle måste tillbaks till skolan igen. NV är inte precis en linje du kan gå i tre år och sedan förvänta dig att få ett fast jobb. Problemet här är att jag fortfarande inte har en blekaste aning om vad det är jag vill studera :P

Så, mitt första dagboksinlägg den 1 januari 2011 blev ca 5 sidor långt och handlade i princip bara om hur enformigt mitt liv var och de äventyr och resor jag så desperat längtade efter. Nu, ett år senare sitter jag på en blekt gul manchestersoffa i Cambridge och skriver mitt första blogginlägg för år 2012. Dagboken ligger och samlar damm på mitt sängbord och har inte blivit rörd sedan i september. I stället har jag gått över till att samla alla mina tankar och känslor här. För (i sann DiNozzo-anda måste jag nu citera en film) ”what better way to share my private thoughts than to broadcast them on the internet” – easy A.

Mitt liv har på ett sätt tagit en drastisk vänding under det gångna året och ändå känns det lite som om ingenting har förändrats. Jag lever kvar i min lilla bubbla, jag råkar bara ha lite fler åkrar utanför fönstret och ett annat språk runtomkring mig. Jag är inte längre rädd för att åka tåg själv och jag börjar så smått lära mig att packa ”lätt” (eller ja, packa ”kompakt” är väl egentligen närmare sanningen om vi nu ska vara helt ärliga, men skit samma, låt oss låtsas att jag är en liten snusmumrik, bara för i dag ;D).

Jag har inte dammsugit på två månader och jag lever på vaniljyoghurt, mackor och vad mat jag kan få någon annan att laga till mig xD Rummet jag för tillfället bor i är mindre än en garderob och jag har redan börjat bli smått hysterisk varje gång jag ens tänker tanken på att jag på ett eller annat sätt måste få hem alla de saker jag har köp och samlat på mig bara under de första 4 månaderna här i England.

Jag saknar folket hemma i Sverige, så klart! Somliga dagar är värre än andra. Men det blir lättare. När jag var hemma över jul kom jag på mig själv med att hänvisa till England och the Lodge Trust som ”hemma”.

Jag har samanlagt åtta månader kavar här innan detta kapitel av mitt liv också är över. Vad som händer efter det är jag fortfarande inte 100% säker på. Jag har under de senaste veckorna lekt lite med tanken på att plugga en termin i Göteborg tillsammans med Isabelle. Skulle vilja läsa Svenska kyrkans grundkurs där i fyra månader men jag vet inte. Jag måste fortfarande ta det där förbaskade körkortet (kom typ knapps ens halvvägs förra gången :P typiskt mig. Haha) och jag måste hitta ett jobb igen när jag väl kommer hem. Jag skulle också vilja flytta hemifrån ganska snart och den där drömresan till Indien väntar fortfarande på mig.

Jag filosoferar och går på och jag ljuger inte när jag säger att jag nog har minst fem nya planer i veckan vad gäller ”den stora framtiden”. Än så länge har jag också försakat minst fem nya planer vad gäller den stora framtiden i veckan xD haha. Så i princip står jag kvar på ruta ett och trampar vatten.

Men men. Jag har som sagt 8 månader kvar här innan något av det andra behöver tas tag i ”på allvar”. Vi får väl se vad som händer. Det är ju trotts allt ett helt nytt år nu och om vi ska tro på Mayaindianerna behöver jag ju inte ens oroa mig över vad jag ska ta mig till, allt kommer vara över snart nog xD haha. Det här året kommer bli min tredje undergång så vitt jag vet. Än så länge lever jag, trotts millenniumskiftet och den 6/6 -06.

Men ja, vad var det nu jag egentligen skulle komma till…jo just det, det är trotts allt ett nytt år nu. Ett nytt år med nya möjligheter, nya erbjudanden och nya planer. Vem vet var jag hamnar innan nästa nyår. Vi får väl bara vänta och se vad som händer :D

Ta hand om er alla så hörs vi säkert snart igen ^.^
Pözz och kram
<3