En snusmumriks vandring ^.^

Så, tillbaks på the Lodge igen efter en underbar fyradagarssemester i Cambridge tillsammans med Bekah. Åkte i torsdags och kom hem igen i går. Ber om ursäkt för att jag inte har uppdaterat förrän nu men jag kastade i princip in mina väskor (mina extremt tunga väskor) på rummet, borstade tänderna och föll in i en lång och välbehövd sömnbaserad koma!

Efter att ha jobbat till 12 i torsdags och sedan duschat, ätit samt hetspackat (eftersom jag inte hade haft vett nog att göra det innan) på 30 minuter kastade jag mig tillsammans med Bekah hysteriskt fnittrande in i den väntande taxibilen på väg mot Oakhams tågstation. Väl där insåg vi att vi för en gång skull var så pass tidigt ute att vi kunde ta det tidigare tåget. Så, en och en halv timme senare och lite sådär lagom möra i benen efter att ha suttit stilla så länge, snubblade vi ut på stationen i Cambridge för att möta upp Bekahs farfars bästa kompis (även känd under namnet ”Uncle John”) som skulle guida oss vidare till det hus i utkanten av Cambridge som vi lånade av honom under helgen. På vägen dit blev det pizza (den bästa pizzan jag någonsin ätit) och en liten tur runt stan.

Första dagen avslutades med en flaska vitt vin mellan mig och Bekah (rött vin för John) och ett besök på den lokala Indiska restaurangen. Mums!

På fredagen fick jag träffa Bekahs mamma som kom förbi en sväng. Uncle John gav oss (mig) en guidad tur av Cambridge och alla universitetsbyggnaderna och sedan blev det en runda bland affärerna. Dagen började dock med de snyggaste skor jag någonsin ägt. Uncle John är nog den knasigaste man jag någonsin träffat. Knasig, men med ett enormt hjärta. Tydligen har han en förkärlek för att strö pengar omkring sig och göra folk lyckliga. Låt oss bara säga att han lyckades! Medan jag fortfarande suckade över min brist på lön och försökte räkna ut om jag hade råd eller inte med dessa fantastiska skapelser till skor var Bekah och John i full färd med att konspirera emot mig bakom min rygg. Okej att mannen i fråga envisades med att betala all min mat under den tid han fortfarande var kvar i Cambridge men att köpa skor för 55 pund till en människa han bara känt i 24 timmar var liksom för mycket. Och med tanke på att jag och Bekah precis hade haft den här diskussionen bara ett par timmar tidigare var det inte precis en överraskning att de lurade mig. Så, medan jag satt med ryggen mot kassan och drog på mig mina strumpor igen efter att ha provat skorna stod John redan och betalade. Han är inte precis en man som vet hur man tar ett ”tack men nej tack”. Vilket så småningom (efter ett mindre gräl) ledde till att jag var ett par dyra skor rikare och fullkomligt överlycklig! Jag är ganska säker på att jag nu har blivit godkänd in i familjen. Hm…

Lördag blev en ren och skär shoppingdag (igen). Vilket var anledningen till de extremt tunga resväskorna jag nämnde förut. Och på söndag (den dag som vi från början sagt att vi skulle spendera städandes det nu nästan soptippsliknande vardagsrummet och springa runt och fotografera i området vi bodde i) blev det lite mer shopping. Jag hittade en Batman-väska!

Alvarligt, Batman + nya skor! Vad mer kan en flicka begära?

Så, total sammanfattning; hade en UNDERBAR helg och jag ser alla mina ”fynd” som födelsedagspresenter och för dem vill jag (omigen) tacka! ^.^

Under de senaste dagarna har jag dock kommit fram till följande:

1. Jag och Bekah bör ALDRIG dela lägenhet. Med tanke på hur det där stackars huset såg ut efter bara två dagar.
2. Jag kommer aldrig skriva blogg på engelska eftersom TFG definitivt inte behöver höra något om mina små eskapader med shopping och vitt vin varje kväll.
3. Säga vad man vill om helgalna scheman och så men de är ganska bra att ha när man vill ut på ett något längre äventyr och inte har så överdrivet många semesterdagar att ta ut. En 4 dagars helg var tredje vecka är helt ok enligt mig! 

Just nu sitter jag mest och njuter och känner mig superduktig. Har haft en superdag i dag! Bokade tågbiljetterna för fredag och nu är det bara tre dagar kvar, knappt ens det! Klarade även av ett helt kvällspass i princip på egen hand! Wee, I’m so good! Jag antar att alla de där passen med 30 (fullkomligt underbara men ändå…) skrikande ungar springandes runt fötterna på mig och den gångna sommaren då jag i princip gjorde tre personers jobb på egen hand gav mer än vad jag trodde. Låt mig bara klargöra; när de säger att du kommer jobba i ”team” menar de egentligen ”Ni kommer vara två på pappret men en av er kommer mest springa runt och hjälpa de andra husen eftersom hon är ’on call’ i kväll och behövs på annat håll. Grattis, du har nu 9 boende som alla behöver mat, bad och underhållning samt hjälp med tandborstning och till sänggåendet. Ha så kul!”

Men jag klarade det. Och med fem minuter till godo dessutom! Jag upprepar; I’m soooo good! xD haha.

Men nu bör jag nog gå och lägga mig. Insåg precis att klockan här närmar sig 12 och att jag ska upp igen hyfsat tidigt i morron. Jippi x)

Saknar er alla
Miljoner kramar <3
Catta