En snusmumriks vandring ^.^

Spenderade min sista novembermorgon/förmiddag med att jobba och stå i. Eftermiddagen gick sedan åt till städning och julpyntning av mitt eget rum samt ett par rundor ner till tvättstugan. Vaknade nämligen i morse och insåg att jag bara hade tre rena strumpor kvar i lådan xD Tre! Två olikfärgade ”vanliga” strumpor (en blå och en mörkgrå) och en svart ankelstrumpa. Hm, detta får mig så smått att undra när jag möjligen kan ha behövt använda EN svart ankelstrumpa tidigare. Aja, det är väl ett av livets stora mysterium antar jag x)

Har även hunnit med att skriva ett par brev och boka mina tågbiljetter till flyget hem den 14 (nu är det bara två veckor kvar :D) Fick dessutom veta i går att jobbet står för tågresan både fram och tillbaks vilket gör mig till en väldigt glad volontär i kväll! Haha ^.^

Håller nu på att avsluta kvällen med lite julstämning i form av Kajsa Kavat och Pippi Långstrump firar jul. Klassiker med äkta julstämning, bättre blir det inte ;D

Visst, skratta ni, men jag är född in i en maskinstyrd värld och allvarligt, vet ni hur svårt det är att sopa upp kladdiga matrester? Min dammsugare hade klarat det på mindre än tre sekunder. Sopkvasten gjorde det inte! Och vad händer sen liksom, när du äntligen har lyckats samla ihop alla småsmulor och spillerier som av någon okänd anledning hamnat på golvet under dagen, ja, vad händer då? Då har du en fin liten hög med småkrams som bara ligger där. Och den försvinner inte. Och det är omöjligt att verkligen få upp allt, hur mycket du än försöker. Och man når inte in i hörnorna. Och allt är bara helgalet. Och varför sitter jag fortfarande och skriver om den förlorade konsten att sopa ett köksgolv?

Aja, dags att gå vidare. Bekah är tillbaka och med henne kom även alla hennes julsaker. Mellan farfar i frankrike och the Lodge Trust var hon hemma om en sväng hos hennes mamma och hämtade upp alla sina julprydnader. Inklusive hennes julgran. Så gissa vad jag, Jenny och Bekah gjorde halv 11 i onsdagskväll x) Jag kan nu stolt (?) erkänna att jag klätt årets första julgran. Haha.

För övrigt var onsdagen (som råkade vara kvällen då vi klädde granen och Bekah kom tillbaks, lessen att det tagit en vecka att uppdatera) en riktigt bra om än smått förvirrande dag. Jobbade mellan 7.30 och 14.00 och lyckades under de få timmarna vara i samtliga hus (the Lodge Trust består av tre olika hus, the Lodge – där jag jobbar, Garden house – för de äldre boende och Cottage house samt en bunte lägenheter för de mer självständiga boendena, som sitter ihop med Cottage). Började i Lodge, fast jag skulle egentligen ha varit i lägenheterna, fortsatte i Garden, stöttade sedan en av de boende från Cottage i Oakham på fikabesök (fluuuum, roligaste och stressigaste koppen kaffe jag någonsin köpt xP), tillbaks in till Garden och avslutade min dag med att stötta ytterligare en boende (denna gången från Lodge) för lunch i kaféet.

Jupp, jag har precis blivit omdöpt till ”Ping pong Cat” av Stuart (kollega). Så, från Catta till Cat till Curley Cat till Kit Cat tillbaks till Cat för att sedan sluta med ping pong Cat. Hm, jag vet inte riktigt om jag verkligen uppskattar denna senaste vänding i detta lilla drama! ;)

Mellan det förklädda lilla cirkuspasset (kallat jobb) och julgransklädnaden hann jag och Jenny även med en tripp till ”tjejkvällen” som hölls i Market Oveton Hall i onsdagskväll. Mysigt ^.^

Och nu, på tal om absolut ingenting! Vet ni hur jobbigt det är att vara sjuk när man inte är hemma xD Fram tills nu har jag haft turen att lyckas undvika diverse olika sjukdomar som har cirkulerat runt the Lodge Trust de senaste veckorna men i måndags, efter alldeles för lite sömn, för mycket kaffe på tom mage och lite åksjuka kände jag mig allmänt självömkande och extremt illamående. Det vill säga inte allt för olikt en magsjuk femåring x) Det slutade med att jag slängde mig på sängen och skypade med mamma och pappa i två timmar. Haha. Efter det att mamma och pappa loggat ut (de var bortbjudna på kvällen) loggade Flisan in. Wee! Slutade med att jag stannade uppe och pratade med henne i ytterligare tre timmar ^.^ Supermysigt! Vi insåg (efter de första två timmarna) att vi pratar för lite och alldeles för sällan ;) haha.

