Sista lördagen på jobb
I dag var mitt sista lördagsskift. Jag har mindre än en vecka kvar på jobb just nu. En vecka!?! Herre gud. På måndag har jag varit här i ett helt år! Var i helskotta tog tiden vägen?
Mina väskor är sånär som färdigpackade och rummet börjar likna det tomma skal jag flyttade in i för 12 månader sedan. På måndag kommer de nya volontärerna och i morgonkväll flyttar jag in hos Dawn. Mitt liv här är nästan över och jag måste säga att jag kommer att sakna det här stället mer än jag trodde att jag skulle.
Åskan mullrar och regnet har öst ner hela dagen, ett passande väder för mitt nuvarande humör.
Jag har under veckan lyckats samla ihop 3 stora svarta sopsäckar med saker som inte kommer att följa med hem, slängt 3 par skor (jag höll en tyst minut för mina krigsoffer till skor, de var extremt lojala soldater som gick under i sorteringen), fyllt en hel resväska med saker som ska till välgörenhetsaffärer, fått ner alla mina kläder i den gula resväskan, fyllt två ryggsäckar med bara böcker och två skokartonger med bara filmer. Jag har dammsugit under sängen, tvättat badrumsgolvet och skrubbat ur duschen. Med sorg i hjärtat insåg jag i går att det inte finns en chans att jag kommer att kunna få med mig skateboarden hem så den får, liksom mycket annat, stanna här. Tack gode gud för farmor och farfar som har erbjudit sig att agera superhjältar i min annars olösbara packningssituation. Utan dem vet jag inte riktigt vad jag hade gjort just nu :S
Jag fasar lite över att flytta hem igen då jag inte precis känner mig supertaggad över att behöva försvara min röra och mina beslut för mamma igen efter ett helt år av självständighet. Inte heller är jag precis superlycklig över att inse att då jag kommer hem kommer jag officiellt att vara arbetslös för första gången sedan jag var 15 år. Scary!! O.o Dock måsta jag säga att Ulrika är en räddare i nöden där. Sedan ca två veckor tillbaks har hon skickat en hel drös med olika jobbalternativ från arbetsförmedlingens hemsida så förhoppningsvis är jag inte arbetslös allt för länge ;) Jag uppdaterade mitt CV tidigare i dag vilket kändes väldigt…konstigt och underligt inspirerande xD haha.
Förresten, lite såhär rent allmänt bara, det är ingen som vet var jag kan få tag på en hyfsat central tvårummare till mig och Sandra med en relativt hanterbar månadshyra? Om ni råkar snubbla över en kan ni väl höra av er ;) haha.
Som det ser ut just nu kommer jag inte att börja plugga igen än på ett tag då jag fortfarande inte vet vad jag vill plugga till. Jag har dock kommit fram till att det här med att bo på landet nog inte precis är någonting för mig xD och att det här med att resa är något jag verkligen inte vill ge upp (även om jag inte precis kan finansiera min kommande Afrikaresa än utan det där jobbet jag hoppas jag får!).
Jag har också insett att jag (trotts min obefintliga talang i matlagning) faktiskt kan hålla mig själv vid liv, hel och ren till och med, på egen hand och att jag trivs ganska bra i mitt eget sällskap under en väldigt begränsad tidsperiod av två dagar. Två dagar utan socialt sällskap och jag blir deppig och otroligt rastlös!
Jag är nog mer lik mamma än jag egentligen känner mig helt bekväm med att erkänna ens för mig själv och under årets lopp har jag frodat och värnat om min inre nörd som helt oväntat bestämde sig för att dyka upp i början av september förra året.
Jag pratar mer med Calle nu än jag någonsin har gjort tidigare och jag har jobbat mig igenom en hel de av mina tidigare farhågor och mindre fobier (så som mindre spindlar, att resa själv och att rens avlopp) :P haha. Två faktum som gör mig totalt överlycklig :D
Mitt år här har varit givande på så många olika plan. (Och nu blev det helt plötsligt otroligt filosofiskt där xD)
Jag har otroligt svårt för att greppa att det här äventyret snart är över :S
