Hälsningar från Sigtuna…lite i efterhand
Jaha, då sitter man omigen på ett x2000 tåg mellan Malmö och Stockholm. Denna gång är jag dock på väg hem igen efter en underbart rolig och helt fantastisk lägertid i Sigtuna tillsammans med 8 andra fantastiska människor från hela landet och en störtskön handledare.
”Läger” i ordets sanna bemärkelse har det kanske inte varit utan då mer en uppstartingskurs för oss 9 svenska ungdomar som ska iväg på volontärresor nu i år. Nio uttagna av sammanlagt 25 sökande och jag är en av de nio! Jag kan fortfarande inte riktigt förstå det. Det var så sjukt intressant att träffa de andra tjejerna igen efter så lång tid. De flesta av oss hade ju bara träffats som hastigast under intervjudagarna i Uppsala tidigare i vintras och då var vi väl alla så uppspelta över att ens ha kommit så långt att ingen av oss riktigt var sig själv. Jag vet i alla fall att jag var så nervös inför själva intervjun att jag helt tappade all form av verbal självkontroll under de där få timmarna som vi spenderade tillsammans. De här tre dagarna har varit både underbart underhållande, lärorika och väl behövda för oss alla tror jag. Vi fick en vettig chans att ventilera våra farhågor, våra rädslor och våra bekymmer. Men vi fick även dela skämt, en stilla förundran över vad det är som händer med oss alla och positiva förväntningar inför det kommande året utomlands. Vi fick ställa frågor och vi fick ta del av ack så välbehövliga och efterlängtade svar och förklaringar. Vi fick även en grundläggande kunskap i konflikthantering och hur du hanterar en kulturkrock på bästa tänkbara möjliga sätt.
Så mycket som jag skrattat nu under veckans gång har jag nog inte skrattat på väldigt länge! Det är så skönt att veta att trots att vi är så olika och trotts att vi kommer från så olika platser i vårt avlånga land kan vi ändå komma så bra överens och ha så otroligt roligt utan att det behöver bli på varandras bekostnad eller utan at någon behöver känna sig utsatt eller utanför. Nu, när jag sitter här med ett regnigt Stockholm försvinnandes utanför tågfönstret kan jag inte låta bli att förundras över att det bara har gått tre dagar, knappt ens det för vi kom runt lunch i onsdags och åkte alla på varsitt håll redan vid tvåtiden nu i dag. Det känns som om gruppen som helhet har känt varandra i år och att lägret varade i minst ett par veckor. Den känslan kan dock bero på att jag sovit i genomsnitt ca 3,5 timmar/natt under de senaste dagarna och att det hela tiden händer något nytt och roligt runtomkring mig.
Nu sitter jag bara och väntar på att få komma hem så jag kan slänga mig i sängen och sova i minst 10 timmar innan jag ens orkar tänka tanken på att starta datorn igen och publicera detta. Så, när ni läser ”dagens” inlägg, tänk då på att det skrivits ”i går”.
Kramar
Catta