I går (fredags) firade vi Bekahs födelsedag ^.^ Supermysigt! Dock inte så mysigt som det hade kunnat vara om jag hade sovit över huvud taget den senaste veckan :/ Vaknade dessutom i morse (efter ca tre timmars sömn) med en svullen hals, ingen röst, en rinnande näsa och huvudvärk. Jippi. Jag känner mig såååå taggad för tillfället. Öm, NOT! Så nu sitter jag här och drömmer om att sjukanmäla mig och spendera hela morgondagen i sängen. Dock är chansen att det verkligen händer ungefär lika stor som chansen att jag kommer att vinna nobelpriset i litteratur för mitt ack så underbara bloggskrivande x) Det vill säga, inte superstor. Haha.

Nej, dags för lite avslutande roligheter, i morgon är det första advent och om bara mindre än tre veckor sitter jag på ett plan hem! :D Wee! Saknar er alla!!

Miljoner kramar tills nästa gång ;)
Vi ses snart
Pözz <3

Ps. Innan jag går och lägger mig och hoppas på lite härlig och efterlängtad sömn, ett litet…hm, inte tips utan snarare påstående; vitt vin + fruktsoda/sockerdricka = gott!, rosévin + coca cola = inte så farligt som det låter, helt ok faktiskt xD (Denna revolutionerande upptäckt gjordes under födelsedagsfirandet i fredags som en följd av knasiga scheman. Problem: inte suuuperbra att dricka vin sent på kvällen innan tidigt morgon shift. Lösning: spä ut vinet med vad vi kan hitta i kylen, aha, coca cola light! Man tager vad man haver, länge leve Pippi Långstrump!).

Okej, så det är min lediga helg och Bekah är och hälsar på sin farfar i frankrike. Nooot good!

Jag har insett en sak, i stunder av stress eller rent allmänt i stunder av tristess, verkar det som om min nördighet…utvecklas. Fram tills i går var allt helt ok. Fram tills i går lyckades jag hålla mig själv upptagen och sysselsatt. Bekah åkte i måndags och tisdag – torsdag jobbade jag. I fredags var jag i Melton under dagen och tillsammans med Jenny (en tjej som jobbar i kaféet på området och bor i Bekahs lägenhet under de dagar då hon jobbar så hon slipper pendla fram och tillbaks) på kvällen. Vi delade en pizza och lite vitlöksbröd och hade ett par riktigt härliga timmar skrattandes åt någon helknäpp brittisk TVshow. Vilket, oundvikligen, leder mig vidare till min utvecklande nördighet. Det är som en sjukdom. Först Batman, sen ett ”Nemi-inlägg”, nu, nu är det dags för lite Doctor Who. I en stund av tanklöshet under fredagskvällen råkade jag nämna att jag hade funderat på att köpa ett par säsonger av serien tills jag insåg hur många det fanns och att jag därmed antagligen aldrig skulle ha råd med det. Vad svarar underbara Jenny på detta uttalande? ”Jag har de första fem säsongerna på box, när mamma hämtar upp mig i morgon kan jag be henne ta med dem om du vill låna”. Vad svarar Catta? ”Yes pleas!”

Så, här ligger jag, efter nästintill 24 timmars non stop av ännu en si-fi serie med Aliens, tidsmaskiner, sarkastiska kommentarer och precis lagom flummig och mörk humor för min smak. Herre gud, var ska detta sluta?


Och om igen vill jag be om ursäkt för den extremt låga nivån mina senaste blogginlägg har sjunkigt till rent informations mässigt xD Men i ärlighetens namn så har det inte hänt särskilt mycket nytt i min lilla hörna av världen under den senaste tiden. Allt det som tidigare var så nytt och spännande har nu blivit vardagsmat och livet på landet rullar på i sin dimmiga och fuktiga lilla takt.

