Dagarna går. Augusti närmar sig med stormsteg.
Ett kapitel i mitt liv håller på att ta slut. Jag har insett det nu. Det spelar ingen roll att jag kommer hem igen om 10 månader för när jag väl kommer hem, så kommer jag som någon annan. Jag, kommer att vara förändrad. Mitt hem, kommer inte att så otvingat självklart vara mitt hem längre. Vad ska jag ta mig till? Är jag mogen för ett liv i vuxenvärlden?
Min barndom lider onekligen mot sitt officiella slut. Den dag jag åker, lämnar jag mer än landet bakom mig.
Älskar dig <3
Det kommer gå hur bra som helst för dig, men ingen har sagt att man inte får vara extremt flummig och nervös innan resan :) Du gör rätt ;) :)
Såklart kommer du att klara av att vara borta från lilla Sverige i 10 månader. Du kommer att till din stora förvåning märka att här hemma har det inte hänt ett enda dugg. Du däremot har fått det roliga och upplevelsen där du kommer att bli varse att du klarar dig alldeles utmärkt på egna ben, Hur otänkbart det än låter i dina öron idag så kommer du inte vilja åka tillbaks till Sverige och framförallt inte flytta hem igen. Jag vet det låter som en osanning men lyssna på en som vet........... När jag lämnade mina föräldrar för att resa utomlands var det lite ledsamt, givetvis. Men jag visste ändå någonstans därinne att hem kommer man alltid igen. När jag skulle lämna utlandet däremot var det helt andra känslor inblandade, för vem vet när man skulle komma tillbaka dit igen ? Och vad är det värsta som kan hända ? Att du inte trivs ? Eller att du saknar din familj och dina vänner ? Trivas kommer du att göra efter en tid och dina vänner och din familj kommer inte att låta dig vara ifred bara för att du reser till England...............Var så säker ;-)
