I’m a geek. I blame my father.
Okej, så i dag hade jag en uppenbarelse. En traumatisk uppenbarelse. Batman – 1966. Herre gud!
Här kommer jag, lyckligt ovetandes och glad i hågen efter en riktigt mumsig lunch tillsammans med Victoria och de andra volontärerna, intravandes på jobb. Helt oförberedd på den chock som snart skulle drabba mig. Jag hade ställt in mig på ännu en händelselös kväll med matlagning, bad och tandborstning. Så, nynnandes på den senaste låten jag hade fast i huvudet skuttar jag in i allrummet och hittar JH framför Tv:n. Det i sig var väl egentligen ingen överraskning eftersom han tycks vara fastklistrad framför nyss nämnda apparat utan det var vad han tittade på som nästan gav mig en hjärtattack! Två taniga män i pyjamaskostymer och plastleksaker.
Nu råkar det vara så att jag inte riktigt gillar de nyaste filmerna av Batman heller men det här var ju bara skrattretande. Hur kan man förstöra världens bästa superhjältes integritet så mycket med så lite ansträngning? Min enda räddning var Batmobilen som trotts den låga budgeten (för jag tar förgivet att spandexbyxorna bara var ett resultat av för lite pengar i tillverkandet av min hjältes utstyrsel) ändå lyckade se riktigt cool ut.
Jag menar allvarligt. Det borde vara olagligt att behandla Batman på det här sättet!
Behöver jag säga mer?
Batman är själva sinnebilden av en sann superhjälte. Han bekämpar ondskan utan superkrafter och utan att förvandlas till Gud själv. Batman är den enda hjälten (så vitt jag vet) som inte bara är sanslöst osjälvisk och änglalikt beskyddande hela tiden. Batman är en människa och människor gör misstag. Han är snuskigt rik, aningen självisk och han fortsätter framåt på ren viljestyrka och en benhård beslutsamhet. Han är mänsklig och nåbar. Det han är och det han gör är något han har format sig själv till. Det var hans val och hela budskapet med Batman är just det; Du har ett val – välj!
Min väska och mina nya fina skor ^.^
Och ja jag vet, tro mig, jag vet att jag är en nörd. Men som sagt, jag skyller det helhjärtat på min kära far! Allt är hans fel (förtjänst?)!
Äääääääääälskar skorna och väskan!
Det var MYCKET nära att jag kom hem från Vegas med ett foto av mig och BaMan tillsammans och båda livs levande...