Dock bör jag väl meddela att jag har fick ett sommarjobb i onsdags :D Hade funderat på att fråga Liz (som är kvinnan som har hand om personalen) ett bra tag nu. Tänkte liksom att ska jag göra något så bör jag väl göra det ordentligt. Ett volontär år är inte ett volontär ÅR om jag bara är borta i 10 månader och alvarligt, det är rena mardrömmen att hitta jobb i Trelleborg under sommaren, varenda kotte mellan 14 och 24 som pluggar söker sommarjobb under juli och augusti. Så, jag kan ju alltid fråga, tänkte jag. De har ändå inga volontärer här under sommaren så de brukar ta in sommarpersonal och jag tänkte att ja, vid det laget är jag ju redan hemma med systemet och de boende så att säga :P Så, med ett förberett litet tal om just detta och det faktum att jag trivs väldigt bra här lyckades jag äntligen samla ihop mod nog för att faktiskt fråga Liz.

Det tog ca tre sekunder innan jag var anställd i ytterligare två månader. Tydligen gör jag ett ganska bra jobb ^.^ (vilket alltid är superroligt att hör). Så, min nya officiella ”hemkomst” är nu förflyttad till början av september i stället för slutet av juni.

Opps, nu bör jag nog återvända till the Doctor. Han är för tillfället (iklädd pyjamas) fullt upptagen i en svärdsfäktning mot en röd Alien (som i ärlighetens namn låter lite som en Orch) för att rädda hela mänskligheten (igen). Jupp, garanterat dags att vända uppmärksamheten tillbaks till Tv-rutan.


Måtte Bekah komma tillbaks snart!

Okej, jag erkänner, jag visste att det kunde vara ett misstag redan innan jag ryckte på ”play” första gången. När jag sedan tryckte vidare på ”next episode” 30 minuter senare var jag 110% på att verkligen var ett misstag men jag kunde bara inte låtabli. Det gick liksom inte att sluta och nu är jag fast xD

Mina damer och herrar, mednördar och ignorerade jordnära kritiker, jag har funnit det – svaret. Svaret på den stora gåtan. Jag har funnit…(dramatisk paus för effektens skull)…youtube! Och med youtube fann jag även samtliga avsnitt av Batman från 1966. Jupp vänner, ni läste rätt, den Tv-serie jag nästintill svor över igår finns att hitta på youtube i hela avsnitt.

Jag skulle aldrig ha börjat se dem!

Det är som att titta på ”Men in tights” när man egentligen vill se Robin Hood och jag verkar helt enkelt inte kunna stänga ner! Fullkomligt mållös sitter jag här och bevittnar denna makalösa parodi och undrar i mitt stilla sinne om jag ska skratta eller gråta xD

Jag kan ha överseende med pyjamaskostymerna. Jag har kommit över dem nu. (Det är lite som när du först klämmer tummen i en dörr och sedan bryter benet. Efter att ha trillat ner för trappan lär du ha glömt bort din tumme.) Jag kan ha överseende med plastleksakerna och de komiska specialeffekterna. (Jag må vara blond men jag är inte dum. Till och med jag vet att teknologin för 45 år sedan inte var vad den är i dag.) Vad jag däremot fortfarande har ett enormt problem med är den så ofantligt låga nivån på det grundläggande skådespeleriet och de nästintill pinsamma dialogerna. Må vara hänt att manuset skrevs av en 5åring under 60talet men någon måtta får det väl ändå vara!

Pappa, när jag kommer hem kommer jag behöva terapi. Gräver du fram tidningarna till mig? Snälla! Jag är smått desperat här xD haha

Hörs snart igen allihopa
Miljoner kramar
Catta <3


http://www.youtube.com/watch?v=D4EwtTWy1R4

Nananananananananananananananana Batman!

Okej, så i dag hade jag en uppenbarelse. En traumatisk uppenbarelse. Batman – 1966. Herre gud!

