Första mars – jag tror att jag seriöst har underskattat det gråa vädret fram till nu.
Okej, så efter den där första sommarlika dagen i förra veckan har det i princip inte hänt så mycket mer. Solen var framme om och vände och har sedan dess hållit sig borta…fram tills i dag. Här ute på obygden inleds den ”officiella våren” med en underbart varm och fin försommardag. Jackan är inhängd i garderoben, vinterkängorna undanstoppade och vantarna har jag sedan länge blivit av med. Solen skiner och fåglarna kvittrar.
Låter toppen va? Mm, det tyckte jag med så jag bestämde mig för att ta en lång promenad över åkrarna i bara tjocktröjan och njuta av värmen och den friska luften. Om vi säger så här; jag minns nu varför jag älskar vintern!
Jag kan inte andas (utan att det låter konstigt), jag nyser var fjärde sekund, ögonen kliar, jag tappade förmågan att lukta ”den underbart friska lantluftsdoften” (bullshit!) för en timme sedan och jag känner mig allmänt jobbig och stopp i näsan! Jävla pollen! Kestinen är nu framme liksom inhalatorn (just in case) och jag fasar för den ”verkliga” sommaren.
Jag upprepar: jävla skit! xD
