En snusmumriks vandring ^.^

I dag är det prick tre veckor sedan jag åkte hemifrån. Det känns inte om tre veckor. I morse kändes det som tre år, nu, när klockan börjar närma sig fyra och jag sitter bekvämt nersjunken i en blekt brun läderfåtölj på ett fik i Melton och dricker den första hyfsade koppen kaffe sedan jag kom hit känns det snarare som om jag åkte hemifrån i går.

Tiden har ett annat mönster här. Beroende på vad jag tar mig för flyter den antingen på det ena eller andra hållet. Jag har visst ännu inte riktigt vant mig vid det.

Denna resa är än så länge allt vad jag kunnat drömma om, och inget av det jag förväntat mig. Livet på landet har garanterat sina för och nackdelar och jag förundras över den konstanta ström av klagan och ibland även avsky jag brukade känna för lilla Trelleborg hemma. Tro mig gott folk, Trelleborg är inte litet. Min nya tillvaro har på bara tre veckor gett mig så mycket och jag kan utan att ljuga erkänna att jag redan har fått helt andra perspektiv på saker och ting.

Rent religionsmässigt (för det är ju ändå så att jag är här via en kristen organisation) måste jag erkänna att jag har haft möjligheten att uppleva både den absolut tråkigaste mässan jag någonsin varit på men också en av de allra bästa. Jag vet att större delen av mina kära läsare, släkt och vänner inte riktigt förstår eller kanske inte riktigt till fullo känner sig helt bekväma i, öm, låt oss kalla det ”min tro” och det faktum att jag faktiskt vill tro, vill gå till kyrkan, vill vara en del av en religion. Vill kalla mig själv för kristen och vill kunna stå bakom det uttalandet, utan att skämmas.

I söndags fick jag möjligheten att följa med ett par kolleger till Melton Vineyard church. Det var, om man bortser från den årliga skrikmässan hemma, den absolut bästa mässan jag någonsin varit på. Jag fick bokstavligen gåshud! Helt klart värt att offra en sovmorgon för och om jag har möjligheten till det kommer jag helt klart att gå dit igen.

Haha. Jag är lessen för detta helt olämpliga avbrott i den tidigare så alvarliga stämningen men jag råkade precis titta ut och insåg att det spöregnar nu xD För 20 min sedan var det strålande solsken och säkert 25 grader varmt. I England har vi aldrig problem med att hitta nya samtalsämnen då ett samtal har kört hjälplöst fast, vi kan prata om vädret en hel dag för det är aldrig det samma mellan den ena sekunden och nästa. Länge leve England. Sedan jag kom hit har jag haft allt från det bästa sommarvädret på hela detta året till vinter! September visar sig verkligen från sin bästa sida och imponerar med samtliga fyra årstider på en och samma gång. Underbart!

I går påbörjade jag min julklappslista. Ni som känner mig vet att jag har lister för allt och varje år gör jag en lista över samtliga personer jag ska handla julklappar till, vad jag har köpt (eller vill/ska/bör köpa) till dem och för hur mycket jag har handlat till varje enskild person. Listan i fråga är färgkodad och komplett med bilder på små tomtar x) Jag skyller på mina gener. Haha.

Nu ska jag nog börja avrunda för det står en ny, rykande het Caffé Mocha framför näsan på mig och jag kan riktigt höra hur en film ropar mitt namn och skriker efter min fulla och odelade uppmärksamhet.

Saknar er alla och tack för alla fina brev jag har fått. Blev superglad i går morse då jag insåg att det låg 6 nya brev och väntade på mig på kontoret. Hade tänkt skriva svar i kväll eller möjligen i morgon ^.^

Må gott och ha det bra tills vidare
Pözz och kram
Catta