Här kommer jag, lyckligt ovetandes och glad i hågen efter en riktigt mumsig lunch tillsammans med Victoria och de andra volontärerna, intravandes på jobb. Helt oförberedd på den chock som snart skulle drabba mig. Jag hade ställt in mig på ännu en händelselös kväll med matlagning, bad och tandborstning. Så, nynnandes på den senaste låten jag hade fast i huvudet skuttar jag in i allrummet och hittar JH framför Tv:n. Det i sig var väl egentligen ingen överraskning eftersom han tycks vara fastklistrad framför nyss nämnda apparat utan det var vad han tittade på som nästan gav mig en hjärtattack! Två taniga män i pyjamaskostymer och plastleksaker.

Nu råkar det vara så att jag inte riktigt gillar de nyaste filmerna av Batman heller men det här var ju bara skrattretande. Hur kan man förstöra världens bästa superhjältes integritet så mycket med så lite ansträngning? Min enda räddning var Batmobilen som trotts den låga budgeten (för jag tar förgivet att spandexbyxorna bara var ett resultat av för lite pengar i tillverkandet av min hjältes utstyrsel) ändå lyckade se riktigt cool ut.

Jag menar allvarligt. Det borde vara olagligt att behandla Batman på det här sättet!



Behöver jag säga mer?

Batman är själva sinnebilden av en sann superhjälte. Han bekämpar ondskan utan superkrafter och utan att förvandlas till Gud själv. Batman är den enda hjälten (så vitt jag vet) som inte bara är sanslöst osjälvisk och änglalikt beskyddande hela tiden. Batman är en människa och människor gör misstag. Han är snuskigt rik, aningen självisk och han fortsätter framåt på ren viljestyrka och en benhård beslutsamhet. Han är mänsklig och nåbar. Det han är och det han gör är något han har format sig själv till. Det var hans val och hela budskapet med Batman är just det; Du har ett val – välj!


Min väska och mina nya fina skor ^.^
Och ja jag vet, tro mig, jag vet att jag är en nörd. Men som sagt, jag skyller det helhjärtat på min kära far! Allt är hans fel (förtjänst?)!

Jag ber om ursäkt till alla er stackare som både läser min blogg och har mig som facebookvän för ni tvingas genomlida en hel del upprepningar. Men eftersom jag bloggar till stor del för min egen skull (var meningen att jag skulle skriva dagbok men det sket sig ganska grundligt redan efter den första veckan) så kommer här ännu en upprepning ^.^

I går hade jag en helt underbar dag! Lyckades efter mycket om och men ta mig upp ur sängen i tid för Melton Vineyard (kyrkan jag gillar). Nice! Blev bara jag och Dawn den här gången. Vanligtvis brukar åtminstone en av de andra tjejerna eller Bekah följa med men i går var det visst bara jag som kunde/ville. Tyckte dock att det var ganska härligt (jag vet, jag är en hemsk människa) men utan de andra slutade det med att det ena samtalsämnet ledde till det andra och innan jag viset ordet av var vi inne på ganska privata och hyfsat djupa saker. Hur cheesy det än låter så kände i alla fall jag att vi ”connectade” på ett helt annat sätt i går. Allting flöt liksom bara på hur naturligt som helst när vi väl hade börjat. Från ”lessen att jag är lite sen jag somnade visst om igen” till familjevärderingar och lite tuffare historier från våra respektive bakgrunder och uppväxter m.m. Dawn är en helt fantastisk människa som har varit med om mer än de flesta.

Efter kyrkan hämtade vi upp Dawns pojkvän Steward och begav oss av till en av Meltons många pubbrestauranger för lunch. Sweet! ^.^

Kom tillbaks till the Lodge, mätt och belåten, runt kl 2 vilket gav mig gott om tid för att Skypa hem och se hur det var med åtminstone två av mina föräldrar. Hann även vinka lite till boror min innan han ropade ett ”hej då syrran”, grälade lite med mamma och pappa om när det var dags att vara hemma för middag och sedan sprang sin väg med orden ”Catta håller med mig, jag är hemma kl 8”. PANG, där gick dörren. Är inte tonåren underbara? ;) haha.

Klockan 3 var det dags för jobb igen. Söndagar här på the Lodge är sjukligt avslappnande så efter lite pappersarbete, lite musiklyssnande, lite galet dansande (som var helt och hållet mitt fel) runt vardagsrummet tillsammans med några av ”mina” boende var det dags för kvällsmat och sen iväg till kyrkan igen. Jag hade turen att hamna i gruppen som skulle iväg.

