En snusmumriks vandring ^.^

Jag hade nog det flummigaste nyår någonsin i år. Friade ”svenskt nyår” på skype tillsammans med Isabelle och Carro (som jag också träffade på den där första intervjun uppe i Uppsala men som sedan, i stället för at åka till England via kyrkan valde/fick möjlighet till att åka som au pair till Canada!) Vi snackade i typ 3 timmar tror jag! Superhärligt! 16 minuter över 11 (min tid) ringde mamma för att önska gott nytt och tre kvart senare skålade jag med en redan halvt sovande Bekah. Fick även lite sms från en del av vännerna hemma ^.^ Sandra konstaterade redan efter fem minuter att vi nu levde i olika år. Snacka freaky! Coolt, men freaky! xD haha


Den första januari förra året började jag skriva dagbok (igen). Jag har en förmåga att börja skriva, och faktiskt skriva riktigt regelbundet i ett par veckor för att sedan, ja, glömma eller bara rent allmänt tappa lusten för skrivandet. Mitt liv är egentligen inte så intressant xD

Men i alla fall, förra året fick jag en helt underbar skrivbok i julklapp från mormor och jag bestämde mig ganska snabbt för att ha den som dagbok. Jag hade äntligen slutat skolan (efter många om och men och felsteg till både höger och vänster), jag hade jobb, jag hade vänner, jag var myndig och hade precis påbörjat både träning, en nyttigare kosthållning och den enformiga vägen till att ta mitt körkort. Jag betalade räkningar, tvättade mina egna kläder och samlade vuxenpoäng. Mitt liv hade så smått redan börjat förändras antar jag. Bara det att inte längre, efter 13 år, stiga upp varje vardagsmorgon och behöva gå till skolan, göra läxor och skriva uppsatser. Det var, hm, underligt. x) haha. Men livet fortsatte. Det tog inte lång tid innan den där nya ”frihetskänslan” försvann och ersattes av ”hm, och vad i helskotta ska jag göra nu då?”. Jag är fullt medveten, och har varit det hela tiden, om att jag vid något tillfälle måste tillbaks till skolan igen. NV är inte precis en linje du kan gå i tre år och sedan förvänta dig att få ett fast jobb. Problemet här är att jag fortfarande inte har en blekaste aning om vad det är jag vill studera :P

Så, mitt första dagboksinlägg den 1 januari 2011 blev ca 5 sidor långt och handlade i princip bara om hur enformigt mitt liv var och de äventyr och resor jag så desperat längtade efter. Nu, ett år senare sitter jag på en blekt gul manchestersoffa i Cambridge och skriver mitt första blogginlägg för år 2012. Dagboken ligger och samlar damm på mitt sängbord och har inte blivit rörd sedan i september. I stället har jag gått över till att samla alla mina tankar och känslor här. För (i sann DiNozzo-anda måste jag nu citera en film) ”what better way to share my private thoughts than to broadcast them on the internet” – easy A.

Mitt liv har på ett sätt tagit en drastisk vänding under det gångna året och ändå känns det lite som om ingenting har förändrats. Jag lever kvar i min lilla bubbla, jag råkar bara ha lite fler åkrar utanför fönstret och ett annat språk runtomkring mig. Jag är inte längre rädd för att åka tåg själv och jag börjar så smått lära mig att packa ”lätt” (eller ja, packa ”kompakt” är väl egentligen närmare sanningen om vi nu ska vara helt ärliga, men skit samma, låt oss låtsas att jag är en liten snusmumrik, bara för i dag ;D).

Jag har inte dammsugit på två månader och jag lever på vaniljyoghurt, mackor och vad mat jag kan få någon annan att laga till mig xD Rummet jag för tillfället bor i är mindre än en garderob och jag har redan börjat bli smått hysterisk varje gång jag ens tänker tanken på att jag på ett eller annat sätt måste få hem alla de saker jag har köp och samlat på mig bara under de första 4 månaderna här i England.

Jag saknar folket hemma i Sverige, så klart! Somliga dagar är värre än andra. Men det blir lättare. När jag var hemma över jul kom jag på mig själv med att hänvisa till England och the Lodge Trust som ”hemma”.

Jag har samanlagt åtta månader kavar här innan detta kapitel av mitt liv också är över. Vad som händer efter det är jag fortfarande inte 100% säker på. Jag har under de senaste veckorna lekt lite med tanken på att plugga en termin i Göteborg tillsammans med Isabelle. Skulle vilja läsa Svenska kyrkans grundkurs där i fyra månader men jag vet inte. Jag måste fortfarande ta det där förbaskade körkortet (kom typ knapps ens halvvägs förra gången :P typiskt mig. Haha) och jag måste hitta ett jobb igen när jag väl kommer hem. Jag skulle också vilja flytta hemifrån ganska snart och den där drömresan till Indien väntar fortfarande på mig.

Jag filosoferar och går på och jag ljuger inte när jag säger att jag nog har minst fem nya planer i veckan vad gäller ”den stora framtiden”. Än så länge har jag också försakat minst fem nya planer vad gäller den stora framtiden i veckan xD haha. Så i princip står jag kvar på ruta ett och trampar vatten.

Men men. Jag har som sagt 8 månader kvar här innan något av det andra behöver tas tag i ”på allvar”. Vi får väl se vad som händer. Det är ju trotts allt ett helt nytt år nu och om vi ska tro på Mayaindianerna behöver jag ju inte ens oroa mig över vad jag ska ta mig till, allt kommer vara över snart nog xD haha. Det här året kommer bli min tredje undergång så vitt jag vet. Än så länge lever jag, trotts millenniumskiftet och den 6/6 -06.

Men ja, vad var det nu jag egentligen skulle komma till…jo just det, det är trotts allt ett nytt år nu. Ett nytt år med nya möjligheter, nya erbjudanden och nya planer. Vem vet var jag hamnar innan nästa nyår. Vi får väl bara vänta och se vad som händer :D

Ta hand om er alla så hörs vi säkert snart igen ^.^
Pözz och kram
<3