En snusmumriks vandring ^.^

Utöver det faktum att Becca har alla Numb3rs säsonger + en hyfsat bred upplaga av olika filmer (inte ens i närheten av mina 370 DVD-filmer dock, men ändå) så har hon trådlöst bredband och en olåst dörr xD

Det är nu 12 dagar sedan jag åkte hemifrån. 12 dagar sedan jag med blandade känslor lämnade ”lilla landet lagom” bakom mig utrustad med en resväska jag inte kunde lyfta (tack igen pappa! Jag ska köpa en flaska whiskey till dig när jag kommer hem igen som kompensation för övervikten), ett handbagage jag knappt kunde stänga och en klump av nerver i magen.

Det har hänt mycket sedan dess. Eller inget alls, beroende på hur man ser på det. Än har jag inget eget Internet, än har jag inget engelskt bankkonto och jag väntar fortfarande på att min dagbok och pippi (stackars gamla pippi, han har det inte lätt) ska komma med posten (de fick inte plats i väskan xP). Ändå känns det som om jag har varit här i flera månader. Livet på landet är…intressant. ”Centrum” i Market Overton är en åker, byshopen är mindre än ett skafferi och bussen går bara en gång i timmen, varannan timme går den på ena hållet (mot Melton) och varannan timme går den på andra hållet (mot Oakham). Oakham är en sjukt mysig stad. Lite som ystad (fast mindre) och Melton är faktiskt helt ok. Fortfarande litet, men bra affärer och helt ok priser.

Och på tal om priser och pengar. Herre gud! Jag lovar, jag har förvandlats till Tiffany Persson på Malmöfestivalen; ”bara 300 kr till, man måste ha en budget, bara 200 kr till”. Hittade bl.a. en sjukt snygg väska i dag, hittade en plånbok i går och har köpt minst (har faktiskt ingen aning om den korrekta summan) ett dussin böcker under den senaste veckan! Det här med budget är inte min starka sida x). Dock vill jag ta tillfället i akt och tacka släkt och vänner för alla pund jag fick i födelsedagspresent tidigare i sommar. Än håller de mig flytande ^.^ supertack till er alla!

Jobbet här är helt ok. Jag har börjat lära mig namnen på de boende och en del av den övriga personalen nu och rutinerna sjunker så sakteliga in. Dock har det blivit så sjukt mycket information under de senaste dagarna att min hjärna konstant jobbar på överdriv (om det nu ens är ett ord, jag är för tillfället inställd på 50/50 svenska-engelska). Det är faktiskt mycket svårare än jag från början hade trott att konstant prata engelska. Mycket svårare! Jag tappar en del ord ibland och jag måste konstant koncentrera mig på vem jag pratar med, vad vi pratar om och vilka ord jag bör använda. Till följd av detta och den konstanta strömmen av info som bokstavligen kastas över mig är jag nästan alltid trött och om man då lägger till ett helgalet skift-schema där jag ibland kan jobba mellan 13.00 och 22.00 ena dagen och mellan 7.30 och 18.00 nästa dag. Ja, låt oss bara säga att jag sover gott nu för tiden ;)

Dock måste jag säga att jag verkligen trivs här. Folket här är supertrevliga och en del av den yngre personalstyrkan är verkligen helt underbara. Kolla bara på Becca som redan första dagen bjöd in mig och i princip gav mig fri tillgång till både hennes filmer och bredband 24 timmar om dygnet. Eller Victoria (en av mina andra kollegor) som bjöd på pizza och tips om området efter jobb i onsdags.

Jag vet att alla vill se bilder och så och lustigt nog ligger de på kameran, jag lovar…men än har det inte riktigt kommit över till datorn :P Jag skyller på lantlivet. Allting tar 3 gånger längre tid här än hemma. Jag har börjat vänja mig vid att ”vi träffas kl 9” egentligen betyder ”vi träffas typ halv 10…typ”. Så, jag är verkligen lessen men jag lovar att de kommer snart…kanske ;D haha.

Måste dock avrunda för i kväll. De två sista volontärerna (Brenda från Uganda oh Zuzana från Ungern) kom nu i eftermiddags och jag och Becca leker lite med tanken på att dra med dem ner till pubben ^.^ (det där med budget ni vet…) Haha.

Supertack för alla fina kommentarer! Saknar er alla <3
Miljoner kramar från ett höstkallt England

Hör snart av mig igen.