Okej att den kyrkan de boende åker till på söndagskvällar är ganska tråkig men den är klart mycket bättre än att sitta kvar här och titta på ”songs of praise” (vilket är vad alla de boende som inte kan eller vill åka någonstans gör). Så om jag fick välja mellan att stanna eller åka skulle jag definitivt välja att åka och om jag fick välja vart jag ville åka mellan de tre alternativen som finns en söndagskväll på the Lodge Trust så hade jag valt att åka med den grupp jag hamnade i.

Sammanfattning; jag var ändå väldigt glad över hur min dag på jobb artade sig.

Så, utöver att jag hade en helt fantastisk start på dagen och en sjukligt rolig fortsättning hade jag även en riktigt avslappnad jobbekväll x) haha.

Efter jobb spenderade jag ett par timmar med att underhålla en uttråkad Bekah som hade blivit hemskickad från jobb eftersom hon var magsjuk och framemot midnatt hade jag turen att ”springa på” Isabelle (svensk volontär som jag har pratat om tidigare, min ”partner in crime” från TFG konferensen xP) på facebook. Det var superkul att maila lite med henne igen. Var ett tag sen sist ^.^ Skickade även iväg ett mail till de andra paret föräldrar jag har och som jag inte hann skypa med tidigare under dagen.

Och, som pricken över i:et, fick jag dessutom brev från assistentkåren i går! (För er som inte redan vet det är assistentkåren min ungdomsgrupp i kyrkan hemma ^.^) De hade tillverkat en julkalender till mig :D Hur underbart är inte det? En julkalender!! Den var superfin och gjorde i princip hela min dag.

se så fin den är :D

Jag – Do you know why we celebrate Christmas?

JW – Yes, because of Jesus

Jag – What happened with Jesus on Christmas?

JW – He rose on a donkey…can we talk about the donkey now?

JW är för övrigt en av mina absoluta favoriter (som inte är favoriter för vi får egentligen inte lov att ha favoriter så han är faktiskt ingen favorit) här ^.^ Han påminner mig om en liten kille jag hade när jag jobbade i skolan förra året.

Så i dag har jag jobbat 8,5 timme. Två av de timmarna spenderade jag städandes tillsammans med några av de boende, ytterligare två timmar la jag ner på ”självstudier” i ”First Step – to your health and social care learning disability qualifications” (som är det certifikat jag nog kommer få i hantering av vuxna med förståndshandikapp när jag väl är klar med den här tegelstenen till studiepärm de har gett mig) och sist men inte minst spenderade jag just fyra timmar på en ”Safeguarding Adults – Alerters”-träning tillsammans med fem andra här från the Lodge. Det var faktiskt en riktigt intressant föreläsning men när föreläsaren öppnade hela presentationen med kommentaren ”I will try not to bore you to death” och ett stelt litet skratt skämtade han inte. Efter de första två timmarna började jag på allvar fundera på hur många sidor den här (för övrigt riktigt trevliga om än smått stela) mannen hade i sin till synes oändliga PowerPoint-presentation.


Och X-antal timmar och ett pubbesök senare x)
Så, nu har jag återhämtat mig, mitt huvud har slutat med sitt diskreta dunkande och min värld har äntligen återtagit sin normala vågräta horisont. Sitter bekvämt nerborrad i Bekahs soffa och mumsar vitlöksbröd framför TV:n. Det är ganska härligt att inte bo hemma ibland ;)

Hejsan allihopa.
Lessen för den två veckor långa radiotystnaden. Har haft fullt up! Förra veckan (vecka 43) bar det av till Derby för EVS konferens och den gångna veckan har jag spenderat städandes för kung och fosterland. Vi hade ”November sale” i lördags och enligt min ”mellan chef” var allt tvunget till att glänsa. Jippi! Smått hysteriskt om ni frågar mig. Men men, berättar mer om det sen. Tänkte att det nog är tio gånger lättare om jag tar allt i den ordning det faktiskt hände ;)


