En snusmumriks vandring ^.^

Den engelska väderleken i april:

1-25 april
Regn: Garanterat, dock finns det hopp om små glimtar av solsken både här och där. Ibland till och med uppehåll som vara längre än i en timme.
Temperatur: Lidligt för att vara april. Fortfarande möjligt att gå runt i tjocktröja och vårjacka utan att hacka tänder.

26-29 april
Regn: Stabilt och oavbrutet ösregn.
Temperatur: Svinkalla vindar. Vinterkläder är nödvändigt! Fram med kängorna.

30 april
Regn: Obefintligt, blå himmel och solsken hela dagen.
Temperatur: Sommarvarmt. Lämna jackan hemma.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har på mindre än 24 timmar bokstavligen gått från att i ett desperat försök till att sluta hacka tänder inomhus tagit fram mina vinterkängor igen till att åka in till Melton och handla i min tunnaste tjocktröja och mina Batman-converse.

De två senaste dagarna har varit ganska öm…”flummiga på ett skönt sätt” tror jag beskriver den allmänna känslan ganska bra ;)

I söndags vaknade jag klockan sju för att följa med Carina och Stuart till ”hans” kyrka som ligger ca 40 minuters bilkörning härifrån. Vi kom tillbaks till the Lodge precis i tid för mig och Carina som hade bestämt oss för att laga lunch tillsammans. Maten blev supergod och vi hade hur mysigt som helst. Pratade lite strunt och flummade runt. Klockan 3 började jag jobba och då jag slutade runt 10 sprang jag upp till Bekah för en sen filmkväll ^.^ När jag väl kom tillbaks till mitt rum igen rumt midnatt var jag redan halvt om halvt död för världen x) haha

I dag (måndag) var det min lediga dag och Bekah kom knackandes på min dörr runt 12. Slutade med att vi efter ett par förvirrade minuter från hennes sida (då hon fixade en skjuts till oss hit och sedan ändrade sig i sista sekunden och ville dit bara för att sedan gå tillbaks till plan nummer ett igen och åka hit (beslutsångest kanske? xD)) åkte in till Melton tillsammans med Ruth. Efter många om och men hade vi en riktigt mysig eftermiddag tillsammans. Dock måste jag säga att jag för ett kort ögonblick seriöst trodde att vi aldrig skulle komma fram levandes. Jag vet inte hur många av er som någonsin har sett filmen the Pacifier med Vin Diesel i huvudrollen men om ni har sett den så vill jag bara säga att färden in till Melton påminde mig VÄLDIGT mycket om när äldsta dottern i den filmen ska försöka lära sig att köra bil och det kommer in en geting genom det öppna fönster och allt går åt skogen.

Föreställ er detta: ni sitter i baksätet på en bil som rör sig väldigt fort längs en slingrig landsväg och som för tillfället har två pladdrandes tjejer i 22-23årsåldern i framsätena. Båda framfönstren är halvöppna och det är ganska dragigt i bilen. Helt plötsligt börjar 23 åringen som kör bilen att skrika hysteriskt i en så hög ton att du måste hålla för öronen för att skydda dina stackars trumhinnor medan hela bilden plötsligt och oväntat tar ett litet ”skutt” på vägen. Nu börjar 22åringen i passagerarsätet där fram också skrika samtidigt som hon desperat försöker få ner båda framfönstren helt och hållet. Du, som sitter i baksätet med en hand för ena örat och den andra krampaktigt om ditt säkerhetsbälte, förstår fortfarande inte vad som händer…tills du får syn på en relativt stor geting en liten bit ifrån ratten. Du har nu insett vad som orsakar den stundande hysterin och en flyktig tanke går till ett gammalt avsnitt av Hipp Hipp där Flugans bästa kompis Getingen blev dödad med en Expressen-tidning och höjde en film med en geting. När du kommit över denna lilla våg av genbaserad ironisk humor inser du att det på din gravsten kommer stå ”dödad av geting i bil” och är plötsligt inte alls så road längre. Efter ytterligare ett par skrämmande ögonblick med mer skrikande från framsätena får den stackars getingen äntligen nog av den höga ljudnivån och kommer bak till dig i baksätet. Föraren lugnar ner sig minimaliskt och har förstånd nog att hitta någonstans att stanna innan ni alla råkar ut för en olycka och när ni väl står still kan ni äntligen öppna bagageluckan och släppa ut den förvirrade getingen som har försökt flyga ut genom bakrutan.

Kan du se det framför dig? Hela situationen bara skriker så mycket ”klassisk chic flick” att jag på allvar (fram tills nu då så klart) inte har trott att sådant här händer i verkligheten. Men ja, tydligen så gör det visst det x) (Om igen, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.)

Men men, vi kom alla både dit och hem igen levande och bilen var fortfarande hel när vi äntligen parkerade för dagen. Livets små äventyr va? :P

Resten av kvällen har jag spenderat med Bekah. Vi har tittat lite på film och pratat strunt :P

Nu bör jag nog gå och lägga mig för klockan är redan kvart över ett (min tid) och jag börjar jobba 7.30 igen i morgon. Jippi x)

God natt gott folk
Ta hand om er
Kramar <3