Så, vecka 43. Började veckan med min lediga dag vilken gick åt till att städa och packa väskan inför resan till Derby och EVS konferensen. EVS är organisationen som betalar det här året för mig och det var nu dags för ännu en ”uppstartningskurs”. Min tredje på lika många månader. Jippi. Jag var väl inte precis sådär super-road eller överdrivet inspirerad över att behöva sitta mig igenom ännu en omgång av ”så hanterar du bäst dina kulturkrokar”, ”konfliktlösningar” och ”lär dig kommunicera på rätt sätt”. Men men, tänkte jag, jag slipper i alla fall jobba på en vecka. Skulle spendera tisdag – fredag i Derby och när jag väl kom tillbaks hit var jag redan mitt inne i min lediga helg. Så, jag packade min väska och knallade lydigt ner till tågstationen tillsammans med två av de andra tjejerna här som också är EVS-volontärer och beredde mig på en hyfsat lugn vecka utan några stora överraskningar.

Ha. Jag borde ha vetat bättre. Redan innan vi kommit på tåget verkade dagen vändas upp och ner. Från att ha fått beskedet ”vi åker härifrån till tågstationen kvart i 11” kvällen före, knackade Bekah på min dörr halv 10 med det nya beskedet, ni åker om 30 minuter. Jaha, där stod jag, precis utkommen ur duschen, trodde att jag hade all tid i värden på mig för att packa och bli redo. Aja, jag har blivit klar på mindre tid än så förr. Smått andfådda träffades vi alla utanför kontoret för att vänta på skjutsen som ändå var 20 minuter sen. Suck. Men så småningom kom vi i alla fall iväg och efter ett 15 minuter försenat första tåg som ledde till att vi missade tåg numer två och fick vänta i en timme på nästa runda kom vi i alla fall fram till Derby så småningom. Och efter ytterligare lite klydd lyckades vi faktiskt till och med ta oss till hotellet utan några större ångestattacker (om man bortser från Carina som fick ett litet panikanfall när vi missade en avfart enligt den vägbeskrivning vi fått och därför ar tvungen att stanna var femte människa som passerade oss för att fråga om vägen).

Väl framme vid hotellet/konferenscentret väntade ännu en överraskning. Liv. Liv är en av de andra svenska volontärerna som jag kom hit med och jag hade (så klart, glömsk som jag är) helt missat att hon också var EVS. Liv bor och jobbar för tillfället i Edinburgh (Scottland) och sist vi sågs var i Sigtuna, under den svenska uppstartningskursen. Var superkul att träffas igen och pratar lite svenska ;)

Vad gäller själva konferensen var det inte så farligt som jag hade trott. 18 ungdomar från ett antal olika länder och en ledare/tränare från polen. 19 olika nivåer av engelsktalande, från bokstavligen nästan inte alls till flytande som vår tränare ^.^ Det blev en del riktigt intressanta konversationer runt matbordet på kvällarna. Haha. Ett av mina favoritexempel, det här är då en av tjejerna från Ungern berättar för Liv om hennes besök i Sverige en sommar:
                      ”We went to Nynäshamn and slept with two guys!”
                      Liv börjar skratta och tjejen från Ungern inser att något är fel och försöker förklara vad hon menar. Så hon fortsätter med;
                      ”No, they were gay. We went to Nynäshamn and slept with two gay guys!”

Kurserna var visserligen de samma bortsett från en del nya som var mer EVS-relaterade (så som försäkringar m.m.) men Basha (vår tränare) gjorde det hela mer som en ”rolig övning med ett redan känt tema” än en upprepning jag kände mig tvungen att genomlida.

Från början hade den här konferensen tydligen bara varit tre dagar men en del volontärer från tidigare år tyckte att det var för lite tid så i år blev det fyra dagar. Detta lämnade oss med ganska mycket ”ledig tid” över. Tid som vi spenderade i Nottingham :)

Det måste ha sett ganska roligt ut när en grupp på 19 personer kom travandes genom hela Derby för att ta bussen in till Nottingham. Snacka flashback till skolutflykterna i lågstadiet. Haha. Men in till Nottingham kom vi och väl där fick vi ca fyra timmars fri tid att röra oss runt i stan själva. Så länge vi var tillbaks på busstationen innan bussen ”hem” gick kunde vi göra i princip vad vi ville.

Jag och Liv spenderade ca två av de fyra timmarna sittandes med varsin kopp mumsigt kaffe på Starbucks och bara pratade. Supermysigt! Efter det tog vi en liten tur runt stan i det fina (regniga) vädret och hamnade så småningom på Primark. Inte bra! För er som inte vet det är Primark lite som Ullared…fast i England x) och de flesta av er har ju hört talas om mina helgalna shoppingresor till Ullared så jag tror ni förstår när jag säger; Ullared = inte bra! Eller åtminstone inte bra för min volontär-plånbok. Slutade med att jag spenderade alldeles för mycket pengar på saker jag egentligen inte behövde. Men men, det tycks vara min normalsyssla sedan jag kommit hit och gjort är gjort ;) (och jo, jag inser själv att detta är en extremt självdestruktiv vana som jag nog borde sluta med)

Poängen här är att jag hade en riktigt härlig fyradagarskurs på ett riktigt härligt hotell (där jag hade turen att få ett riktigt härligt eget rum dessutom) tillsammans med riktigt härliga människor ;D Sweet!


Lördagen vecka 43 spenderade jag halva dagen i sängen och den andra halvan framför Bekahs TV. Var för trött för att faktiskt göra något vettigt överhuvudtaget. Jag ”typ” packade upp min väska fram mot kvällskanten (det vill säga jag slängde alla kläderna i tvättkorgen och lämnade resten på den lilla golvyta jag har inne på mitt rum) bara för att sedan packa den igen. Söndag kväll bar det nämligen av till Cambridge igen med Bekah och Uncle John. Bekah hade spenderat helgen med att träffa vänner…någonstans och Uncle John hade hämtat upp henne där på väg till Cambridge. Någonstans på mitten hämtade de även upp mig ^.^ Så söndag, måndag och tisdagsförmiddag spenderades omigen i Cambridge. Härligt! Spenderade hela måndagen på stan (igen, som sagt, en extremt osund vana jag har) och gissa vad, jag hittade ännu ett par skor. Converse med Batman på!! Snacka lycka! Ultimat lycka! Och innan (minst) halva min släkt där hemma faller ihop i ett skrattanfall och börjar knappa in små elaka kommentarer om min lilla skofetisch och det senaste paret skor jag hittade här i Cambridge vill jag bara meddela er alla att jag betalade för detta paret själv! (Tack gode gud!)

Tisdagens tågtur hem bjöd på ännu en otrevlig försening som gjorde att i stället för att komma tillbaks till the Lodge i god tid till jobb kom vi tillbaks en kvart efter det att vi skulle ha börjat jobba. Men vi hade ringt i förväg så det var ingen som tog allt för illa upp. I slutändan var det ju faktiskt inte riktigt vårt fel att vi suttit fast 45 minuter utanför en pytteliten håla eftersom bommarna över vägen hade fastnat och inte ville fällas ner = tåget står still. Aja, varje dag är ett nytt äventyr. Fram kom vi i alla fall så småningom och då var det dags för jobb. Jag sov ganska gott den natten vill jag minnas. Somnade i princip redan innan jag slutat jobba ;)


På onsdagen kom familjen på besök :D superhärligt! Jag hade spenderat hela morgonen med att städa på jobb. Jippi! Varje år har the Lodge Trust två stora ”evenemang”. Ett i maj med en mini-marknad och hela jippot för barn med hoppborg och ansiktsmålning m.m. och ett nu i november då vi har vad de kallar för ”November sale” vilket i princip betyder att allt de boende har tillverkat under årets gång, från julkort till tavlor och träskulpturer m.m., är till försäljning tillsammans med blommor, kakor, böcker m.m. Nu råkade det vara så att November sale inträffade i lördags så jag har haft fullt upp hela veckan. (o.O) suuuck!

Men, för att återkomma till det jag egentligen ville skriva, min familj var här! :D wee! (Och med familj menar jag mammas halva xP haha). Dock stannade de inte länge. Bara över natten. Men det gjorde egentligen ingenting. Saknar dem massor men med tanke på att jag inte hade lyckats få ledighet och därmed fortfarande jobbade var det nog bäst att de inte stannade längre. Det finns ändå inte så mycket att göra här ute x)

De kom runt 2-tiden på onsdagen och åkte igen runt 2-tiden på torsdagen. Var superbra för jag hade lyckats tjata mig till att få morgonshiftet på onsdag och kvällspasset på torsdag. Eller nja, jobbade split shift på torsdag men det betydde bara att la familia hade till 10.45 på sig att städa stugan de hyrde (eftersom mitt rum är för litet för att dela) och packa ihop sina väskor. Sedan hade vi ett par riktigt härliga timmar på oss att umgås och rent allmänt bara mysa ^.^ me like! De hade haft ett par dagars semester i London innan de kom och hälsade på mig eftersom ingen av mina syskon hade varit i London tidigare. Och det visade sig att det här med shopping tydligen ligger i generna. Både min kära mamma och min kära syster fann frälsning på Primark och min bror hade stolt inhandlat en keps för 40 pund. En keps! Klaga inte på min skor gott folk!

Jag hade ett par underbara timmar med dem och det var faktiskt riktigt kul att visa dem runt området (även om det inte tog mer än max tio minuter xP).


Resten av torsdagen och hela fredagen spenderade jag städandes i ”mitt hus” (det hus jag jobbar i). Jag putsade varenda glasruta i varenda dörr, desinficerade vartenda handtag, räcke och strömbrytare jag kunde hitta, skrubbade trappan uppifrån och ner, gjorde samma sak med köket och matrummet samt de inbyggda bokhyllorna i samlingsrummet. Jag tror att jag under den gångna veckan har upptäckt minst två nya arter av spindlar och jag har ännu inte slutat nysa för allt damm som lagt sig som ett täcke över mina luftrör. Jippi! Nämnde jag att jag var dammallergiker och livrädd för just spindlar? Jag har haft en minst sagt intressant vecka.

Utöver allt det där har jag nu haft mitt första ordentliga möte med min handledare (vilket jag skulle haft efter typ två veckor här eller något sånt). Det gick faktiskt ganska bra. Vi kom fram till att jag inte har några problem med att fråga folk när jag har frågor och att jag tydligen sköter mig som jag ska. Bra att veta ;) Jag har också (efter mycket om och men och ett minimaliskt sammanbrott som så småningom ledde till att jag förklarade krig mot Ryanairs ”boka biljetter online”) lyckats boka mina flygbiljetter hem. Jag landar på Malmös flygplats den 14 december! (Vilket bara är om ca 5 veckor :D) och jag åker därifrån igen den 28 december. 15 underbara dagar hemma och en fullspäckad jul att se framemot ^.^

Jag har nu även lämnat in min ansökan om ledighet över lillasysters student nästa sommar :D


Lördag, November sale, finns inte så mycket att säga om den. Det gick bra och jag har fortfarande ingen aning om hur mycket pengar vi lyckades samla in. Men jag skulle tippa på ganska mycket ^.^

På kvällen däremot bar det av till Oakham tillsammans med Zsuzsi (tjejen från Ungern) och Victoria. De övriga jobbade tyvärr kväll så det blev bara vi. Den 5 november firas nämligen Guy Fawkes med fyrverkerier och ”majbål” och det hände inte precis mycket här på jobb eller i Market Overton överhuvudtaget. Så vi packade in oss i Victorias bil och åkte iväg till Oakham där vi var och såg ett helt otroligt ”fyrverkerispel” skulle man väl kunna kalla det. Var jättefint ^.^

Söndag, jobb igen. Var slut i hela kroppen när jag väl var klar med det. Vilket smidigt leder mig vidare till vad jag har gjort nu i dag; ingenting x) Det är min lediga dag i dag och jag bestämde mig för att för första gången på flera veckor inte sätta mitt alarm alls. Vaknade runt 12 och steg väl upp någon gång runt 1. Har haft en riktigt härlig slappedag i dag ^.^ Ska försöka skriva ikapp mig på brevfronten nu i kväll eller i någon gång i morgon. Ber verkligen om ursäkt till alla er som har fått vänta på era svar. Lovar att jag inte har ignorerat er med flit. Svar kommer snart.

Saknar er alla <3
Miljoner kramar från ett grådisigt England
Vi ses snart ;D
Catta


p.s. Lovar att det kommer lite bilder snart igen. Har inte haft ork att klydda med det nu i kväll bara x)